Det är välfärden som kommer att vara kraftfältet i svensk politik många år framåt, inte minst på grund av demografins utveckling. Detta kraftfält bör Centern ta sig an med fortsatt fokus på individen och framtidens utmaningar med en vardagssyn på socialförsäkringssystemen. Detta i synnerhet som både Socialdemokraterna och Moderaterna i dag saknar ett tydligt välfärdspolitiskt program med förankring i aktuell forskning.

Delar av regeringens arbetslinje och inte minst utformningen av välfärdens olika försäkringar har tyvärr inte alltid hjälpt de som hamnat utanför arbetsmarknaden att komma tillbaka till arbete. Utanförskapet består i allt för stor utsträckning.

Det är genom att föreslå konkreta välfärdslösningar som behövs för ökad konkurrenskraft i globaliseringens tidevarv som C vinner tillbaka förtroendet i välfärdsfrågan. Det handlar om människosyn, när det gäller sjukskrivningar, långtidsarbetslöshet, funktionshinder, psykisk ohälsa, förtidspensioner och andra utslagningsmekanismer, där den enskilde människan på nytt ska hamna i centrum. Det handlar om alla människors lika möjligheter till ett rikt liv, men även om Sveriges konkurrenskraft i en hårt globaliserad värld. Att förstå individers ”livspussel” måste stå i centrum i en ny välfärdspolitisk agenda där civila gemenskaper, individen och lösningar underifrån är utgångspunkten.

Forskningen visar i senaste långtidsutredningen något förenklat att lägre arbetslöshet uppnås om de sökande är mer konkurrenskraftiga. Detta kan tyckas självklart men det avspeglas inte i regeringens politik. Rent konkret innebär det för Centern att identifiera och hjälpa grupper av arbetslösa med sämre kvalifikationer, samt att sträva efter att alla arbetslösa upprätthåller ett effektivt jobbsökande. Av detta följer att särskilda insatser för svaga grupper, till exempel långtidsarbetslösa, kan motiveras inte bara utifrån ett jämlikhetsperspektiv utan också från ett effektivitetsperspektiv. Här har C en viktig roll att spela i utformningen av välfärden så att utanförskapet minskas på riktigt.

Det är viktigt att Centern tar initiativ till välfärdspolitiska åtgärder vars avsikt skall vara att öka de arbetslösas kvalifikationer, som att tidigarelägga och öka subventionerade anställningar och praktik, och att dessa riktas till de personer som står längst ifrån arbetsmarknaden. Att subventionerade arbeten ersätter arbeten som annars skulle ha utförts av andra (det vill säga ger upphov till så kallade undanträningseffekter) är inte något avgörande argument mot subventioner så länge undanträngningen är till förmån för svagare grupper.

Forskningen visar också att arbetslösa akademiker riskerar att förlora sitt humankapital under den tid de står utan arbete, till exempel genom att de glömmer bort viktig kunskap eller inte klarar av att följa med i kunskapsutvecklingen i sina yrken. I en sådan situation är det sannolikt att arbetsgivarna efter att krisen har passerat kommer att föredra att försöka rekrytera andra företags anställda snarare än arbetslösa. Detta skapar ett utanförskap som skulle kunna undvikas med rätt välfärdspolitik.

För att undvika denna typ av effekter är det framförallt viktigt att undvika långtidsarbetslöshet och det gör vi med förslag från Centern som sätter individen och lokalsamhället i centrum. Instrumentet för en sådan politik är att välfärdens skyddsnät blir mer av studsmattor tillbaka till arbetslivet – inga hängmattor eller utkastare.

Hans Dahlgren