Krig är fruktansvärt. Den militära våldsanvändningen i Gaza förfärlig.
Men vad hjälper en svensk politiskt sanktionerad bojkott mot Israel för att påverka en stabil fredsutveckling i regionen? Nu äntligen råder tack och lov en bräcklig vapenvila. Den stora bristen i ditt inlägg är att du överhuvudtaget inte tar upp hur det verkligen förhåller sig i regionen.

Så här ligger det till: Det är bara Egypten i regionen som i formell mening har fred med Israel. Ingen enda, vare sig Kjell-Erik eller någon annan politisk företrädare, allra minst vänstern, har drivit frågan om man inte med internationella påtryckningsmedel borde tvinga omgivande stater kring Israel att sluta fred med landet.
När det inte är krig så tiger man. När det är krig så talar man med brösttoner från alla håll om hur freden ska komma till stånd. Vänstern tycks veta allra bäst hur det ska lösas. Det låter som en kopia på arabisktalande medier runtom i regionen. Den totala skuldbördan läggs alltid uteslutande på Israel.
Hamas betyder slå, krossa. Hamas är en terroriströrelse. Israel är den enda demokratiska staten i regionen. Hamas har under åtta års tid skjutit 8 000 – 10 000 raketer över de södra delarna av Israel. Hamas har hatet mot judarna och den judiska staten som sin politiska doktrin. Hamas har konsekvent avvisat alla fredsfördrag.

Det är alltid de stridande parterna som måste få tala på sina villkor. Där kan den internationella diplomatin sätta ett hårt betvingande tryck. Folkpartiet står bakom detta.
Hamas bryter flagrant mot krigets lagar. Hamas använder sig nämligen urskillningslöst av kvinnor och barn och andra vuxna som mänskliga sköldar i sin gerillakrigföring. Man har förlagt vapendepåer ute i bostadsområden så att människor skadas och dör om Israel anfaller. Det är en medveten strategi, långt innan detta krig. Man har tvingat Gazabor ge plats för deras avfyrningsramper. Vore det inte på sin plats att t ex politiskt påverka regimen i Iran som smugglar mängder med vapen till regionen? Varför tiger vänstern i den frågan?

Det tycks vara väldigt enkelt att blanda ihop Hamas med den palestinska befolkningen så att rörelsen framstår som en vilsegången söndagsskoleklass på utflykt.
Hur vore det om Kjell-Erik började talade om politiskt/ekonomiskt/tekniskt stöd till de organisationer som faktiskt är beredda att förhandla med Israel och som erkänner Israel som nation?

Jag delar uppfattningen att Sverige bör delta i en internationellt betvingande övervakning, men då ska vapentunnlarna mellan Egypten och Gaza vara förseglade för tid och evighet.
Till sist något glädjande: Israel har funnit en mycket stor gasfyndighet i Medelhavet väster om berget Karmel. Det handlar om miljarder kubikmeter ren naturgas vilket ger välstånd och arbete. Om det finns ekonomisk vinst av samarbete brukar freden inte stå långt bort i Mellanöstern.        

Jan Hyllstam