Debatt.

I dessa tider när kommunen tyvärr vill skära ner stora delar av Kulturskolan i Falkenberg, vill jag gärna ge några reflektioner kring värdet av att ha en hel kulturskola kvar. Förutom det uppenbara, att lära elever att spela, dansa etc, finns andra värden som sällan uppmärksammas.

Det känns som om vi (Kulturskolan) representerar det som i matens värld kallas ”slow food”. Hos oss får man odla sina kunskaper i ämnen som inte alltid premieras i grundskolan (musik, dans, drama, bild).

Genom musicerandet kan du uttrycka dig t ex genom ditt instrument, gärna tillsammans med andra. Du lär dig träna de olika delar som krävs för att kunna uttrycka sig. Du lär dig att din insats på ditt instrument, din ”pusselbit” i orkestern eller kören, kan vi inte vara utan. Att hitta sin roll i detta kollektiv är också viktigt; att ge och att ta.

Ett känslouttryck i musik är att först lära sig lyssna. Att lära sig lyssna på musik med nyfikna, öppna öron. Att lära sig lyssna på sig själv och andra. Måste alla sånger gå i dur? Vill vi äta pizza varje dag?

Frågar man en elev på ett blåsinstrument vilket stycke vi ska spela när önskan är fri får man inte sällan svaret: ”Nu grönskar det” av J S Bach. Rock och pop får stå tillbaka en stund även om vi spelar det också.

Det är naturligtvis inte ett mål i sig att alla toner ska vara perfekta, rytmen exakt och att det låter som en kopia av läraren eller någon idol. Då kan vi lika gärna använda datorer för det är mycket billigare! Nej, att höra att det är en person som spelar ”live” är förstås oslagbart. Hellre ett personligt uttryck med lite skavanker än tvärtom.

Musiken andas, precis som i naturen där vi finner dag och natt, vågor som slår in och ut mot stranden, sommar eller vinter etc. Vi själva är glada eller ledsna, vi andas in och ut. Allt detta finns i musiken.

Eleverna är vana från grundskolans läsämnen vid en slags matematisk sanningshalt, där det blir ”bock i kanten” om man avviker från sanningen. Jag har haft elever som tyckt att det varit oerhört jobbigt att spela sitt instrument när vi inte kunnat mäta exakthet i tonhöjd eller rytm. När eleven lär sig spela ”musikantiskt” märker man hur instrumentspelet blir en tillgång även för livet i stort. Perfektionism i all ära, men alla kan inte vara bäst. Däremot lär vi oss att känna oss nöjda med det vi gjort idag och kanske lär oss något nytt i morgon.

Kulturskolan representerar de ämnen som grundskolan tyvärr inte ser som särskilt viktiga. Ofta blir det för få lektioner under grundskoleåren med musik, dans, drama eller bild. Därför har vi generellt en viktig roll.

Vi jobbar varje dag med detta. Jag tror inte att musikhögskolorna lärde oss allt det som jag framhåller som viktigt, men vi har lärt oss detta genom ett uppdämt behov hos eleverna vi möter; där förhållandet till musiken och därmed också till livet tränas.

Kulturskolorna i Sverige är unika i världen eftersom tanken är att alla ska ha råd att låta sina barn få lära sig spela ett instrument eller utöva annan kulturell verksamhet utan tanke på samhällsskikt eller ekonomisk förutsättning. Jag känner inte till något annat ställe i Falkenberg där man kan lära sig något av de ”klassiska” instrumenten såsom stråk-, träblås- eller bleckblåsinstrument än på Kulturskolan. Tyvärr är det undervisningen på just dessa instrument som kommer att bli mest lidande genom kommunens nedskärningar.

Det tar dessutom lång tid att bygga upp en kulturskola med kompetent lärarkår. Ett förhastat nedskärningsbeslut kommer att få ödesdigra konsekvenser på många sätt och blir svåra att reparera när vindarna en dag vänder. Låt oss istället vara stolta över Kulturskolan och vårt sätt att bereda möjlighet till kultur hos barn och ungdomar. Låt oss få behålla Kulturskolan i ett fungerande skick.

Lars Wallenäs