Barn behöver sina pappor i många år
Relaterat
Enligt Bengt Wernersson är det ”allvarligt att papporna fortfarande bara tar ut 22,3 procent av föräldradagarna”. Vem är han att bedöma allvaret i detta? Vi får förutsätta att föräldrarna, i samråd, kommit överens om uttaget av föräldraledigheten.
Kvinnor är gravida och föder barnen och nästan alla ammar sina barn. Mot den bakgrunden är det ju naturligt att mammor tar ut fler föräldradagar.
Vidare i ledaren: ”Det är ingen tvekan om att det stora uttaget av föräldradagar hämmar enskilda kvinnors karriärmöjligheter såväl som utvecklingen för alla kvinnor.” En mamma kan som mest ta ut 180 dagar för ett barn, det blir 36 veckor, en liten del av ett helt arbetsliv. Det finns andra värden i livet än karriär.
Vad är det för hämmad utveckling för alla kvinnor som avses? Är det utvecklingen från kvinna till genuslobotomerad individ som hämmas?
Längre fram tittar kommunistdiktatorn fram: ”Självklart kommer en kvoterad föräldraledighet att kunna medföra problem för vissa familjer. Man kan se den som ett ingrepp i familjernas beslutsrätt. Och det är ju för övrigt just avsikten!” Nu måste jag kontrollera att det verkligen är Hallands Nyheter jag läser och inte Proletären.
Jag är helt övertygad om att föräldrar som utifrån sina egna önskningar och intressen fritt väljer sin barnomsorg har en högre livskvalitet. Att någon skulle vara en sämre pappa för att han inte tagit ut så många föräldradagar första året är rent strunt. Barn behöver sina pappor i många år.
Kristin Karlsson
Svar direkt:
På en punkt kan vi vara överens, Kristin Karlsson och jag. Barnen behöver sina pappor under många år. Sina mammor också för den delen.
Däremot ser jag det inte som ett utslag av vare sig ”kommunistdiktatur” eller inlägg á la Proletären, att inte vilja använda skattemedel till att konservera vad jag anser vara ett förlegat könsrollstänkande.
Vem jag är att göra en sådan ”bedömning” eller snarare uttalande kan man givetvis alltid fråga sig. Men som pappa till två döttrar, medborgare och skattebetalare i vårt land, därtill med uppdrag att ”tycka” saker och förhoppningsvis initiera debatt i HN, anser jag mig fullt berättigad att skriva det jag gjort. Jag delar få åsikter i ditt brev Kerstin, men jag skulle aldrig förmena dig att uttrycka dem. Inte heller här på ledarsidan.
En sakupplysning dock: Enligt Försäkringskassan uppgår föräldraledigheten till 480 dagar, 60 av dessa kan inte överlåtas. Resten, 420 dagar, blir då kvar till den ena föräldern, som bekant oftast mamman.
Bengt Wernersson
Brev till ledarsidan.
Tipsa oss!
