Mats Dahlbom har den 11/2 retoriskt kommenterat vår replik i HN 1/2 om att kärnkraft är dyrt och avger mycket mer koldioxid än vindkraft, att det saknas säkert slutförvar för det långlivade radioaktiva avfallet (ej kommenterat) och den nära kopplingen kärnkraft–kärnvapen. Mats Dahlbom hänvisar bland annat till Vattenfall, professor Sven Kullander och president Obama. Vi vill lämna följande slutreplik.

Beträffande Mats Dahlboms hänvisning till Vattenfall och låga värden av koldioxid för kärnkraft jämfört med vindkraft bygger ”studien” på antaganden att för den tid som ett energislag inte producerar el måste elen istället tillverkas med den smutsigaste marginalkraft som finns, orenad kolkondens och gasturbin. I sammanhanget saknar hänvisningen relevans.

Istället hänvisar vi åter till gedigen granskning och sammanställning av 103 livscykelanalyser (t ex Energy Policy, Benjamin K Sovacool) där medelvärdet är 66 g CO2/kWh för kärnkraft och 10 g CO2/kWh för vindkraft. Alltså cirka sex gånger mer koldioxid från kärnkraft jämfört med vindkraft.

Oberoende undersökningar visar att kärnkraft är avsevärt dyrare än förnybart och kräver att staten ställer sig som finansiell garant (t ex Citigroup). I slutet av 2008 skrev Wall Street Journal hur kärnkraftens anläggningskostnader upp till fyrdubblats mot tidigare beräknat. Samtidigt finns utredningar som visar att kostnadsutvecklingen är mer gynnsam för alla alternativ som kan jämföras med kärnkraft (t ex IEA 2008).

Kanske är‑det inte så konstigt att franske miljöministern under 2009 uttalade att ”kärnkraftslandet Frankrike”, med många gamla reaktorer som snart behöver fasas ut, ”bara” behöver bygga två nya reaktorer till 2020. Det kan finnas ett samband med att reaktorbygget i franska Flammanville ekonomiskt verkar bli samma fiasko som det i finska Olkiluoto. Franske presidenten har samtidigt sagts sig vilja storsatsa på solenergi och ser fransk förnybar energi som en jättelik framtida exportmöjlighet.

Civil kärnkraft river trösklar till kärnvapen. Länder kan lättare få tillgång till klyvbart material som är nödvändigt för att skaffa bomber. Allt det plutonium som bildas i en reaktor kan användas i vapen efter att man extraherat det kemiskt ur reaktorbränslet, även om det ur militär synpunkt kan vara olika ”rent”. Men för t ex en terroristgrupp är ”renheten” säkert av underordnad betydelse.

Eventuella framtida beslut om ny kärnkraft måste därför föregås av en analys av problemen och kostnaderna för att säkra kärnkraftsavfallet. Inte bara mot läckage och spridning i vår miljö, utan också för att förhindra att avfallet sprids till illegala organisationer etc. Och detta för 10 000-tals år framöver. Kostnaderna för skydd och säkerhet av det farliga avfallet måste drabba ägarna av reaktorerna, inte skattebetalarna.

Sven Kullander skrev en mycket intressant artikel 2007 (Ny Teknik) om att ”nya initiativ tagits för att stärka den internationella kontrollen över kärnbränslecykeln och att framtida kärnkraftverk inte är behäftade med kärnvapenspridningsproblem”.

Det låter förtroendeingivande men bekräftar samtidigt att ”säkra lösningar” ännu inte finns. Ett energisystem som baseras på förnybar energi är både möjligt och betydligt mer attraktivt än ny och mer kärnkraft!

Joachim Elevant

Anders Forsbom

Carolina Sahlén