http://hn.se/1.1182466-craptacular?m=rssThu, 23 May 2013 10:48:45 +0200svhttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.287235Jag vet inte om det är det faktum att jag såg den här filmen på en biograf med en blandad publik av skräcknördar och finkulturellt folk, eller om det är Jane Goldmans (Kickass bl.a.) skript som gör den här filmen fantastisk. Men den här recensionen kan inledas med ett konstaterande: The woman in black är en av 2012’s bästa filmatiseringar. Vi behöver inte ens invänta de övriga, den här kvalar garanterat in på listan direkt. Det är inte många detaljer jag saknar från den gamla filmatiseringen. Den här versionen har tagit några bitar från den, några bitar från Susan Hills bok och lagt till några dels symboliska, fantastiska bitar och definitvt några detaljer som gör historien mer logisk. Här blir åskådaren inte bara införstådd med att kvinnan i svart är förbannad, man blir också införstådd med VARFÖR hon är förbannad. Till skillnad från så många andra av dagens skräckfilmer där kvinnliga, okammade gastar härjar fritt och utövar oprovocerat våld till höger och vänster utan att man någonsin får en förklaring till varför de måste utsätta helt till synes oskyldiga för så mycket skit. Medans den äldre filmatiseringen hade lagt mest krut på stämningen (med hjälp av enkla medel som tystnad och dimmiga miljöer) så har den här valt att hålla åskådaren på helspänn med en “ryckscen” i kvarten. Detta kan i vanliga fall få en att tröttna rätt snabbt, för att man känner på sig att det när som helst ska dyka upp ett ansikte i en spegel eller att en hand ska dyka upp under sängen. Men James Watkins film bygger upp spänningen succesivt och som publik är du aldrig beredd på var hotet ska dyka upp, eller i vilken form. Daniel Radcliffe är helt okej som huvudpersonen Arthur Kipps, med ett bedrövat anisktsuttryck och Harry P glasögonen lagda åt sidan. Mest övertygande är dock Ciarán Hinds, i rollen som skeptikern Mr Daily och Janet McTeer som halvtokig hundfanatiker. Bortsett från skådespelet är effekter och manus det som får mig att lyfta den här filmen till skyarna. Se den. Den är allt annat än crap och kommer att lämna dig med en blandad känsla av lättnad och att vilja se dig om bakom axeln. It aint easy being a lawyer.. -L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.287235Mon, 06 Feb 2012 08:55:00 +0100http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.285538Som jag nämnde i tidigare inlägg så kommer en av filmerna som visas under GIFF 2012 att vara nyfilmatiseringen av The Woman in black. Daniel Radcliffe har huvudrollen som den inte helt lyckligt lottade advokaten som beger sig ut till det klassiska gamla huset som bär på många dunkla hemligheter. Det ska bli spännande, både att få se Daniel Radcliffe i en annan roll än den som Harry Potter och att få se den nya tolkningen av Susan Hills spökhistoria, som även tidigare har inspirerat till teaterpjäser. Återkommer med en recension av den nya fimen i nästa vecka. Men först tänkte jag tipsa om den gamla TVfilmatiseringen av historien. Denna är från 1989, men håller än! Jag minns hur jag som barn låg vaken långt efter läggdags och lyssnade till ljuden från TV’n när min storebror satt uppe och såg den. Enbart ljuden hade en skrämmande effekt. När sen min bror återberättade filmen för mig dagen efter och sa att den innehöll en av de värsta scener han hade sett i en film så fick jag blandade känslor inför The woman in black. Jag både lovade mig själv att aldrig se den och samtidigt kände jag ett otroligt sug efter att se den och bli lika uppskrämd. När jag slutligen tog mod till mig och såg den fick jag precis det jag hade väntat mig. Det är ett paket av isande skräck och några få skratt. Skratten lockas dock enbart fram för att filmen har några år på nacken. Den lyckas ändå mestadels skrämma upp dig som åskådare med enkla knep som dimmiga miljöer, tystnad och ansiktsuttryck. Filmens huvudperson är den unga huvudpersonen Arthur Kidd (Kipps i den nya filmatiseringen) får i uppdrag av sin chef att sköta pappersarbetet efter en bortgången kvinna, som saknar släktingar i livet. När han anländer till den nya staden varnar invånarna honom för att åka ut till huset vid låglandet där den gamla kvinnan bodde. Delvis för att det är lätt att hamna fel när dimman rullar in och råka gå ner sig i vattnet. Arthur envisas dock med att bo där och att inte ta in på något hemtrevligt, tryggt värdshus i stan. Han beslutar sig också för att delta vid kvinnans begravning, där han finner sig vara den enda besökaren bortsett från prästen. Plötsligt får han dock syn på en en tredje på avstånd. En kvinna i svart klädsel som inte tycks höra hemma i Arthurs nutid. När han frågar prästen om han såg henne och kan informera Arthur om vem hon är blir prästen likblek och vägrar prata om det. Arthur beger sig ut till det avlägsna huset, som visar sig ligga extremt otillgängligt för besökare och lägligt nog saknar el. Vid baksidan av huset hittar han två gravstenar som väcker hans nyfikenhet. När han står där och betraktar dem känner han hur nackhåren reser sig, det är som att han är iaktagen (väldigt bra gestaltat i filmen). När han vänder sig om ser han återigen den svartklädda kvinnan och att döma av hennes ondskefulla ansiktsuttryck förstår han att något är fruktansvärt fel... Oavsett om man ser den här filmen före eller efter James Watkins version, från i år, så är den här versionen otroligt sevärd om humöret är anpassat efter en ruggig regndag! Kan även rekommendera boken av Susan Hill. Med varning för att den kan ge mardrömmar.. Ett inte helt lyckat möte -L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.285538Tue, 31 Jan 2012 19:04:00 +0100http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.284770Craptacular har genomgått en lång kris med idétorka, vilket har resulterat i en lång tystnad från vår sida. Det skulle kunna jämföras lite med Nicholas Cage, som tenderar att följa ett mönster av att regissera eller medverka i tre dåliga filmer innan han slutligen visar omvärlden varför han en gång i tiden slog igenom. (Det är bara att se till hans lista över filmer på IMDB, så förstår ni vad jag menar) Craptacular har dock inga planer på att göra långa glapp mellan inläggen till ett mönster, utan nu tar vi nya tag. Något som verkligen har inspirerat till detta är Göteborgs filmfestival. En av filmerna som jag planerar att se där är den efterlängtade nya versionen av The Woman in black. Den är regisserad av James Watkins, skriven av Jane Goldman (som bland ligger bakom Kickass) och baserad på Susan Hills krypande spökhistoria. Inom kort kommer ni här att kunna läsa en recension av en äldre version som skapades för TV 1989. En alltså inte helt känd skatt, som verkigen har satt sina spår hos mig trots att den har några år på nacken! Så länge kan ni njuta av trailern för den nya versionen, som jag kommer att recensera efter festivalbesöket! Skräms på ett annat sätt än den nya -L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.284770Sun, 29 Jan 2012 17:49:00 +0100http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.245291 Det här kanske inte riktigt hör hit, men det skiter jag i. Han är ju skådespelare i alla fall. Det här måste vara något av det värsta jag har sett i photoshopväg. Vad hände? Hur tänkte Vanity Fair här? Man ser knappt att det är Johnny Depp. Och man ser definitivt inte att han är 48 år. Föreställ er en rockabilly-lugg på bilden och vi svischas tillbaka 21 år i tiden då Depp spelade i filmen Cry Baby. Ahttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.245291Tue, 25 Oct 2011 10:28:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.244068A och L gick och såg Fright Night i 3D på bio med något ljumma förväntningar. L såg originalet någon gång i tonåren och mindes att hon skrattade gott åt det. Därav var hennes förväntningar inte så höga, då hon tycker att det var längesen en film som ska innehålla komisks inslag faktiskt var rolig... Från första början naglar Fright Night fast dig i stolen. Som tur är så är den även så pass snäll att den då och då släpper på spänningen och låter dig skratta till lite. Colin Farrell spelar den förföriske vampyren som inte har speciellt mycket gemensamt med de kärlekstörstande Twilightvampyrerna annat än huggtänderna och ja, det faktum att de behöver blod för att överleva. Farrell är verkligen förträfflig i sin roll som vampyr med odefinierbar dialekt med transylvansk touch. Han stjäl hela showen från de andra skådespelarna och tangerar att spela över i varje scen. Briljant. Well hello Eftersom det är den bästa bioskräckkomediupplevelsen sedan den första Screamfilmen rullade upp på duken så kan den inte få annat än ett fantastiskt betyg! Och vilket soundtrack sen! Covern på 99 problems i slutet förstärker filmens ironi och det är sällan musik har passat så bra till en film. Det är inte varje dag vi ser en film i den här genren som lyckas med att vara rolig men aldrig bli töntig. Filmen är ren och skär underhållning och en härlig hyllning till 80-90 talets skräckisar. - L & A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.244068Fri, 21 Oct 2011 16:21:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.243155Precis som alla andra i det här skojfriska väderlandet så har Craptacularredaktionen låtit sig dras ner lite av mörkret. Men!! Nu har vi kommit till insikt med att biohösten är här och genast var humöret på topp igen! Inom en mycket snar framtid kommer ett inlägg dyka upp om höstens första besök. "Skitvädeeeeeer!!!" "Försök se fram emot sista Twilight filmen istället!" -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.243155Wed, 19 Oct 2011 08:26:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.239009Det tar emot lite att ha med Audrey Tautou i den här kategorin men det kan inte hjälpas. Trots att hon är fantastiskt söt och filmen Amelie från Montmartre (2001) är ganska mysig så har hon en hemsk frisyr som möjligtvis hör hemma på ett barn. Men bara möjligtvis. The dreaded Gustav Vasa-hairdo. När jag tänker tillbaka så märker jag att jag hyser ett visst agg mot Gustav Vasa-frisyrer. Hur kommer detta sig egentligen? Jag kanske borde prata med någon om det. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.239009Fri, 07 Oct 2011 15:32:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.237722Missa inte detta!! vastsvenskafilmdagar.se/http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.237722Tue, 04 Oct 2011 11:52:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.236266Oktoberfest är i görningen! Detta märks inte minst på att hela Buttericks tyrolersortiment är uppköpt. Därför bjuder Craptacular in till den bästa underhållningen vid sidan av en tysk öl: tre stycken Arnold klipp! Han är förvisso österrikare, men han är det närmsta vi kommer tysk brytning i Hollywood: m.youtube.com/#/watch m.youtube.com/#/watch m.youtube.com/#/watch P.S För er som vill sätta ett datum för nästa Göteborgs vistelse så kan vi tipsa om att Quizadillas har halloween tema på sitt filmquizz 21a oktober på Yaki-Da! För mer info, se här: www.quizadillas.se/ -Lhttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.236266Fri, 30 Sep 2011 08:13:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.234791 Håll i hatten nu! Dreadlocks, något slags näs/huvudsmycke och en liten begynnande flint. Vad vi ser här är ingen mindre än John Travolta i filmen som fick hela 7 Razzie Awards 2001, den med alla rätt utskällda filmen Battlefield Earth från 2000. Jag vet inte vad som är värst, filmen, frisyren eller det faktum att Travolta hade drömt om att få göra den här filmen sedan 1980. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.234791Mon, 26 Sep 2011 12:11:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.233456Som jag har nämnt förrut så var B-film bättre förr. Filmen “Them!” från 1954. Det finns flera härliga varianter på “Them!” , men i det här inlägget syftar jag på filmen om de där små sexbenta varelserna som bygger stackar. Man kan tydligt se var en modern B-film som “Starship Troopers” har hämtat inspiration från. Effekterna i filmen går inte att klaga på. Dock kan man möjligen finna det skrattretande att den lilla flickan som har drabbats av chock är mer obehaglig än filmens riktiga “onding”: jättemyran. Stort plus till att de här myrorna har ett mer trovärdigt skrik än soldatmyrorna i det där MacGyver avsnittet från 15 år tillbaks. Det blir bara aningens enerverande efter ett tag. -Lhttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.233456Thu, 22 Sep 2011 11:48:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.231930Enligt Wikipedia är science fiction ”en genre inom litteratur och film där bärande element i intrig eller miljö har inslag grundade på vetenskapliga eller teknologiska spekulationer.” Kända filmer inom genren är bl.a. Metropolis, Star Trek och Alien. Men vi på Craptacular har upptäckt en annan typ av science fiction som inte tidigare uppmärksammats, där stora delar av intrigen grundar sig i inte helt bevisade teorier. I detta inlägg ska vi gå igenom sci-fi fenomenet ”ignorera ålderskillnaden”. Precis som tidigare nämnda sci-fi filmer försöker man här bygga upp en illusion av att det man ser skulle kunna hända i verkligheten. Gemensamt tema för sci fi-filmerna nedan är att assnygga tjejer i 20 årsåldern föredrar mediokra män i övre och undre medelåldern framför jämnåriga snygga män. Entrapment (1999) Sean Connery vs. Catherine Zeta-Jones Åldersskillnad: 39 år Bedstefar?? As Good As It Gets (1997) Jack Nicholson vs. Helen Hunt. Åldersskillnad: 26 år Hmm.... Yes Man (2008) Jim Carrey vs. Zooey Deschannel Åldersskillnad: 18 år Far och dotter? Just Go With It (2011) Adam Sandler vs. Brooklyn Decker Åldersskillnad: 21 år The tree of life (2011) Brad Pitt vs. Jessica Chastain Åldersskillnad: 18 år Machete (2010) Danny Trejo vs. Jessica Alba, Lindsay Lohan och Michelle Rodriguez Åldersskillnad: mellan 34-42 år Sagan om Ringen (2001-2003) Viggo Mortensen vs. Liv Tyler Åldersskillnad: 19 år. ALLA Woody Allen filmer Åldersskillnad: Sky’s the limit -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.231930Sat, 17 Sep 2011 16:52:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.231730Man kan titta på en film med vår vän X när hon plötsligt under de sista tio minuterna av filmen kan utbrista: ”Jamen just det, den här filmen har jag ju sett” http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.231730Fri, 16 Sep 2011 17:58:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.230584Vi kan nog alla konstatera att det är något speciellt med Nicholas Cage och hans frisyrer på film. De är aldrig sig lika, de är aldrig snygga och de är ofta i löshår. Spontant då jag tänker på alla hans frisyrer är det nog håret i Con Air som gjort störst intryck på mig. Det är långt, svettigt och hårfästet är farligt högt. Lägg till en ful southern accent på det också så blir det hela en härlig kompott av ja, fulhet. Nicholas Cage i Adaptation kvalar in på andra platsen med sitt vedervärdiga frizzhår. Tips från T då jag själv inte har sett filmen än. Ahttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.230584Tue, 13 Sep 2011 14:06:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.229917Något man kan reflektera över, efter en filmupplevelse, är hur en viss skådespelare egentligen reagerade när regissören ringde upp och sa: "Jag har en roll på gång här och jag kan inte se någon annan än dig göra sig bättre i den!" Ta till exempel Helena Bonham Carter när maken Tim Burton har lagt fram vid middagsbordet att hon ska spela schimpans/ häxa/psykopat i hans kommande film. Här är 10 andra roller som borde ha brutit ner självförtroendet lite: 1.Zelda i Jurtjyrkogården 2.Sloth i Goonies 3.Hatchet-Face i Cry-Baby 4.Gollum i Lord of the Rings trilogin 5.Ruth Patchett i She-Devil 6.Nurse Ratched i One flew over the cuckoo’s nest 7.Hitler (i valfri film) 8.Alex Forrest i Fatal Attraction 9.Buffalo Bill i Silence of the lambs 10.Regan i The Exorcist Det finns förstås miljontals andra roller man inte skulle vilja bli tilldelad, men ge oss gärna förslag på era bästa kandidater! -L “Hej Glenn! Vad sägs om att alltid bli förknippad med en labil kaninkokerska i framtiden?” http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.229917Sun, 11 Sep 2011 20:44:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.228552Häromdagen fick jag den här länken upplagd på min facebooksida. Jag tog det som en pik men blev samtidigt lite glad. Om ni undrar varför kan ni läsa det här inlägget. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.228552Wed, 07 Sep 2011 17:57:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.227409Den 3e november är ett viktigt datum för alla er där ute som älskar skräckfilm och som råkar befinna sig i Stockholm just då, alternativt bor i huvudstaden och läser detta. Passande nog så kommer Cinemateket i samarbete med Utopi Magasin att anordna ett skräckfilmsquizz! Föranmälan startar i foajén 17.30. Det gäller dock att vara där i god tid, som vanligt när det är kulturföreningar som ordnar något så uppskattat. Quizet börjar klockan 18.00. I vinstpotten finns priser från Cinemateket, Kolik förlag, Non Stop Entertainment, m.fl. Håll utkik efter fler filmevenemangstips här på bloggen! -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.227409Sun, 04 Sep 2011 16:00:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.227045Burlesque, eller ”Cliché Wonderland” som vi kallar den för, handlar om föräldralösa Ali (Christina Aguilera) som en dag bestämmer sig för att lämna byhålan hon kommer ifrån för att söka lyckan i Los Angeles. Hon går på audition efter audition utan framgång tills hon plötsligt står inne på nattklubben Burlesque där hon häpnas över de färggranna, utmanande och paljettbeströdda dansarna på scen. Hon tjatar sig till ett jobb som servitris med ambitionen att få visa vad hon kan för klubbens ägare Tess (Cher). Ali har det riktigt kämpigt i filmens inledning, hon blir inte sedd av Tess, danstjejerna är emot henne, hon har inbrott på sitt hotellrum där hon gömt sina sparpengar i vattenbehållaren på toaletten (hört talats om bank?). Men se där, nu skapas det en anledning att Ali tvingas flytta in hos den snygge bartendern med kajal! Och inte helt överraskande lyckas Ali göra succe och blir snabbt klubbens stjärna. Burlesque tampas med en rad problem och vi ska försöka bena ut vilka några av dem är. 1. Christina Augilera är inte en bra skådespelerska. 2. Cher må ha varit en bra skådespelerska, men eftersom hennes ansikte numera är stelopererat blir det svårt att se nyanserna. 3. Trots temat är filmen otroligt kysk, polerad och ”amerikansk”. 4. Filmens ramhandling är otroligt fantasilös och dialogen många gånger så pinsam att den får det att hetta i kinderna av skam. Att hela konceptet dessutom är stulet från filmen Coyote Ugly på alla sött får en att undra hur jävla lat en manusförfattare och en regissör kan tillåta sig själva att bli. Deeejavu. Dock måste vi säga att musikalnumren är bra och Augilera har verkligen en fantastisk pipa. Problemen börjar när hon slutar sjunga. M har sin vana trogen raderat allt utan musikalnumren ur sitt minne och tycker filmen har sina kvalitéer. Men även hon menar på att om man inte är väldigt svag för musikaler ska man ge fan i att se Burlesque. Och att entusiaster med fördel kan använda foward-knappen. http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.227045Fri, 02 Sep 2011 21:41:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.225910I söndags släpade sig Craptacular till den lokala videobutiken för att kolla in kandidater till bloggen. Det första vi möttes av var dessa två filmpärlor. Vi trodde att de här filmerna slutade göras på typ 90-talet. Men tydligen inte, för i skrivande stund går nu Final Destination 671 på bio. Valet föll till slut på Burlesque (2010) med Cher och Christina Aguilera. Dels för att ryktet på stan säger att den inte är så värst bra, men också för att M, som den musikaljunkie hon är, egentligen vill se den. A är inte riktigt lika förlåtande mot musikaler men blev ändå en smula hänförd av den glittriga trailern, men efter att nu har sett filmen insett att trailern räckte gott och väl. Men vi ska inte avslöja för mycket. Fullständig recension kommer på fredag! Myspys http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.225910Tue, 30 Aug 2011 20:22:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.224565Tisdagen den 23 augusti bröt Craptacular mönstret och gick och såg en bra film. På Cinemateket i Göteborg visades F.W. Murnaus klassiker Nosferatu (1922). Capitol på Skanstorget Så här ser det ut när kultureliten samlas Live piano -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.224565Thu, 25 Aug 2011 23:00:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.223179Vår vän X tycker om svenska filmer. Gärna thrillers och deckare. Hon har sett alla Beck- och Wallanderfilmerna och hennes filmsamling är kanske inte iögonfallande stor. Där hittar man den första Harry Potterfilmen, Sagan om de två tornen, Strul, Drömkåken samt några Beckfilmer. För ett tag sedan gick hon och köpte ytterligare en Beckfilm till sin samling för att komma hem och upptäcka att den redan stod i hyllan… http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.223179Mon, 22 Aug 2011 19:50:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.221771Craptacular satte sig för ett tag sen och kollade på trailers på IMDB’s Trailer Gallery och det är minst sagt en “intressant” filmhöst vi har att se fram emot. Klicka på respektive filmtitel nedan och förfasas ni med. Friends With Benefits - Det har redan gjorts två identiska filmer i år(No strings attached och Love and other drugs) Konceptet var inte bra då, och kommer med all säkerhet inte vara bra nu. New Years Eve - Om ni tycker att något verkar bekant med den här trailern så har ni helt rätt. Ni kan läsa den HÄR recensionen vi skrev för ett tag sedan och bara byta ut titeln till New Years Eve istället. Samma manus, samma skådisar och samma regissör. Vad kommer härnäst? St Patricks Day? Where’s mi gold?! Super Hybrid - Den här filmen finns redan och går under namnet Christine.. Battleship - snodd titel, snott koncept Smurfarna - What the smurf??!! Ja, vad tror ni läsare? Finns det fler möjliga Razziekandidater där ute? -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.221771Wed, 17 Aug 2011 22:12:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.220004Ni visste att den skulle komma så småningom. Det var oundvikligt. Craptacular ger er… (trumvirvel)…Michael Persbrandt i Tre solar (2004). En bukett spannmål Sällan har väl den svenska publiken skådat en sådan risig frisyr som Persbrandt har i den här filmen. Varför skulle Richard Hobert prompt sätta på Persbrandt den här peruken? Jo, jag förstår grejen med att det är medeltid och folk gick runt och såg ut som fågelskrämmor, men Persbrandt är alldeles för mycket Persbrandt för att detta skulle gå i hamn. Persbrandt är ju Persbrandt med hela svenska folket och alla vet hur han ser ut egentligen. Just det problemet tar Filip Hammar och Fredrik Wikingsson upp i boken 100 höjdare – Sveriges roligaste ögonblick genom tiderna (trailern till Tre Solar hamnade för övrigt på tredje plats). ”…du vet att Mikael Persbrandt ser ut ungefär som den korthårige Gunvald Larsson i Beck-filmerna och du är helt på det klara med att han inte har långt gult hår, kommer från medeltiden eller riskerar att kola i pesten. Illusionen blir alltså noll och det blir maskerad av alltihopa.” De har helt rätt, det är omöjligt att ta Persbrandt, eller Ulf som han heter i filmen, på allvar. Det går bara inte. Ahttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.220004Thu, 11 Aug 2011 08:25:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.218859Ibland räcker det med att läsa på baksidan av en film för att förstå dess storhet. Vlad (2003) är just en sådan. Överst på baksidan finns en recension av LA Nitelife: “Om du gillar vampyrfilmer så kommer du ÄLSKA VLAD”. Det ska tilläggas att jag hittade denna skatt innan hela Twilight eran, då vampyrer fortfarande var som jag föredrog dem: Rätt taskiga och utan någon uppdaterad garderob. Texten fortsätter med att filmen innehåller goredrypande action. Sedan blir den totalt osammanhängande: "Fyra utbytesstudenter får det till synes smärtfria forskningsuppdraget att klarlägga Vlad Tep Drakuls sanna historia, och guidas intet ont anandes genom de karpatiska bergen av en samling udda ortsbor. Men sanningen är att medaljongen en av de ovanligt sexiga studenterna bär, är nyckeln till förgörarens återkomst." Men sen kommer vi till det bästa, det som gjorde att jag kände att jag MÅSTE se den här filmen: “I den stjärnspäckade rollistan ser vi bland andra Francesko Quinn (Plutonen, The Translator) - som kärlekskrank vampyr och demonisk slaktare, kick-ass bruden Kam Heskin (Stoltehet & Fördom, Catch me if you can, Apornas Planet) som korsettklädd student, Billy Zane (!) (Titanic, Fantomen) i bockskägg med öststats-accent samt veteranen Brad Dourif (Onda Dockan, Sagan om de två tornen) som förledande rektor”. Sold! Billy Zane...Här tyvärr utan det fantastiska bockskägget.. -L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.218859Sat, 06 Aug 2011 18:38:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.218531För ett par år sen var en vän till oss, vi kan kalla henne X, inne på Åhléns och såg ryggen på Titanic. 39 spänn! Vilket fynd! tänkte vår vän och greppade den glatt under armen. Men väl hemma uppstår tanken: “Jag kan inte minnas att Catherine Zeta Jones var med i denna?” Men det är inte förrän hon skjuter in VHS-kassetten i spelaren som hon inser sin fadäs. Hon har lyckats köpa fel version och sitter istället nu och tittar på tv-versionen (utan Leo!!) som kom året innan James Camerons Titanic gick upp på bio. Vår vän X har även lyckats köpa American Beauty i tron att det var A Beautiful Mind... /Craptacularhttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.218531Fri, 05 Aug 2011 10:42:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.217746Tv4 hade igår den goda smaken att visa Smekmånaden (2003) på bästa sändningstid. Jag tittade i 10 minuter och stängde sedan av. Anledningen? Ashton Kutcher. Jag har svårt att förstå hur det ens är möjligt att ge denna fullkomligt talanglösa skådisen roller. Att han för övrigt har en liten Gustav Vasa-frisyr i filmen gör inte saken bättre. Tönt. http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.217746Tue, 02 Aug 2011 14:55:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.216339"Adam Sandler and his crimes against humanity" Det finns överskattade skådisar och sen finns det Adam Sandler. Det är fascinerande hur en människa lyckas göra karriär genom att spela en förvuxen bebis i alla filmer. Och att filmerna nästan alltid håller samma höga klass som Eldorados toapapper. De får inte jobbet gjort och det gör ont. Vi har iof velat göra ett undantag för ”Happy Gilmore” och ”The Wedding Singer” men så här i efterhand undrar vi om det kanske bara är så att de inte är lika bottenlöst usla som de flesta av hans filmer. Vi har hursomhelst valt att inte se om dem… Lista över miserabla filmer att undvika: Waterboy Big Daddy Little Nicky I now pronounce you Chuck & Larry Anger Management Grown Ups Just go with it Se förövrigt gärna avsnitt 5, säsong 8, av South Park där Cartman gör succé i Hollywood genom att pitcha över tusen totalt värdelösa filmidéer, varav 800 inkluderar Sandler i huvudrollen. We think not. http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.216339Wed, 27 Jul 2011 20:39:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.215347Danny (Adam Sandler) är en framgångsrik plastikkirurg som för tjugo år sedan fick hjärtat krossat precis innan sitt bröllop. Men genom att fortsätta bära sin vigselring och låtsas bli illa behandlad av the missus upptäcker han att tjejer svärmar runt honom och han behöver inte oroa sig för att bli sårad igen. En dag träffar han den unga kvinnan Palmer (Brooke Decker)och faller pladask. Hon råkar dock hitta hans gömda vigselring och Danny hittar då på att han har separerat och snart ska skilja sig. Det är här Jennifer Aniston kommer in i bilden som Dannys assistent, den frånskilda tvåbarnsmamman Katherine som har glasögon och trista kläder (= ful i Hollywood). Men när hon får fixat håret, tagit av sig glasögonen och slängt på sig en tight klänning inser Danny att hon kanske inte var så tokig ändå. Danny får Katherine att låtsas vara hans ex-fru och av någon helt jäkla sjuk anledning åker Danny, ex-fru, barn och nya flickvännen för att fira semester på Hawaii. Blir ni förvirrade? Det är helt okej, för det finns ingen som helst logik i den här filmen. Och inte ens i filmens värld köper vi att trötte Sandler kan avverka 20 åriga bombnedslag på löpande band. Eller att kvinnor tydligen lever för att “trösta” olyckliga gifta män. Eller att få gifta sig själva. Eller att bli bästa vänner med killens ex. Mitt i allt dyker dessutom Nicole Kidman upp som Anistons rival från college. Varför denna kapabla skådis valt att förnedra sig i den här filmen är helt obegripligt! Något annat som också är helt obegripligt (bortsett från att denna film ens blev gjord) är att Adam Sandler,trots att han faktiskt är relativt vältränad i den här filmen, lyckas se tjock ut. Eller hur Sandler orkar dra skämt om homosexualitet och att fula kvinnor inte borde få dansa hula hula. PE-LEEEAAASE... Det var inte roligt då, det är inte roligt nu. Till regissören Dennis Dugan och manusförfattarna Allan Loeb och Timothy Dowling: Vi hatar er. When hell freezes over... -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.215347Sat, 23 Jul 2011 00:03:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.214406Under 1950 talet växte en fascination för tanken på det utomjordliga och därav skapades en hel rad fantastiska B-filmer om utomjordingar och monster. Kanske innehåller de inte alltid de bästa effekterna, men de är och förblir kultklassiker. Därför tänkte jag börja med en favorit: Attack of the 50 Foot Woman (1958) har nämligen en av filmhistoriens snyggaste posters. Huvudpersonen Nancy Archer (Allison Hayes) har en tragisk bakgrund av bland annat mental ohälsa och är gift med ett otroget schwein (Harry Archer, spelad av William Hudson) som enbart är ute efter hennes förmögenhet. Detta har lett till att hon lite väl ofta, för att undkomma verkligheten, ”needs to get her drank on”. Vilket i sin tur självklart leder till att ingen vill tro henne, efter att hon har träffat på en 40 ft jätte med ett rymdskepp ute i öknen. Besatt av att bevisa för sin man att hon talar sanning släpar Nancy med maken ut i öknen. Men när hon återigen träffar på jätten och denne fångar henne så sticker Harry direkt. Nancy hittas så småningom medvetslös med rivmärken på halsen och blir sängliggande med läkarvård. Under tiden planerar Harry och hans älskarinna Honey att mörda Nancy och stjäla hennes pengar innan hon vaknar upp ur sin medvetslöshet. Men Nancy genomgår en del ”stora” förändringar och saker och ting går inte riktigt som planerat. Som så många andra B-filmer från den här tiden innehåller den som sagt inte de bästa effekterna, men manus och skådespel är bättre än i många av dagens blockbusters. Tyvärr är remaken med Daryl Hannah inte att rekommendera... -L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.214406Tue, 19 Jul 2011 16:00:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.212831Jag och några vänner såg King Kong (2005) på bio för ett antal år sedan. När vi kom ut ur biosalongen började jag utropa: En femma! En klockren femma! Mina vänner tittade på mig med underlig blick och sa försiktigt att en tvåa-trea kanske var mer rimligt. Jag protesterade högljutt till en början men funderade sedan på anledningen till varför jag ville ge filmen högsta betyg. Jag gick igenom den tre timmar långa filmen i mitt huvud. Var det filmens första del i ett dystert New York som jag tyckte om? Njae. Var det Adrien Brodys valpögon? Möjligt, men nej. Var det slutscenen på Empire State Building? Definitivt inte. Det var helt enkelt fighten mellan King Kong och dinosaurierna som jag baserade min femma på. Dinosaurier. Jag har helt enkelt en förmåga att vara extremt förlåtande mot alla filmer som innehåller denna utdöda art. När jag var liten satt jag och plöjde igenom faktabok efter faktabok om dinosaurier och lärde nästan alla namn samt deras egenskaper. 1993 kom Spielbergs Jurassic Park och jag fick mina föräldrar att låta mig gå och se den på bio hela tre gånger. Magiskt. Jag såg även Jurassic Park II och III. Inte i närheten lika bra som I:an men jag hyllade dem ändå. Jag har sett Jurassic Park i vuxen ålder och jag anser att den fortfarande håller samma kvalité som den gjorde 93. Specialeffekterna är fantastiska. Dinosaurierna som främst är maskiner är snyggare gjorda än i King Kong där Peter Jackson skapat dataanimerade dinosaurier vilket inte alls ger samma råa verklighetstrogna intryck. På senare tid dyker det då och då upp dinosaurier i diverse filmer. Jag har nog sett alla. Jag såg till exempel En natt på museet (2006) bara för att det var en dinosaurie med. Ett skelett, men ändå. Allt duger. Jag såg till och med en riktigt kass barnfilm med Brendan Fraser för att den utlovade en liten glimt av en Tyrannosaurus rex… I just can´t help it. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.212831Wed, 13 Jul 2011 16:48:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.212009Jack Black och en klassisk saga... Jag trodde att det var ett faktum att Jack Black bara gjorde komiska roller och att det var lika bergsäkert som att Pete Postletwhaite är med i 90 % av alla filmer. Båda påståendena är tydligen något överdrivna.. Gullivers resor är det mest pinsamma jag har sett på år och dagar. Det svider i magtrakten vid åsynen av Jack Blacks (Gulliver) och Amanda Peets (Gullivers blivande flickvän...där avslöjade jag en bit av filmen, men det skiter jag i när det är så uppenbart) rollprestationer. Det är ungefär som att iakta en nära bekant försöka hålla ett tal på fyllan. Den enda som är bra i den här filmen är Cris O’Dowd som en lilleputt vars ilska och frustration man kan förstå. Men det räcker tyvärr inte när manuset liknar någon novell man tvingades skriva under högstadiet. Så gott folk...Vad ni än gör så se den inte! Det går inte ens att skratta åt hur dålig den är. http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.212009Sun, 10 Jul 2011 22:25:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.211366Jag har i många år funderat över vem som faktiskt har den fulaste frisyren i Forrest Gump (1994). Lt. Dan Jenny eller Forrest Gump? A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.211366Fri, 08 Jul 2011 09:19:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.210642300 är baserad på Frank Millers serietidning med samma namn och tar sin inspiration från slaget vid Thermopyle 480 f Kr. Regissören och manusförfattaren Zack Snyder tar med denna film även upp kampen om att göra det sämsta “historiska” eposet sen Alexander. Han lyckas inte helt, mycket tack vare att filmen visuellt imponerar. Men man får beundra ambitionen. Perserna med gudakonungen Xerxes (Rodrigo Santoro) i spetsen är ute på rövarstråk och kräver Spartas omedelbara kapitulation. Detta vägrar Spartas kung Leonidas (Gerard Butler) gå med på. Spartanerna är stolta krigare som lever efter budordet “never surrender”. Sagt och gjort. Xerxes budbärare får minsann veta att DETTA ÄR SPARTA och blir därefter nerkickad i en brunn. Då Leonidas inte får klartecken från det styrande rådet om att dra ut i krig samlar han 300 modiga spartaner för att själv bekämpa det persiska hotet. Det är det lite svårt att förstå om det är meningen att man ska hålla på spartanerna i detta krig. I mina ögon verkar det mest vara en kamp mellan två fascistoida ledare med makthybris. Frågan är om Snyder själv tänkt på detta. Spartanerna porträtteras som den unga demokratins beskyddare som kämpar för frihet med stort F. I början av filmen håller en av Leonidas närmsta män, Dilios (David Wenham), ett brinnande tal om att perserna ”står redo att släcka världens enda hopp om förnuft och rättvisa”. Det är på nått sätt fascinerande att Snyder väljer att visa denna scen strax efter man får se hur spartanerna undersöker nyfödda barns livsduglighet (är det nått fel slängs de på hög för att självdö) och sen lär upp eliten krigets konst på det mest inhumana sätt. Ett annat problem filmen tampas med är att den är förbannat långtråkig. Två timmar av testosteronstinna män med datoranimerade muskler skrikandes pompösa repliker om heder och ära iförda mantel och speedos och krig, blodsplatter och våld galore är mer än nog. Vill ni se en visuellt snygg film, se då Sin City. Att inte var sämre än Alexander är helt enkelt inte bra nog. -M http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.210642Tue, 05 Jul 2011 21:54:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.209770Linda Hamilton i The Terminator (1984). Hallå hjälmfrisyr! http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.209770Sat, 02 Jul 2011 16:18:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.209281Jag fick ett mejl om att jag borde se den nya Robin Hood-filmen med Russel Crowe i huvudrollen. Kanske som material till bloggen eller kanske för min ganska speciella relation jag hade till den tidigare filmen med Kevin Costner som Robin Hood, en film som jag sett över 25 gånger. Det fick mig att tänka på varför jag alltid har tyckt mycket om Costner och försvarat honom när andra har snackat skit, men var kom denna kärlek ifrån? Jag tror att den första filmen jag såg med Costner var Dansar med vargar (1990). Jag var mycket ung och förstod inte fullt ut vad den handlade om men jag älskade den och vet inte hur många gånger jag plockade fram den slitna VHS:en och tittade på den ca tre timmar långa, lågmälda filmen om en man och hans varg. Nästa film jag såg med honom var förmodligen Robin Hood – prince of thieves (1991) Att Costner pratade med amerikansk dialekt och att Marion förvandlas från tuff kvinna som kan försvara sig till ett skrikande våp under filmens gång var inget jag tänkte på i unga år. Jag tyckte mest att det var fräckt att de bodde uppe i träden. Jag ville vara Robin Hood helt enkelt. Sedan såg jag Waterworld (1995) som jag älskade. Det var Costner i gälar och simfötter. Mängder med vatten. Flätor. Och en maskin som destillerade kiss. Bodyguard (1992) såg jag efter Waterworld men den hade inte riktigt lika stor inverkan på mig. Visst såg jag den många gånger men den fastnade aldrig riktigt. Men jag tyckte ju Costner var grym såklart. Tiden gick och jag såg fler och fler filmer med Costner. Jag såg till och med Ryktet går (2005), som vi alla kan enas om var en riktig crapfilm och Dragonfly (2002). Nej tack. Jag gjorde även misstaget att se om Waterworld i vuxen och vilket jag bittert ångrar. Jag mindes Costner som en helyllekille, men egentligen var han bara en sur jävel i den filmen. Fast ändå, jag kommer nog aldrig kunna sluta tycka om hans tolkningar som den tjuriga, trumpna hjälten. Hur som helst är han snart aktuell i nya filmer och jag, det trogna fanet, kommer definitivt gå och se dem. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.209281Thu, 30 Jun 2011 21:04:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.207285 Ashton Kutcher är med. Natalie Portman gör komedi. Bilden är så där ”avslappnat” romcom iscensatt. En oscarsvinnande skådespelerska hör helt enkelt inte hemma i samma säng som en skådespelare som enbart vunnit en Razzie. Filmen behandlar dessutom ämnet “kan en kvinna ha sex med en man utan att bli kär”. Naturligtvis inte eftersom detta trots allt är en storproduktion á la Hollywood. Så man behöver inte direkt se filmen för att lista ut hur den slutar. Taglinen lyder ”Get ready to Rumble". Nja… Postern till Sex and the City 2 matchar verkligen innehållet i filmen. Total katastrof med andra ord. Vanligtvis vackra Kim Cattralls ansikte är photoshoppat till oigenkännlighet och hennes vänstra armbåge ser jättekonstig ut. Sarah Jessica Parkers ögon är läskigt ljusa och extremt tätsittande. Och var i hela friden Kristin Davis ben har tagit vägen är det ingen som vet. menlösamänniskor.nu http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.207285Thu, 23 Jun 2011 22:06:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.206644Ingen kunde föreställa sig den dundersuccé som Baksmällan (2009) blev och ingen kan därför klandra regissören Todd Phillips för att vilja göra en uppföljare. Men var han tvungen att göra en trött identisk kopia? Egentligen finns det inte så mycket och säga om handlingen, men föreställ er exakt samma koncept. Fast mycket grövre. Den här gången är det den förnuftiga tandläkaren Stu (Ed Helms) som ska gifta sig med en kvinna vars föräldrar bor i Thailand där bröllopet ska äga rum. Stu är helt bestämd över att absolut inte ha en svensexa men går motvilligt med på att ta EN öl på stranden framme i Thailand. Natten blir till dag till tonerna av Kanye Wests låt Monster och killarna vaknar upp i ett extremt vidrigt rum i Bangkok. Stu ligger nytatuerad och frossar i ett badkar, Alan (Zach Galifianakis) har inget hår, Phil (Bradley Cooper) har återhållsam panik och den blivande brudens unga bror är försvunnen. It happened again. Jotack. Vi ser det. Det är ingen idé beskriva vad som händer härnäst utan låt det istället förhoppningsvis komma som överraskningar (fast det kommer det inte att göra). Jag kan däremot säga att det bästa med filmen är att Galifianakis har fått större spelrum den här gången. Killen är fan genial i sin komik. Men jag tror filmen hade vunnit på att inte försökt överträffa sin föregångare i äckel och vidrigheter. Varför skulle det vara den bästa humorn? Jag har hört rykten om att de redan nu planerar Baksmällan III men jag hoppas att de stoppar här. Låt oss slippa bli besvikna än en gång. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.206644Wed, 22 Jun 2011 11:35:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.205135Bubba Ho-tep (2002) Det här är återigen en film som är så uppenbart B men som man inte kan låta bli att bli berörd av och skratta åt (och då menar jag skratta med). Favoriten Bruce Campbell är tillbaks, här som Elvis Presley. Detta är dock ingen traditionell tolkning av Elvis. Här har rockguden lyckats lura hela världen att han är död, när han i själva verket bara har bytt identitet med en look alike snubbe. Nu avverkar en ganska vissen Elvis sina sista dagar på ett äldrevårdshem där han polar med JFK (spelad av fantastiske Ossie Davis). Ingen av dem försöker längre göra någon hemlighet av sina tidigare dolda identiteter. Elvis är ganska irriterad på sköterskan som vägrar tro att han är han. John F. å sin sida propsar på att man var tvungen att operera om honom till mörkhyad för skydda honom från fler krypskyttar. Inte nog med att omvärlden vägrar tro dem så får de plötsligt problem med en mumie som suger ut gamlingarnas själar till höger och vänster. Ja, det är en helt osannolik historia på alla sätt! Och den är så bra! Skådespelet är oförglömligt både från Campbells och Davis sida och manuset är välskrivet. Helt klart på topp tio bland bra B-film. -L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.205135Thu, 16 Jun 2011 19:27:54 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.204682Man kan inte säga annat än att det är en mycket speciell frisyr Javier Bardem har i No country for old men (2007). En slags Gustav Vasa-frisyr med snedbena som lämnar en hel del kvar att önska. När han såg sin nya frisyr för första gången innan filminspelningen sa han ”Oh no, now I won´t get laid for the next two months.” Och bröderna Coen highfivade i bakgrunden. Men Javier och frisyren fick en Oscar för bästa manliga biroll och sedan gifte han sig med Penelope Cruz. Slutet gott, allting gott. Ahttp://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.204682Wed, 15 Jun 2011 13:30:31 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.204239Idag hade vi bloggmöte som varade i två timmar. Saker som avhandlades: • A’s åsikt om Sarah Jessica Parkers röst: ”Jag gillar SJP’s röst. Den är neurotisk, men ändå så härlig (!)”. • Hur kunde Godzilla gömma sig så länge i New York? Ödlan är ju inte direkt petit. Men soundtracket var bra. • Det visar sig som så många gånger förut att det finns en hel del människor som är rätt ”speciella” i ordets mest negativa bemärkelse. • L och A’s tillvaro skakas om i grundvalarna när de får reda på det heter ”citationstecken” och inte ”situationsstecken”. • M får en liknande chock när det uppdagas att det inte är Boyz II Men som gjort ”I Swear” utan den lite mer okända gruppen All 4 One. • Ringo Starr uppträdde nyligen på Liseberg och där hörde A i vimlet en tjej i 20 årsåldern säga denna episka kommentar: ”Vilket band var det han hade varit med i?”. De sista 10 min kom vi på att vi kanske skulle diskutera film också. Frukten av det får ni de närmsta veckorna. Till dess lite nostalgi: www.youtube.com/watch -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.204239Mon, 13 Jun 2011 20:26:52 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.202990Är det någon annan som lagt märke till Emma Frosts (January Jones) katastrofala utstyrsel på postern till den nya X-MEN filmen First Class? Tog kostymbudgeten slut? Kläderna ser ut att vara inhandlade på Buttricks (under reatider)! Illasittande och fult. Tröstar mig med att det inte ser lika farligt ut i filmen som jag varmt rekommenderar om ni älskar X-MEN. Men någon på mediaavdelningen på 20th Century Fox borde hållas ansvarig för 2011 års hittills fulaste poster. -M http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.202990Fri, 10 Jun 2011 15:44:14 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.203460We’ve done it again! Som vi hade hajpat detta nalkande biobesök och hur mycket vi skulle få såga denna film. Men när det nervöst och ytterst ofrivilligt börjar rycka i våra mungipor och ett och annat litet skratt slipper ut som försöks döljas med en harkling inne i biosalongen, så får vi bara ge med oss. Thor är, trots dess bristande tolkning av nordisk mytologi, en helt okej underhållning/action rulle. Det som chockerar allra mest är att det är Kenneth Branagh, allas vår Shakespearenörd och numera brittiska Wallander, som valt att regissera en av de senaste Marvelfilmatiseringarna. Bäst skådespelarprestation utförs av Branaghs kollega från Wallander, Tom Hiddleston som spelar Loke. Det kommer rent av att bli spännande att se honom i The Avengers. Men roligast av alla är Kat Dennings som Jane Fosters (en mjäkig Nathalie Portman) kollega Darcy. Thor spelas helt okej av den australiensiske hunken Chris Hemsworth som i filmen talar en något högtravande odefinierbar dialekt. Han ser ut som Akilles i Troja och det är ju på något sätt inte helt fel. Det som förvånade oss mest är att Anthony Hopkins gör en imponerande och fin tolkning som Oden, Thor och Lokes pappa. Varför vi är förvånade grundar sig på att vi anser att Hopkins är en av Hollywoods mest överskattade skådisar. Mer om det i kommande inlägg. De bästa actionscenerna är de som utspelar sig på jorden. Men ibland känns vissa scener alltför stulna från andra filmer, speciellt den stora metallroboten som påminner extremt mycket om Ironman och man förväntar sig nästan att Robert Downey Jr plötsligt ska öppna visiret och kika ut. Man får helt enkelt se lite mellan fingrarna för ibland blev det lite för mycket Gladiatorerna över det hela, men faktum kvarstår: Det går helt enkelt inte att toksåga den här filmen. Så den här recensionen får väl mer gå ut som en varning till alla de som hade tänkt spy galla över den eller se den när man är bakis och bara behöver nåt att sluta ögonen till. Tyvärr drar den en del skratt ur en. Vill man se en riktigt bra film om nordisk mytologi är dock fortfarande filmatiseringen av humoristiska dansken Peter Madsens serie “Valhalla” (http://www.petermadsen.info/pages/vh/valhalla-eng.html) att föredra. L & A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.203460Fri, 10 Jun 2011 10:33:17 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.202362 Vi har naturligtvis inte glömt de fantastiska inslagen i filmvardagen, där regissören har gjort ett helt medvetet val med manusförfattandet och skådespelarvalet och gjort bland det bästa som finns: ÄKTA B film. Dessa kommer INTE glömmas bort och därför börjar vi med en favorit. Army of Darkness – Evil Dead 3 (1992) Evil Dead är en skräckklassiker, som trots att den idag mest framstår som komisk (vilket förstås kan ha varit Sam Raimis avsikt redan då), fortfarande innehåller en hel del scener som ger en kalla kårar. Precis som man anar att något förbannat otrevligt väntar när Jack Nicholson med familj kör längs vägarna mot hotellet i The Shining , så börjar man fingra efter kudden när gänget i Evil Dead närmar sig grinden som står och slår. Evild Dead 2 är dock ingen favorit, men den det skulle fokuseras på här är nummer tre. Ett av de få undantagen där uppföljaren är bättre än föregångaren!! Allas vår hjälte Ash (Bruce Campbell) får sitt största genombrott någonsin när han kastas tillbaka till medeltiden och tvingas hjälpa till att förinta en armé bestående av bland annat tyskbrytande skelett och Evil Dead går helt över till komedigenren. Filmen innehåller så många underbara scener så jag vet inte riktigt var jag ska börja eller sluta. Men under tiden, håll till godo med några filmhistoriska citat och scener: www.youtube.com/watch www.youtube.com/watch Och ja, Bubba Hotep kommer också dyka upp här... -L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.202362Mon, 06 Jun 2011 10:09:55 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.202027En saga för vuxna kallar regissören Matthew Vaughn sin film. Nja säger jag. En ung pojke vid namn Tristan (Charlie Cox) bor i en sömnig liten stad med en mur som skiljer vår värld från sagans. I ett försök att vinna en flickas kärlek lovar han att hämta en fallen stjärna från andra sidan muren. Men det visar sig att han inte är den enda som är ute efter stjärnan. En åldrande häxa och en maktlysten prins är honom hack i häl. Idéerna till Stardust lät säkert bra på papper, men faller platt på vita duken. Filmen får aldrig upp något tempo och ”kill your darlings” verkar vara ett okänt begrepp för Vaughn. Allt ska få plats vilket leder till att man inte fördjupar sig i något. I synnerhet Michelle Pheiffers onda häxa hade säkert kunnat bli riktigt bra om hon fått lite svängrum. Istället fokuserar Stardust på att presentera så många karaktärer som möjligt utan att de egentligen gör något för att föra handlingen vidare. De ”humoristiska” inslagen i filmen står framförallt Ricky Gervais och Robert De Niro för. Gervais som den skumme affärsmannen Ferdy the Fence spelar (som vanligt) sig själv vilket tyvärr bara fungerar riktigt bra i hans egna produktioner (se: The Office, Extras). De Niro spelar piraten Shakespeare som har en hemlig fetisch för kvinnokläder och cancan. Hans trovärdighet som dansande druga lämnar jag osagt… Stardust är en seg förvirrad sörja där alla elementen som bör finnas med i en saga radas upp med inställningen att det räcker för att göra en sevärd film. Favoritscenen i filmen är annars när Tristans trollkunniga mor lämnar honom ensam med tre elaka häxor med kommentaren ”var nu den man jag vet att du är (!)” och traskar iväg. Magiskt… -M http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.202027Fri, 03 Jun 2011 18:31:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.201630 Jag känner mig kluven inför den här filmen. Är den helt okej eller är den sjukt dålig? Kort handlar den om arkitekten Peter (Robert Downey Jr) som ska flyga tvärs över USA till sin höggravida flickvän i Los Angeles som ska föda ett planerat datum. Utanför flygplatsen träffar han på den inte alltför smarta Ethan (Zach Galifianakis) som ska på samma plan för att söka lyckan som skådespelare i Hollywood. Vi får veta att hans högsta dröm är att få medverka i Two and a Half men. Eller till och med att leva i serien. Någonting går snett innan planet ska lyfta och Peter och Ethan blir felaktigt tagna för terrorister och får därmed flygförbud. Peter blir i samma veva av med sitt bagage och sin plånbok innehållande pengar och id-kort så han går motvilligt med på att tillsammans med Ethan och hans lilla hund bege sig ut på roadtrip genom USA för att komma i tid till den beräknade födseln. Ett omaka par tvingas alltså samman för att sedan utveckla något som liknar vänskap. Första intrycket är att filmen gjordes i ett hafsverk. Jag ser framför mig hur regissören Todd Phillips från Baksmällan resonerade: ”Shit, nu är det bråttom. Baksmällan blev en succé och vi måste smida medan järnet är varmt! Vad ska vi hitta på? Roadmovie? Yes! Kiss- och bajshumor? Yes! Någon snor en polisbil? Yes!” Och här är konceptet för Due Date. Jag erkänner att jag skrattade när jag såg den, men många gånger fastnade skrattet i halsen. Det var rätt ofta mer tragiskt än komiskt och i vissa scener är humorn så låg och dålig att jag ville kasta ut något genom fönstret. Dock var humorn i andra scener helt briljant. Mycket på grund av den fina kemin mellan Downey Jr och Galifianakis. Det finns bland annat några minnesvärda citat från Ethan som: ”Dad, you were like a father to me” och ”I have a photogenic memory”. Det är också riktigt kul att Ethan röker hash som medicin för sin självdiagnostiserade glaukom. Trots ett par ljusglimtar blir tyvärr slutsatsen för Due Date att man har sett det förut. Alltför många gånger dessutom. Och resultatet är för tramsigt och barnsligt. Downey Jr spelar sig själv och en blandning av alla hans tidigare roller och Galifianakis repriserar sin roll från Baksmällan. Gör nått nytt! -A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.201630Wed, 01 Jun 2011 19:04:52 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.200811Kommentarer känns på något sätt överflödiga. John Travolta i From Paris with love. (2010) A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.200811Sun, 29 May 2011 16:21:37 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.200180 Filmen Catwoman har fått utstå mycket spott och spe. Vi ville ta reda på om filmen som vunnit inte mindre än fyra Razzie Awards (saluting the worst that Hollywood has to offer each year) har gjort sig förtjänt av detta. Efter noggrann analys har kommit fram till att Catwoman inte är så usel som ryktet säger. Den är mycket, mycket värre. Filmen handlar kortfattat om konstnären Patience Phillips (Halle Berry), en duktig men ouppskattad grafisk designer på ett stort skönhetsföretag som ägs av Laurel Hedare (Sharon Stone) och hennes man, tillika Patience chef, George Hedare (Lambert Wilson). Av en slump får Patience reda på att företaget bedriver olaglig verksamhet och mördas men återupplivas av en flock datoranimerade katter på en soptipp. För er som inte känner till begreppet dramaturgi så betyder det kortfattat hur en berättelse byggs upp rent strukturellt. En väldigt viktig del i detta strukturella bygge är att karaktärerna och handlingen är klart motiverade. Allt för att åskådaren ska tro på det den ser. Detta är dock något som filmmakarna valt att ignorera. Deras första misstag är att de försöker få oss att tro att Halle Berrys karaktär är lite småful, bortkommen och inte kan få en dejt. För att göra en av världens vackraste kvinnor oattraktiv använder de sig av det beprövade knepet ”fula kläder”. Problem solved. I ett försök att kompensera för den obefintliga storylinen väljer filmmakarna att göra Patience förvandling till Catwoman smärtsamt tydlig. Efter att Mästerkatten på Soptippen kittyfierat henne genom Heimlich Maneuver sover hon på en balk uppe i taket, äter rå fisk, beställer grädde på krogen och myser med kattmynta. Även one-liners som ”purrrrfect” och ”cat got your tounge” ljuder genom filmen. Det har inte heller lagts någon större vikt på birollerrna. I denna endimensionella katalog hittar vi bl.a. den knubbiga skojfriska vänninan, kontorets fjolliga bög och den bittra hustrun som vägrar acceptera sitt åldrande. Värt att notera är också bristen på intresse för Patience nyvunna egenskaper. Att hon spelar bättre basket än Michael Jordan och springer lodrätt upp för väggar i stilettklackar passerar förbi med en axelryckning. Hela filmen är som en lång dålig musikvideo med snabba klipp och oändliga bilder på Catwoman då hon utnyttjar hustaken till hennes egna privata catwalk medan kameran girigt zoomar in hennes bröst och rumpa. Kudos till Halle Berry för självdistans då hon själv plockade upp sitt pris som ”värsta skådespelare” på 2005 års Razzie Awards. Men vad filmen anbelangar så säger vi på Craptacular som Eric Cartman före oss. THAT’S A BAD KITTY!! -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.200180Sat, 28 May 2011 18:44:13 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.199795Jag vill börja med att säga att denna bild inte är tagen strax innan ett skoldisko år 1996. Acceptable in the 90’s outfitten med kråsskjorta, stryphalsband och tidsenlig frisyr är från 2008’s stora filmhit Twilight. Varför de låtit denna frilla göra comeback kan man ju fråga sig. Den var inte snygg när den kom och den är INTE snygg nu. -M http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.199795Wed, 25 May 2011 18:06:36 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.199223Vi på Craptacularredaktionen hade på känn att ”I Am Number Four” (2011) skulle kunna vara en god kandidat till bloggen och bänkade oss därför glatt i soffan med varsitt glas rosé. Men ingenting blev riktigt som vi tänkt oss. Förstå oss rätt. Detta är en rätt kass och otroligt fantasilös high school sci-fi film. Inga stora överraskningar här inte, men det bör man nog inte heller förvänta sig när Michael Bay producerar. Men så plötsligt händer det! Vi faller handlöst för den hunkiga huvudrollsinnehavaren. I princip alla hollywoodtonårsfilmer värda namnet har alltid bildsköna skådisar i huvudrollerna, oftast för att ta fokus från det faktum att filmen faktiskt inte är särskilt bra. I Am Number Four lyckas bra med just detta för vi kommer på oss själva sitta och dregla över Alex Pettyfer i sann tantslemsanda. Behold! http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.199223Mon, 23 May 2011 22:34:29 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.198407Aldrig nöjd. Men alltid lyckad, snygg och glad. Eat Pray Love (2010) eller Lyckan, kärleken och meningen med livet som den av någon konstig anledning heter på svenska är tänkt att vara en mysig, inspirerande och allmänt trevlig film. Så är inte fallet. Filmen framkallar istället besvikelse, irritation och uttråkelse. Vi tar det från början. Under två timmar och tjugo minuter ( Hennes mål blir Italien, Indien och Bali. Filmen är baserad på en bästsäljande bok och regissören (Ryan Murphy) tar det säkre före det osäkra och har med en berättarröst som ständigt är närvarande men så totalt överflödig att det blir pinsamt. Berättarrösten till trots så är det under hela filmens gång oklart varför Liz gör de val hon gör och varför hon aldrig känner sig tillfreds. I Italien äter hon, i Indien ber hon och på Bali älskar hon. Liz får ständigt ett underbart bemötande, fantastiska vänner som alla delar med sig av sina livsöden och samtidigt ger henne kloka råd på vägen. På Bali, som för övrigt är misstänkt befriad från alla de tusentals backpackers som vanligtvis ockuperar ön, träffar hon känslige och attraktive Javier Bardem som med öppna armar erbjuder henne sin oändliga kärlek. Jobbigt? Ja, det tycker tydligen Liz. Och det är det som är ett av filmens största problem. Man får inga sympatier för henne. Hon framstår tyvärr bara som bortskämd, gnällig och hon saknar totalt förmågan att se saker ur andra perspektiv. Obegränsad budget för att finna sig själv genom att lyxturista runt om i världen? Det finns vissa som har det värre än så. Men den här filmen ska inte bara få ris, skådespelarna är riktigt bra och gör sitt bästa med sina roller. Miljöerna är fint skildrade med vackra bilder (trots att det blir lite väl mycket turistreklam) från Italien, Indien och Bali. Men det väger tyvärr inte upp en för övrigt genomusel film. Och sedan att Julia Roberts som är 44 år spelar en kvinna runt 30 gör det hela mer förvirrande. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.198407Fri, 20 May 2011 16:15:04 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.197946Leonardo DiCaprios storhet under 90-talet var det knappast någon som missade. Efter succéfilmen Titanic fullkomligt exploderade hans popularitet och blev alla flickors älskling. Så det var med stor förväntan jag gick till biografen den där kalla höstkvällen 1998 för att se min favorit i den nya storfilmen Mannen med järnmasken. Men det jag istället fick se var mina drömmars Leo i en straffbart ful frisyr. En variant av den långa hockeyfrillan. Nä, han kunde gott ha behållit järnmasken på i hela filmen. A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.197946Thu, 19 May 2011 08:53:55 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.196999”If it aint broke why fix it” verkar vara temat för många uppföljare som kommit genom åren. Originalet blev en succé och filmbolagen bestämmer sig för att smida medan järnet är varmt. Craptacular tar en närmre titt på fenomenet och då främst på de uppföljare som aldrig borde ha gjorts. Håll till godo. Hajen 2, 3, 4 Nyheten i Hajen 2 är att en ny haj gör badstränderna på Amity Island osäkra. Lite större. Lite elakare. Trean: Handlingen är nu förflyttad till Sea World, Florida. Den här hajen är 12 meter lång och äter bara människokött. Fyran. Hajen, nu på Bahamas dödar inte längre blint utan har valt ut sina offer. ”Couse this time it’s personal”. Grease 2 I originalet är det den blyga Sandy nyinflyttad från Australien och den coole Danny som finner varandra. Alltihop avslutas med låten We Go Together. I uppföljaren får vi följa Sandys kusin, den töntiga Michael, han också nyinflyttad från ”the land down under”, som faller för den tuffa Stephanie. Samma plot, samma high shool, samma kostymer, till viss del samma skådisar (minus stjärnorna). Nytt för den här filmen är att de coola kidsen åker motorcykel istället för bil och inte kan sjunga. Filmen avslutas med låten We’ll Be Together… Sex and the city 2 Med en hyllad serie och en hyfsad film i ryggen borde det inte gå att misslyckad så brutalt som man gjorde med Sex and the city 2. Inget sex, ingen city. Bara öken. Speed 2 – Cruise Control Stena Line löper amok och när inte ens Keanu Reeves ville vara med i den här uppföljaren borde man ha anat oråd. Men Sandra Bullock tackade glatt ja och resten är ju inte filmhistoria. Oceans 12 och 13 Exakt som originalet. Minus charmen. Just det! I tvåan sker heisten i Europa.. Transformers 2 Transformers 1 hade en viss charm och blev älskad av nostalgiska fans världen över. Men när regissören Michael Bay offentligt ber om ursäkt för Transformers 2 och till och med Megan Fox pustar ut med orden: ”Nu slipper jag i alla fall vara orange under en hel inspelning till” (beträffande den planerade 3:an där hon avböjt att medverka), så får man beviset på att Transformerstrilogin borde slutat där den började. Predator 2 Danny Glover is too old for this shit... Bubblare: Matrix 2, 3 Scream 2,3 American pie 2, 3 Dirty Dancing 2 -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.196999Mon, 16 May 2011 17:43:56 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.195791Med Battle: Los Angeles har regissören Jonathan Liebesman och manusförfattaren Christopher Bertolini lyckats med konststycket att göra en film som omöjligt kan tilltala någon. Den här filmens uselhet är av episka mått. Meteorer regnar ner vid världens alla kuster och är inget mindre än onda utomjordingar ute efter världens vatten. Varför vill de ha vattnet? Ingen aning. Det här är bara en enda röra av oljud och snabba klipp. Alienrekvisitan tycks inte ha uppdaterats sedan Mulder och Scullys storhetstid. Karaktärerna talar enbart i one-liners och är förövrigt så oengagerande att vi efter en timme fortfarande blandar ihop dem. En återkommande fråga är hur Battle: Los Angeles faktiskt kom hela vägen till biografen och inte direkt till dvd-hyllan? Om man drar det ännu längre kan man fråga sig hur den ens kom vidare från idébordet. Allt är så stereotypt. Repliker som ”marines don’t cry” och ”let’s show them how marines fight!”. Ingenting överraskar utom möjligtvis hur mycket Aaron Eckheart faktiskt orkar spela över. Och Michelle Rodriguez som åter repriserar rollen som tuff fightbrud borde hålla sig till att i alla fall medverka i B-filmer som inte utger sig för att vara något annat än just B-film (se The Fast and the Furious, Machete) och alla borde hålla sig borta från denna film. -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.195791Thu, 12 May 2011 19:27:47 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.194762Den amerikanska försvarsministern George Deckert (Willem Dafoe) planerar att genom en stadskupp ta över makten i landet. För att stoppa honom rekryterar National Security Agency chefen Augustus Gibbons (Samuel L. Jackson) förre detta elitsoldaten Darius Stone (Ice Cube). För som Samuel själv uttrycker det måste den nya xXx vara: Farligare. Dödligare. Kaxigare. Den tilltänkta xXx sitter dock efter en misslyckad militäroperation för nio år sen i fängelse, men detta ordnas snabbt upp och filmen tar fart. Nu är väl inte actionfilmer en genre som gjort sig känd för att leverera de smartaste filmerna på marknaden, men någon måtta får det vara. Vi har en huvudrollsinnehavare som inte kan skådespela, en handling som inte går att följa, usla one-liners och klyschor som haglar, en president som citerar Tupac, allt inbakat i en skrattretande patriotism. Och det faktum att saker verkar explodera som fort Ice Cube tittar på dem gör inget för att rädda situationen. Den här filmen har faktiskt bra skådepelare med i form av bl.a. Samuel L. Jackson som gång på gång missbrukar publikens förtroende genom att ställa upp i den här typen av film. Detta gör Ice Cube’s insats än mer plågsam. Mannens minspel består av ett uttryck! Vänligen se nedan. Och med Xzibit med på ett hörn är cirkeln sluten. En riktig crapfilm! Frågeställning: Varför ingen talade om för Ice Cube att detta inte var en rapvideoinspelning? -M http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.194762Mon, 09 May 2011 17:34:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.193657It’s a dirty job but someone’s gotta do it. Ibland är det meningen att frisyrer på film ska vara fruktansvärt fula. Ibland inte. Oavsett vilket motiv en ful frisyr kan ha så är de mycket väl värda att uppmärksammas. Genom en följetong här på bloggen kommer vi nu att presentera för er, kort och gott: Fula frisyrer på film. Jag kan säga redan nu att en hel del hockyfrillor kommer att florera i denna kategori och först ut är ingen mindre än Mel Gibson i Dödligt Vapen 1, 2 och 3. Främst film nummer 1. På något sätt kan frisyren inte ursäktas med att det var på 80-talet, utan han borde ha vetat bättre än så. Mycket bättre. En mantelliknande lockig lång hockeyfrilla, pryder den då tvålfagre Gibsons huvud när han springer omkring på LA´s gator med sitt vapen i beredskap. Urk. Taglinen till filmen gick såhär: Two Cops. Glover carries a weapon..... Gibson is one. He’s the only L.A cop registered as a Lethal Weapon. - A http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.193657Thu, 05 May 2011 20:55:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.192896Sökarna (Daniel Fridell) var menad som en samhällskritisk film med budskapet att ungdomar formas av sin omgivning. Dåtidens kritiker kallade den för ”en rå och kompromisslörs ungdomsfilm”. Tyvärr måste jag lägga in ett konstaterande. Jag såg den här filmen för första gången med en kompis under gymnasietiden, då 90-talet inte kändes fullt lika avlägset. Men jag skrattar åt den minst lika mycket idag som vi gjorde då. Hela tiden försöker jag föreställa mig att det är 90-talet med dess mode som gör den här filmen mer underhållande än gripande. Men det är så många andra faktorer därtill. Till exempel alla underbara citat som ”Jag gillar dina pareringar med näsbenet” och ”Kolla in den här klockan vettu..Patrik Philip” ”Neje, Patricke Phillipe heter det!” Filmen inleds med slutscenen, vilket ungefär är det enda snygga stilgreppet . Dessvärre blandas detta med andra förvirrande inslag. Man får se snabba klipp från vad man som åskådare tolkar som huvudpersonen Jockes (Liam Norberg) barndom då pappan misshandlade mamman. Men man får även samtidigt följa en mystisk spågumma som hittar en bebis, får en hjärtinfarkt, varpå hennes själ lämnar hennes kropp. Enough said. Under resterande tid av filmen får vi följa Jocke och hans vänner Ray (Ray Jones som fantasifullt nog fick behålla sitt namn) och Gurra (Jonas Karlsson i hästsvans och väst) när de slår ner såväl affärsmän som nynazister. Vi får också uppleva lite krystad romantik mellan Jocke och Helen (Malou Bergman). Men förhållandet får ett abrupt slut när Jocke åker i fängelse efter misshandel och diverse andra brott. I fängelset inleder han istället ett förhållande med Kola Tony (Thorsten Flinck som fantasifullt nog fick spela sig själv) som ger Jocke Rolex klockor och andra dyra presenter som sig bör. Hela den här överspelade sörjan blandas med fördomar till höger och vänster (till exempel mot homosexuella män) vilket är ännu en beståndsdel som gör att man inte kan ta filmen seriöst. Vill man återuppleva 90 talets härliga mode, skratta åt klassiska citat eller om man inte har lyssnat på Ace of Base’s internationella bästsäljare Happy Nation på några år så är den här filmen mycket värd att se. Men då får man också räkna med att behöva använda forwardknappen en del. L http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.192896Tue, 03 May 2011 19:20:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.191741Har ni hört metaforen ”Om man lägger en levande groda i kallt vatten och värmer upp det långsamt så märker den inte vad som händer”. Just detta gör Valentine’s Day. Långsamt, långsamt bryter den ner en med sina klyschor och brist på trovärdighet tills man ligger sönderkokt i ett hav av sockersöt sörja. I denna stjärnspäckade romantiska komedi regisserad av Garry Marshall, känd för bl.a. Pretty Woman, flätas olika livsöden samman under en dag. Filmens största problem är att den är så platt och fantasilös att det blir provocerande. Här hittar vi det gamla vanliga: de bästa vännerna som blir kära i varandra, lillgammal unge, cynikern, romantikern, det visa äldre paret, kära ungdomar och omotiverad speakerröst. Det finns också två svarta skådisar och en latino med för att visa på ”mångfalden”. Men för att ingen ska känna sig besvärad är endast en av dessa involverad i en romantisk situation. Det finns också ett gaypar med och där kärleksförklaringarna dem emellan begränsats till en öm blick i slutet av filmen. Valentine’s Day känns många gånger som en parodi på sig själv. Allt är bara för mycket. Det tjatas om kärlekens mysterium följt av klämkäcka sensmoraler, det är hjärtan, rosor och frustrerade singlar (alla kvinnor). Skulle man nu ändå glömma att det är på Alla Hjärtans dag detta utspelar sig nämns det ungefär varannan minut. Skådespelarna känns inte ett dugg trovärdiga i sina relationer till varandra och Garry Marshall verkar mest ha intresserat sig för att rada upp så många kändisar som möjligt. Varför är det förresten så många med? Fick de massa pengar? Trodde de att filmen skulle bli en ny Love Actually? Var de skyldiga regissören en gentjänst (Julia Roberts förmodligen, men de andra)? Frågorna hopar sig… Vi funderar också på om det kanske är de kulturella skillnaderna som gör att mycket i filmen är svårt att svälja. Kanske är det så att man ”in the US of A” faktiskt inte ligger med sin partner trots att man är 18 år och varit ihop ett tag. Kanske har man kriser i sitt två veckors förhållande. Kanske vrålsnygga karriärskvinnor bryter ihop och trycker i sig choklad för att de inte har en man i sitt liv på Alla hjärtans dag. Perhaps, perhaps, perhaps. Inte ens de bloopers som visas i eftertexten är roliga utan den komiska höjdpunkten i filmen är när Julia Roberts, detta också i eftertexten, tillfrågas om hon någonsin handlat på Rodeo Drive. Det enda positiva vi på Craptacular har att säga om Valentine´s Day är att Ashton Kutcher för en gångs skull inte skriker och gapar sig igenom en film. -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.191741Fri, 29 Apr 2011 17:19:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.190660Nicholas Cage gör en alldeles lysande skådespelarinsats i FaceOff och Con Air. Men vad händer när man ställer honom bakom kameran? 2006 regisserade han sig själv i remaken på The Wicker Man (originalet är från 1973)Vi låter det här underbara youtube klippet sammanfatta: www.youtube.com/watch -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.190660Tue, 26 Apr 2011 20:02:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.190307Denna ofrivilliga komedi (uppenbarligen var detta från början tänkt att vara en thriller) börjar med att Elise (Angelina Jolie) som befinner sig i Paris får ett brev från älskaren Alexander där hon uppmanas att ta nästa tåg till Venedig. På tåget ska hon hitta en man som liknar honom och få polisen som skuggar henne att tro att det är han. Alexander har nämligen stulit flera miljarder och söks nu av i princip alla myndigheter i världen. Elise väljer att sätta sig mittemot turisten Frank Tupelo (Johnny Depp) som är på väg till Venedig för att återhämta sig efter sin frus död. Henne kommer han dock snabbt över efter att ha träffat Elise och dras in i härvan kring de stulna miljarderna. Filmen klockar ut på 103 min varav ungefär 100 får betraktas som något av en inledning till filmens “final”. Under denna tid sitter vi i Craptacular i två olika positioner: Lutade och halvt sovandes eller med hopbitna käkar och chockerad blick. För hur kan en film med Johnny Depp, Angelina Jolie och Paul Bettany gå så fel? Utöver dessa tre stora skådespelarnamn har Timothy Dalton (han som spelade Bond mer än EN gång) valt att göra den här skiten till sin andra comeback efter rekommenderade komedin Hot Fuzz. Och vad hände egentligen med Johnny Depp? När kom han fram till att det kunde vara en god idé att tacka ja till alla roller han erbjuds? Skamsköljningar är bara förnamnet när en plufsig Johnny med grungefrisyr gör entré och Jolies enda syfte i filmen verkar vara att paradera runt i rojalistiska tantdräkter med plutande mun och kisande ögon. Den totala avsaknaden av kemi mellan huvudkaraktärerna är också ett problem. Jolie och Depp verkar vara alldeles för vana vid att vara den enda stjärnan i sina filmer för i denna lägger de inte ens märke till den andras närvaro. Att iaktta skådespelet är ungefär som att iaktta två sengångare på Valerina Forte. Avslutningsvis kan man säga att The Tourist är ett skinande exempel på att stora skådespelarnamn och en oscarsvinnande regissör (Florian Henckel von Donnersmarck) inte behöver betyda att resultatet blir bra. Alls… -Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.190307Mon, 25 Apr 2011 16:47:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.189339 Mamma i 50-års åldern till sin dotter i 25-års åldern: -Vad ska vi se? Den där filmen Big Moma verkar rolig, det är en komedi där Eddie Murphy spelar en massa olika roller. Den är nog bra, så får man skratta lite. Man ska bli underhållen när man är på bio. (Obs, det är som bekant inte Murphy, utan Martin Lawrence som är skådespelaren) Ja, men det kanske vore nått? Men Black Swan… Vad är det? Ingen aning. Har aldrig hört talats om den... (Notera att den här diskussionen ägde rum efter Oscarsgalan) http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.189339Thu, 21 Apr 2011 08:09:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.188606M. Night Shyamalan’s The Last Airbender är en filmatisering av den populära animerade serien Avatar: The Last Airbender som visas på Nickelodeon. Handlingen: Det finns enbart några få på jorden som är kapabla till att kontrollera varsitt av de fyra elementen, eld, vatten, luft och jord. Men bara en person kan kontrollera alla fyra. Denna enda kallas för Avataren. Ett krig mellan den härsklystna eldnationen och de tre andra elementen härjar och endast avataren kan bringa ordning i kaoset. Det här är allt du som åskådare behöver veta om filmen. Det gör ont i oss att skriva om den, eftersom det betyder att vi måste återuppleva allt igen. Detta är inget annat än ett regelrätt haveri. Allt och då menar vi verkligen ALLT är uselt. Manuset verkar ha skrivits ihop efter fem minuters ”research” av originalserien som förövrigt framstår som Shakespeare i jämförelse med den här smörjan, regin lämnar allt att önska, 3D effekterna är näst intill obefintliga (för er som fick genomlida filmen på bio) och skådespeleriet håller samma höga klass som en skolpjäs framförd av lågstadiebarn. Berättarrösten, som har en stor plats i filmen eftersom M. Night Shyamalan många gånger inte besvärat sig med att faktiskt visualisera viktiga händelser, är horribel. Här snackar vi innantilläsning med noll inlevelse. Och allt detta leverat av skådespelare som sägs vara ”Hollywoods nya stjärnskott”. M. Night Shyamalan gjorde den här filmen som någon slags tillägnelse åt sin dotter som är ett stort fan av serien. Hon kommer förmodligen med åren skämmas lika mycket som de som betalade för att se The Last Airbender på bio. Att Shyamalan är skaparen av briljanta Sjätte Sinnet (1999) och relativt bra Unbreakable (2000) Signs (2002) och The Village (2004) känns ofattbart. Det vanliga är ju att man blir bättre med åren, inte sämre. Än mer ofattbart är att Shyamalan trots floppar som Lady in the water (2006) tillåts vara i närheten av en filmkamera och då med en budget på 250 miljoner dollar som The Last Airbender kostade. Det har ryktats om uppföljare men vi på redaktion har svårt att tänka oss att Shyamalan någonsin kommer att få tillåtelse att göra film igen efter denna styggelse. Se den inte! Craptacular http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.188606Mon, 18 Apr 2011 23:21:00 +0200http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.186861 “They can take our lives but they can never take our…” Nej, just det. Det var en annan film… Med en budget på över 150 000 000 dollar har Oliver Stone´s Alexander skapat alla mastodontfilmers ängsliga lillebror. Filmen är ett försök att visa mannen bakom myten, men lyckas endast åstadkomma total förvirring. Alexander (Colin Farrell) framställs här som en missförstådd konstnärssjäl vars samtid inte förstår sig på hans storslagna idéer. Med en ständigt bekymrad och plågad uppsyn massakrerar han alla i sin väg och gråter som ett bortskämt barn när saker inte går som planerat. Detta är föga övertygande och hela spektaklet leder till att vi på Craptacular hatar Alexander mer och mer för var långsam minut som går. Här hittar vi utdragna krigstal i bästa Braveheart anda, fel musik vid fel tillfälle och överspel av samtliga skådespelare. Stort fokus läggs också på Alexanders sexuella orientering och hans kärleksaffär med bästa vännen Hephaistion (Jared Leto), en av filmhistoriens kanske mest krystade och minst trovärdiga kärlekspar. Stone verkar väldigt nervös över att behöva porträttera homosexualitet på film och nöjer sig med att låta Hephaistion och Alexander titta suktande på varandra och på sin höjd ge varandra en öm kram. Att de gamla grekerna gärna höll sig med vackra män och att detta inte var något spektakulärt verkar Oliver Stone missat i sin research. Som motvikt till alla homoerotiska vibbar får man istället se Rosario Dawson, som spelar hans fru, in the nude. Moderna tider säger vi här på Craptacular. Sen har vi dialekterna. Amerikanska filmer brukar använda sig flitigt av brytningar så fort handlingen utspelar sig i andra länder. Den här filmen utspelar sig främst i Makedonien och då känns det förstås naturligt att blanda friskt mellan ryska, irländska och högtravande brittisk engelska (talad av amerikaner). Det har verkligen gått utför för Oliver Stone sedan mästerliga filmer som Född den 4:e juli, Wall Street och Natural born killers och Alexander (the not so great) gör ingenting för att rädda hans dalande karriär. Sökes: Manus, regi, trovärdighet, kompetent stylist Finnes: Blond peruk, havererad rollbesättning, brun utan sol, överspel. Frågeställning: Är detta en smygreklam för eyeliner, bronzepuder och läppstift – för män? http://hn.se/2.6474/1.1182466-craptacular?blogPostAction=view_post&postingId=19.186861Wed, 13 Apr 2011 15:14:00 +0200