Debatt.

Återigen har frågan hamnat på dagordningen. Jag hade för mer än ett år sedan en debattartikel i detta ämne och avrådde på det bestämdaste att åter flytta en verksamhet som är helt rätt placerad med patienten i fokus.

Jag hör till de sjuksköterskor som har praktisk erfarenhet av båda lokaliseringsformerna för jourcentralen. Med det menar jag placering i anslutning till en akutmottagning eller lokalisering ”ute på stan” i andra lokaler.

En placering ”på stan” blev inte särskilt långvarig. Efter några år var det dags att byta tillbaka igen till mottagningslokaler i anslutning till annan akut mottagningsverksamhet.

Men visst, så är det. Hjulet snurrar vidare. Nya politiker gör samma misstag som andra gjorde tidigare. Ingen vill lyssna på personalen eller på dem med tidigare erfarenhet av samma förändring.

Att flytta ut jourcentralerna från akutmottagningarna är ett stort svek mot medborgarna och mot personalen som vet vad de talar om ur ett brett erfarenhetsperspektiv. Jag anser att alla goda skäl som angivits av personal jag talat med, för bevarande av nuvarande placering, ger en utomordentligt rättvisande bild av den verkliga verkligheten.

En säker sjukvård måste få kosta, om det nu är skälet. Det är patientens säkerhet det handlar om, lika väl som samverkan mellan olika verksamheter och dess personal.

Jag har haft anledning att själv besöka både jourcentralen och akutmottagningen kvällstid med mina barnbarn. Den smidighet och den samverkansberedskap som dessa verksamheter visade, begränsade lidande och säkrade vården på ett effektivt sätt.

Verksamhet under ett tak kan i detta avseende rädda liv och bespara många äldre likaväl som yngre förflyttningar i redan ansträngt läge. Att jämföra dag- och kvällsmottagningar och anse att det fungerar ju dagtid är brist på verklighetsperspektiv.

Vart tog värdegrundsarbetets fokusering på begrepp som samverkan och helhet vägen i den verkliga verkligheten?

Ingeborg Oléni