Debatt.

Komplexiteten och ordningen i oss människor är omfattande. Tänk bara på den enskilda cellens komplexa och finkalibrerade existens som på så många sätt är så nödvändig för oss människor. Ja, komplexiteten och ordningen är ett fascinerande faktum inte bara inom oss utan i hela kosmos. Exaktheten och symbiosen som är så nödvändig för alltings existens, inklusive det mänskliga livet. Hela vår existens genomsyras av både en ordning och en exakthet som är minst sagt svår att koppla samman med det som vi människor väljer att kalla och definiera som slumpen.

Trots detta är det just slumpen och tiden som blir alternativet för ateisten och evolutionisten till ett intelligent skapande väsen, som vissa av oss väljer att kalla för Gud. Ja, det blir faktiskt ett nödvändigt alternativ för att ateisten/evolutionisten skall kunna undvika ett intelligent Guds väsen i t ex diskussioner om uppkomsten av det mänskliga livet eller livet överlag.

Det kanske mest spännande i denna ekvation är att denna slump tillskrivs egenskaper som vi konfessionella skulle likna vid gudaliknande egenskaper. När ingenting annat bär längre, så bär plötsligt slumpen och tiden för ateisten/evolutionisten – på ett nästan mirakulöst sätt!

Hos ateisten/evolutionisten blir det slumpen som för det mesta ersätter det intelligenta väsen som vi konfessionella kallar för Gud. De flesta kan nog på ett eller sätt annat beskriva gudaliknande egenskaper, men vad är då slumpen och vilka egenskaper kan vi tillskriva slumpen, som i kombination med tiden får en så framträdande roll i t ex ateistiska/evolutionära förklaringar av uppkomsten av det mänskliga livet?

När det gäller slumpen så kan vi omedelbart komma till slutsatsen att slumpen inte bara saknar valmöjlighet eller en orsakande kraft. Slumpen är heller inget intelligent väsen och kan således varken tänka intelligent eller ta intelligenta beslut.

Trots detta blir slumpen i kombination med tiden ofta det viktigaste alternativet för dem som inte väljer att erkänna ett intelligent skapande väsen som grunden för vårt liv, vår existens – vårt kosmos. Något som skulle kunna liknas vid att vi helt ensamma sätter oss i en bil utan syn, hörsel, känsel eller navigator, och om vi bara fortsätter att köra tillräckligt länge så skulle vi nog minsann komma fram till den plats vi ville komma fram till.

Men eftersom slumpen saknar allt vad en intelligent varelse har, mer eller mindre, behöver vi inte bara ta bort intelligensen som ger oss kunskapen om hur vi faktiskt kan identifiera en bil innan vi sätter oss i den utan även förmågan om hur vi framför bilen när vi väl lyckats hitta den, för att analogin skall bli någorlunda jämförbar med vad slumpen faktiskt är och står för.

Utifrån ett evolutionärt/ateistiskt sätt att se på uppkomsten av livet och vår hela existens kommer vi dock fram till målet, tack vare just den intelligensbefriade slumpen. Rimligt eller orimligt? Ja, detta är ett svar bara du själv kan komma fram till, men fram till dess är du alltid välkommen att ”parkera bilen” utanför närmaste Kristi kyrka och komma in och fråga efter vägen...

Tomas Österberg