Debatt.

Självklart är det allra bäst om vi kan klara oss utan kärnkraften i framtiden.” Orden kommer från centerpartisten Jan Andersson. Han ställs inför ett dilemma när Sveriges riksdag står i begrepp att välja framtidens energi den 17 juni. Ska Andersson följa sina ideal samt lyssna till de människor som gav honom sin röst? Eller ska han böja sig för partipiskan, och likt Maud Olofsson och partiledningen överge motståndet mot kärnkraft?

Vi är övertygade om att lokala röster hjälper politikerna att välja rätt väg – om hallänningarna ger Andersson stöd hemifrån kan han stå emot partipiskan, stå upp för en framtid som baseras på förnybara, hållbara energislag istället för att låsa landet i ett fortsatt kärnkraftsberoende. På så sätt har hallänningarna faktiskt möjlighet att avgöra vilken väg Sverige ska ta.

Jan Andersson är riksdagsledamot för Centerpartiet och representerar Hallands län. Han är sedan länge känd som en person som tar avstånd från kärnkraften och ser fördelarna med att utnyttja de olika förnybara energialternativen med en betydligt smartare energianvändning istället för dyr, centraliserad kärnkraft. Centerns kärnkraftskompromiss har dock dragit med sig Andersson i motsatt riktning.

Jan Andersson har precis som andra C-ledamöter försökt rättfärdiga partiets fullständiga omsvängning med att vi skattebetalare aldrig ska behöva betala kostnaderna för den nya kärnkraften. Det hela bygger på att regeringen lovat att ny kärnkraft inte ska subventioneras. Om löftet stämmer kommer det inte att bli tal om någon ny kärnkraft i Sverige menar man – den kostar helt enkelt för mycket i jämförelse med de förnybara alternativen.

Problemet är att regeringen, med centerledaren Maud Olofsson i spetsen, hittills vägrat att definiera vad en subvention faktiskt innebär. Finns ingen definition är fältet öppet för subventioner in i kärnkraftsbyggen, ungefär som de gjort i England. Samtidigt säger sig vårt statliga energibolag Vattenfall vara mycket intresserat av att satsa på nya svenska reaktorer. Risken är därför överhängande att det byggs nya kärnkraftverk – och att det trots allt blir just skattebetalarna som sitter fast med kärnkraftsnotan.

Kärnkraftsförespråkarna brukar ofta säga att Sverige måste ha kärnkraft – det förnybara klarar inte samhällets energibehov. Men att det förnybara inte skulle kunna leverera är en myt, precis som det är en myt att kärnkraft är ren och effektiv. Regeringen har dock inga planer på att ersätta Sveriges till åldern komna kärnkraftverk med hållbara alternativ. Tvärtom har man föreslagit att det ska bli möjligt att bygga inte mindre än tio nya reaktorer i landet.

Många tror att det kommer bli en rysare när frågan ska avgöras i en riksdagsomröstning den 17 juni eftersom det räcker med fyra alliansledamöter som står emot partipiskan för att förslaget ska falla. Jan Andersson är en av dem som kan göra det. Vi från Greenpeace vill be invånarna i Halland att låta Jan veta att han har stöd hemifrån att stå upp för förnuft och ideal och rösta nej den 17 juni.

Det är den förnybara energin som är Sveriges framtid. Om ni i Halland påminner Jan Andersson om det kanske han känner sig stärkt att välja rätt.

Anders Hellberg