Rätt att tanka etanol
Relaterat
Etanol är det drivmedel som bidragit mest hittills till att minska koldioxidutsläppen från transportsektorn i Sverige. Ändå ifrågasätts etanolen av många, inte minst av motorjournalister.
Nu har tankesmedjan Fores låtit en oberoende forskare, Semida Silveira, utvärdera vilken miljönytta som etanol ger, när alla olika aspekter räknas in. Svaret hon ger på frågan som är rapportens titel, ”Ska jag tanka etanol?”, är ja.
Trots den seriösa genomgången och det klara ställningstagandet lär debatten inte tystna. Redan i rapporten ges två ”opponenter” möjlighet att kritisera studien och en av dem, forskaren Tommy Lundgren, Umeå, underkänner Silveiras slutsatser medan den andre, miljöekonomen Mats Björsell vid Naturvårdsverket, i stort sett håller med Silveira. Det visar på oenigheten bland s k experter. Och etanolens främsta motståndare, motorjournalisterna på Dagens Nyheter, sågar förstås Fores-studien utifrån detaljer i det stora.
Professor Semida Silveira har med sina brasilianska rötter god kännedom om den största såväl tillverkaren som marknaden för etanol. Hon går igenom olika aspekter på etanolproduktion och har också ett resonemang om olika produktionsmetoders och råvarors för- och nackdelar. Hennes otvetydiga ja till att tanka etanol i Sverige baseras på den etanol som finns i Sverige, i all huvudsak producerad i Sverige baserad på vete eller i Brasilien baserad på sockerrör. Däremot konstateras att majsetanolen i USA, producerad med en stor insats av oljebaserad energi, knappast ger något bidrag till att minska koldioxidproblemen.
En av etanolens största fördelar är att den är ett beprövat biodrivmedel som kan användas i dagens fordonsflotta. Huvuddelen av den etanol som används i Sverige är den låginblandning i nästan all bensin som numera tillämpas. Därmed minskar koldioxidutsläppen jämfört med om enbart bensin skulle användas.
Kritik har riktats mot etanol för att energieffektiviteten är för låg. Men Silveira visar att etanol från sockerrör har en effektivitet motsvarande faktor nio, vilket innebär att koldioxidutsläppen minskar med cirka 90 procent även om fossilbränslen används vid produktionen. Även den svenska vetebaserade etanolen har en klart positiv balans på mellan 19 och 47 procents minskade utsläpp. Förbättringar går att uppnå om inte fossilbränslen används i produktionsprocessen.
Det är också viktigt var odlingen av biomassan sker. Om det sker på mark som tidigare inte odlats är risken stor att kollager frigörs, vilket kan göra att nettoeffekten blir negativ. Så är det till exempel för odlingen av palmolja i Indonesien. Även majsodling i USA skulle kunna ha den effekten, medan den brasilianska produktionen inte har kunnat påvisas ha sådana bieffekter.
I Brasilien har etanol använts som drivmedel i bilarna sedan 1930-talet. Efter oljekrisen på 1980-talet fick etanolen ett nytt uppsving och i mitten av 1980-talet var 90 procent av alla bilar som såldes i Brasilien etanoldrivna. Nu säljs mest flexifuelbilar där, samtidigt som exporten av etanol har ökat kraftigt.
Ändå tar odlingen av sockerrör för etanoltillverkning bara en procent av den uppodlade arealen i Brasilien i anspråk. Någon avverkning av regnskog för etanolodling har inte skett.
Däremot skulle etanolproduktion i många u-länder ha positiva effekter, både genom att dyr import av olja skulle minska och genom att jordbruket skulle få bättre lönsamhet genom en ny gröda att odla för avsalu.
Argumentet att etanolodlingen orsakar svält är okunnigt. Det är inte brist på mat i världen som är problemet utan en felaktig fördelning av livsmedelstillgångarna.
Förhoppningarna för 20 år sedan om att etanol skulle kunna nästan helt ersätta bensinen var dock överdrivna. Så mycket går inte att producera, även om bioenergi totalt skulle kunna tillgodose 30 procent av världens energibehov 2050.
Men etanol är tillsammans med andra biodrivmedel, främst gas, intressant för att snabbt ersätta en betydande del av fossilbränslena. Inget bränsle är utan nackdelar, men det är fel att göra det bästa till det godas fiende. Så fortsätt tanka etanol, alla som kan.
Yngve Sunesson
















