Rune Andersson och Gösta Gustafsson försvarar den revisionsrapport som gjorts på Kultur- och fritidsförvaltningen. De framför att revisionen inte är dömande utan redovisande och författarna vänder sig mot att granskningen har jämförts med en rättegång.

Mig veterligen har ingen antytt att det handlar om en rättegång. Att en revision är redovisande och inte dömande tror jag de flesta har klart för sig. Om den skulle vara dömande skulle ju en utsaga om sanktion eller straff följa med rapporten. Eller hur?

Det framförs att granskningen bekräftar att arbetsmiljön för en grupp av personalen uppfattas som dålig och att det finns brister i den interna kontrollen. Min kritik handlar om att revisionsrapporten som sådan är oerhört slarvigt och oprofessionellt utförd, med svävande och diffusa formuleringar, uppenbart slarv, och brist på precision. Rapporten bekräftar därmed ingenting.

Exempel på detta är att den övergripande revisionsfrågan, anledningen till att rapporten beställts och det som revisorerna har som uppgift att granska, aldrig besvaras. Det är anmärkningsvärt eftersom revisionsfrågan i rapporten är ”om det finns fog för de fem anklagelsepunkter som riktas i motionen”. Det enda som krävs är alltså ett ja eller ett nej. Ingenstans i rapporten ges svar eller delsvar. Revisorerna öppnar därmed för spekulation, och Rune och Gösta går i fällan.

En annan anmärkningsvärd sak i rapporten är när revisorerna skriver att ”Även synpunkten att kulturverksamheten prioriteras på anläggningarnas och fritidsverksamhetens bekostnad har framförts”. Direkt efter detta står: ”Enligt vår bedömning måste nämnden/kommunstyrelsen agera kraftfullt för att komma till rätta med rådande förhållanden. ”Trots denna skarpa kritik av nämndens/ledningens förmåga anges inte vilka felaktiga prioriteringar som revisorerna hävdar har gjorts. Gäller det prioritering av investeringar, prioriteringar i driftskostnader, eller är det några andra prioriteringar som menas? Är det någon som kan förstå hur nämnden/kommunstyrelsen skall kunna agera kraftfullt?

Ytterligare en sak som kan nämnas är att revisionsrapporten hänvisar till dokument som inte finns! Revisorerna hänvisar till ”gällande alkoholpolicy med tillämpningsanvisningar”. Det finns ingen kommunal alkoholpolicy, och därför inga tillämpningsanvisningar. Det krävs ingen djupare granskning för att komma fram till detta. Sådant ger inget bra intryck. Att Rune Andersson i lokalpressen uttrycker att ”policyn utgörs av en muntlig överenskommelse och återges lite olika beroende på vem man frågar” placerar honom strax under nivån ”klart underkänd”.

Författarna till debattinlägget avslutar med att revisionsrapporten är skriven för beslutsfattarna. Revisionen har gjorts på en offentlig verksamhet i Varbergs kommun. Rapporten skall därmed vara tillgänglig för kommunens medborgare för att de skall kunna ha insyn i vad som sker. Jag räds ett samhälle där rapporter skrivs enkom för beslutsfattare och som genom oprecist språk, oklara formuleringar, och hänvisning till idiotiskt utförda SKTF-enkäter utestänger övriga medborgare. Detta är i grunden ett demokratiskt problem.

Rune Andersson och Gösta Gustavsson borde inte acceptera vad som helst när kommunen använder skattemedel för att genomföra granskningar. Någon form av krav från beställaren förväntas. Jag undrar hur många som har läst revisionsrapporten och tycker att den är professionellt utförd. Min bedömning av rapporten har redan framgått.

Rune Andersson och Gösta Gustavsson meddelar att de ”står helt bakom granskningens formuleringar och bedömningar”. Jag välkomnar var och en som är intresserad att själva läsa rapporten och bedöma dess kvalitet som granskningsdokument. Rapporten är offentlig och tillgänglig för alla. Trevlig läsning!

Förvaltningschefen fick ta del av rapportutkast 2010-06-29, kl. 10:25 (läskvitto). Rapporten lämnades in 2010-06-30. Det var aldrig meningen att han skulle få tid att kommentera utkastet. Rapporten skulle ut – och skadan var tillfogad. Ynkryggar.

Bengt Gabrielsson