Debatt.

En kväll i somras stod min dotter och jag vid stranden till en sjö i Algonquin Park i Kanada och ylade unisont för att om möjligt få svar från någon vild vargflock. Något större hopp om att lyckas hyste vi inte, men till vår stora förvåning och glädje fick vi höra en flerstämmig kör på avstånd. Just hit ordnar man utflykter för att ge besökare chans till en upplevelse för livet. Första gången det gjordes bildades en flera kilometer lång bilkö med intresserade som ville höra vargens ylande.

I höstas var jag på fågelskådning i södra Oman och fick där både se och höra vargar vid flera tillfällen. En tidig gryning befann vi oss i ett naturområde och mörkret började ge vika. Då fick vi plötsligt se en kraftig varg, troligen en hane, lugnt komma gående kanske 30 meter bort. Han stannade till och tittade på oss och fortsatte utan brådska genom snåren mot en bergsluttning. En stund senare började ”vargsången” från höjderna runt omkring. En upplevelse som jag aldrig glömmer! Fortfarande får jag gåshud när jag tänker tillbaka på denna privilegierade stund.

I Sverige förmenar jägarkåren och en uppenbart okunnig miljöminister oss den upplevelsen. Carlgrens mantra är att den svenska vargstammen är genetiskt skadad. Nu har man skjutit av 28 vargar, alla har visat sig friska. Ministerns åtgärd har, om det finns problem, således ökat procentandelen icke-friska vargar! Med en liten vargstam är risken för inavel och därmed liten genetisk variation givetvis större. Jakten har dessutom resulterat i 5–9 skadeskjutna djur som kan antas gå en plågsam död till mötes.

Jag har som naturintresserad rest runt i alla världsdelar men kan inte komma på något land där man ser så mycket vilda djur utanför nationalparkerna som i Sverige. Antalet viltolyckor i trafiken var nästan 45 000 år 2009 och då är inte alla påkörda harar, grävlingar och annat småvilt medräknat. Det finns därför gott om föda åt betydligt större rovdjursstammar. Med 1 000–1 500 vargar i vårt glesbebodda land ligger vi fortfarande efter andra länder men chansen ökar för en frisk population.

Givetvis kan vargen angripa tamdjur om man bjuder på det. Det finns en tradition i vårt land att idka skötselfri djurhållning, d v s man låter djuren gå utan tillsyn under långa perioder. Renskötseln är det bästa exemplet på denna icke-omsorg, men också får och vissa nötkreatur går i skogshagar utan uppsikt. Istället för att kosta på skydd för djuren har rovdjuren eliminerats.

I andra länder går fårhjordar på flera hundra djur vallade av en herde, ofta en pensionär. I t ex Spanien och Turkiet bevakas tamdjuren ofta av speciella hundar som står upp mot vargen. Man får helt enkelt betala vad det kostar att hålla djur.

Nu är det viktigt att de politiska partierna aktivt ser till att deras representanter i Viltförvaltningsdelegationerna inte är jägare eftersom det särintresset redan är väl tillgodosett. Det ligger tyvärr nära till hands att man av ren slentrian lägger uppgiften på den som har jakt som fritidsintresse. På så vis får lätt en liten grupp majoritet och ett orimligt stort inflytande över en allas vår angelägenhet.

D elegationerna bör därför spegla ett tvärsnitt av befolkningen, där jägarna får sälla sig till ett i raden av intressen som turism, naturvård, friluftsliv mm.

Ivar Tengklint

c

Nu är det viktigt att de politiska partierna aktivt ser till att deras representanter i Viltförvaltningsdelegationerna inte är jägare eftersom det särintresset redan är väl tillgodosett. Det ligger tyvärr nära till hands att man av ren slentrian lägger uppgiften på den som har jakt som fritidsintresse.