Repliken från Hallands biodlardistrikt (inom SBR) kom, men som väntat med locket på, en helt galen inställning när man ser hur debatterna i de övriga gröna näringarna flödar. ”SBR-biodlare bliv vid din läst, så här har vi alltid gjort.” Biodlingens kris är dock större än detta, debatten fortsätter. Nu lite förtydligande.

De nya hygienreglerna 2006 var välkomna, vi skulle ljuga om vi sa något annat. Biodlare som säljer mindre mängder honung i närområdet fick undantag från registrering hos länsstyrelsen och har ett eget ansvar att uppfylla krav på livsmedelssäkerhet.

Det är inte som man säger i svaret till mig ett förtroende vi fått som vi skall vara rädda om, utan ett juridiskt ansvar gentemot konsumenten, som åläggs oss av myndighetsregler artikel 14 och 18.4 i förordningen (EG) nr 178/2002, samt LIVSFS 2003:10 och LIVSFS 2004:27, allt här sammanfattat som en individuell egenkontroll och en god hygienpraxis (GHP) något SBR inte vare sig får eller kan ersätta med sina kommittéer och tävlingar.

Egna krav på kvalitet blir att på bästa sätt uppfylla dessa anvisade regler. Branschregler är ett bra stöd men frivilliga att följa.

SBR som organisation måste lita på biodlarens egenkontroll och ge alla medlemmar möjlighet att köpa etiketter utan biodlarkollegers ”burkkontroller”. Vad säger en burk om den totala egenkontrollen? Skärp istället träning och diskussioner i föreningslivet om allt som gynnar en livsmedelssäker produkt.

Flytta positionerna åt rätt håll och lita på medlemmarna. Vi är på rätt väg, vi har många kurser i hygien och slungrumsbygge. Biodlingsföretagarna, samma bransch, säljer etiketter självklart utan kontroll.

Tävlingen Hallands bästa honung, en fortsättning på burkkontrollen utan vetenskaplig ansats, ger ett falskt resultat men säkert en bra honung. All honung som följer reglerna är bäst, kunden gör sitt val.

Kvalitetshonung sitter inte i etiketten. Att värma och sälja honung anser alla biodlare förkastligt. Att då göra det med SBR:s etikett och anses vara en god honungsbedömare i slutbedömningen på Lilla Böslid menar jag lägger ytterligare en dimension av tveksamhet till både burkkontroll, etikettköp och tävlingen.

Birgitta Bengtsson