Annie Wernersson manar i sin replik i HN 4/2 fortsatt till bojkott mot Israel. Hon är emot terroristattacker och förtryck och för fred och rättvisa och mänskliga rättigheter. Därmed ställer hon sig i raden av människor som ensidigt fördömer Israel och samtidigt undviker att fördöma palestinsk terror.

Folkrätten används flitigt som vapen mot Israel men det ställs inga krav alls på den palestinska myndigheten. Vi har därmed ett tyst rättfärdigande av palestinsk terror som är obehagligt. Hur många gånger har inte PLO, Fatah, Hamas, Hizbollah och Islamiska Jihad brutit mot folkrätten genom att spränga hundratals civila judar och andra i luften?

Wernersson antyder att säkerhetsbarriären/muren inte fyller den funktion den är avsedd för. Israel anger dock att självmordsbombningarna minskat med 98 procent sedan barriären påbörjades. Man är tvingad att ha mur på vissa sträckor för att skydda sig mot palestinska krypskyttar. Israel vill inte ha någon barriär/mur, men vad ska de göra istället?

Fred i Mellanöstern kan bara uppnås när de palestinska organisationerna tar sitt ansvar och bekämpar terrorismen på allvar och tydligt erkänner staten Israels existens. Genom att smutskasta Israel och dessutom uppmana till bojkott mot Israel lägger man inte någon grund för fred.

Av den aldrig upphörande fokuseringen på denna konflikts alla möjliga och omöjliga aspekter skulle man kunna dra slutsatsen att alla andra oroshärdar i världen har svalnat. Var har vi bojkotten för det ockuperade Tibet (där Kina begår barbariska handlingar), Tjetjenien (där ryssarna håller folket i ett järngrepp), Sudan, Gaza, Saudiarabien, Nigeria, Irak, Algeriet, Västsahara och Iran (där sharialagar slår hårt mot kvinnor, kristna, homosexuella och oliktänkande), de sydamerikanska staterna (där indianbefolkningen behandlas som tredje klassens medborgare), Nordkorea (där medborgarna svälter ihjäl medan de tvingas hylla sina ledare) och så vidare? Världssamfundets insatser är i alla fall minst sagt blygsamma.

Ett annat mått på den vansinniga slagsidan är när världssamfundet låter Irans ledare Ahmadinejad stå i FN:s talarstol vid ett flertal tillfällen och uttala hot om Israels utplåning. De oräkneliga exemplen är groteska till både omfattning och innebörd.

Vad finns det för rationell förklaring till att Israel utpekas, granskas, döms och fördöms på ett sätt och i en omfattning som ingen annan stat i världen? Antisemitism har alltid handlat om särbehandling, om att mäta en jude med andra måttstockar än andra människor, om att ställa krav – moraliska och politiska – som man aldrig ställer på andra folk och nationer.

Israel har tydligen blivit nationernas jude. Detta – om något – är apartheid.

Berndt Ekström