Debatt.

Den utrikespolitiska debatten i Riksdagen visade tydligt skillnaden mellan regeringen och den rödgröna oppositionen i bl a synen på Europa och samarbetet mellan EU:s 27 medlemmar. Medan regeringen klart deklarerade att EU är basen för Sveriges internationella verksamhet, nämnde överhuvudtaget inte den rödgröna oppositionen EU. Det är naturligtvis enklast att tiga när man inte är överens.

Det mest anmärkningsvärda i debatten var att de rödgröna anfördes av vänsterpartisten Hans Linde. Innebär det att de båda andra samarbetspartierna ställer upp på Vänsterpartiets syn på Europa, sammanfattat i Vänsterpartiets partiprogram: ”Vårt mål är att ersätta EU:s odemokratiska beslutsformer och fördragsfästa kapitalism med en alleuropeisk samverkan grundad på demokratiska principer. Det kräver att EU upplöses. En viktig del i en sådan process kan vara att länder väljer att lämna unionen. Det är ett av skälen till att Vänsterpartiet arbetar för ett svenskt utträde ur EU.” 

Vänsterpartiets historiska inställning till omvärlden är minsann ingenting att vara stolt över. Den har från det att Vänsterpartiet bildades fram till i dag utgått från stöd till och hyllande av allsköns suspekta regimer. Samtidigt har Vänsterpartiet haft och har USA som det stora hatobjektet. Ovan nämnde Linde uttalade i Ekot att med en rödgrön regering blir det annat ljud i skällan mot USA jämfört med hur regeringen agerar idag ”som hela tiden talar om den transatlantiska länken”.

Under alla år efter 1945 fram till 1991 levde Sverige under hot från Sovjetunionen, något som Vänsterpartiet hela tiden med sin skeva verklighetsbild förklarade bort. Därför är det beklagligt att Vänsterpartiet fortfarande inte har lärt sig Europas och Sveriges historia.

Det är också mycket anmärkningsvärt att Socialdemokraterna i sin strävan efter regeringsmakten också ansluter sig till denna historielöshet och glömmer sin tidigare klara linje mot kommunisterna.

Christer Bergendahl