Det är nu tio år sedan det uppmärksammade hedersmordet på Fadime Sahnidal. Tio år sedan en ung kvinna bragtes av livet av sin egen far enbart för att hon själv ville ha makten över sitt eget liv. Fallet med Fadime är inte unikt, andra flickor har också råkat illa ut efter att de vägrat underkasta sig familjens diktat, och än fler lider i det tysta. 

Hur kan ett sådant här problem finnas i 2000-talets Sverige? Och hur ska vi komma till rätta med det?

Till en början måste vi börja tala klarspråk och erkänna att hedersvåldet är ett resultat av det mångkulturella samhällsprojekt som samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna idag står bakom. Hedersvåldet är inte en del av vår svenska kultur, utan har importerats hit genom invandring från framför allt Mellanöstern och Afrika.

Det håller inte att, som vissa gör, jämställa hedersvåldet med ”vanlig” kvinnomisshandel som även en del svenska män utsätter fruar och flickvänner för. En svensk man som misshandlar en närstående kvinna har inga sympatier att vänta från familj eller släkt. I vår svenska kultur ses våld mot kvinnor som oacceptabelt och skamligt. Så är det inte inom hederskulturerna. Där är det tvärtom ofta släkten som kräver att en fader ska tukta sin fru eller dotter för att hon dragit skam över klanen när hon vägrat låta manliga släktingar styra över hennes liv.

Här har vi politiker ett ansvar att klart och tydligt säga att detta inte är okej, att detta inte är något vi accepterar. Medan jag givetvis inte tror att övriga partier tycker detta är något positivt så legitimerar man det indirekt genom sitt uttalade stöd för ett mångkulturellt samhälle. För när man i mångkulturens namn uppmuntrar invandrare att behålla sitt gamla hemlands kultur kan man inte plocka russinen ur kakan. Uppmuntrar man en invandrare från Somalia eller Irak att behålla sin gamla kultur så innefattar detta givetvis även kvinnosynen. 

Här i Varberg infördes det 2007 (mot Sverigedemokraternas vilja) så kallade kvinnokvällar i Veddige simhall där inga män fick komma in. Motivet med detta var att det fanns kvinnor vars män inte tillät dem att visa sig i baddräkt för andra män. Vad för signaler sänder vi ut med sådana beslut? Att det är okej för män att bestämma hur kvinnor ska få klä sig?

Attityder som vill inskränka kvinnors frihet och rättigheter ska inte strykas medhårs utan bekämpas. De invandrare som önskar bosätta sig i Sverige ska ta seden dit de kommer. Kan man inte acceptera att kvinnor och män är lika mycket värda kan man flytta någon annanstans. 

Erik Hellsborn