Gunnar Stenbäck kallar undertecknad extremist eftersom jag stöder en judisk stat i Israel. Som moderator under ett offentligt möte hindrade Gunnar Stenbäck en fri debatt och lade munkavel på gäster som inte delade hans egna åsikter, trots att han hade inbjudit till samtal.

Gunnar Stenbäck är också kritisk till att vi judar och kristna som har sympatier för Israel som judisk stat kallar honom antisemit, trots att han bara framför kritik mot Israel.

Jag har full respekt för människor med fasta åsikter som t ex bekämpar diktaturer eller kritiserar ockupationer. Men då måste de vara konsekventa och bekämpa alla diktaturer och alla ockupationer. Stenbäck skriver att han är emot ”israelisk apartheid och ockupationspolitik”. Jag påstår att israelisk apartheid inte existerar (det räcker med en enkel sökning av ordets definition på Google) och undrar varför Gunnar Stenbäck inte engagerar sig i ockupationen av Tibet, Västsahara eller Tjetjenien. Är människor som bor där mindre värda än palestinier?

Forskare som t ex Carl-Henrik Bachner skriver i sin definition av antisemitismen, att om man bara angriper Israel och inte generellt kritiserar andra stater som för liknande politik då är man anti-semit. Det är särbehandlingen av judar som definierar antisemitismen.

Gunnar Stenbäck skriver att Israel ockuperade Västbanken och Gaza 1967, vilket är en historisk osanning. Hos honom startade ockupation av detta område när Israel efter försvarskrig erövrade det. Var fanns Gunnar Stenbäck före 1967 och varför protesterade han inte emot jordansk och egyptisk ockupation av dessa områden?

En motivering som alltid plockas fram av dem som under alla förhållanden försvarar och hjälper palestinierna är att de står på de svagas sida. Då vill jag ställa motfrågan: Hur kan ett land med en yta som Smålands och med en befolkning på nio miljoner människor, varav 7,5 miljoner judar, betraktas som stark i förhållande till åtta arabiska länder med befolkning av 800 miljoner som omringar Israel och är dess fiende med det uttalade målet att utplåna staten?

Sedan vill jag fråga Stenbäck och övriga Israel-hatare i Svenska kyrkan, Palestinagrupperna, Röda Korset i Varberg, Rädda barnen i Varberg m fl: Var fanns de när mina judiska förfäder slaktades i Europa? Gällde inte deras princip att ställa upp på svagas sida?

Jag föddes i Palestina innan vi judar fick vårt land 1948. Jag gick i skolan där och lärde mig att inte tycka om kristna människor eftersom de trakasserade oss judar under 2 000 år.

När jag kom till Sverige lärde jag känna flera troende kristna som har stark kärlek till oss judar och sympatier till staten Israel. Jag ändrade min uppfattning om kristna. När jag var på mötet med Gunnar Stenbäck i Varberg återkom mina negativa känslor mot kristna människor och Svenska kyrkan. 

Jag hittar inte något kärleksbudskap i Gunnar Stenbäcks agerande. Däremot kan jag konstatera att han har hatkänslor mot Israel.

Jag vill avsluta med att deklarera att jag inte tycker om högerregeringens politik i Israel gentemot palestinierna. Men Israel är en demokrati och jag som demokrat accepterar ett valresultat. Att kritisera ett lands politik är självklart tillåtet, men att kalla Israel apartheidstat eller som prästen Gustaf Ödqvist, som var en av huvudtalarna vid mötet, säga att Israel inte bör vara en judisk stat i en värld som accepterar både muslimska och kristna stater, det är per definition antisemitism.

Oded Meiri