Att pröva lyckan på andra ställen i världen har varit något som vi svenskar varit ganska bra på. Mest känd är nog den flyttvåg som gick från ett Sverige med dåliga skördar och svåra tider till USA. Just denna flytt har det skrivits om i böcker, gjorts filmer om och med uppsättningen ”Kristina från Dufvemåla” har vi också kunnat uppleva den i musikalform. Denna händelse i historien har gjort att jag och många andra nu har en stor del av släkten på andra sidan Atlanten.

Även om siffrorna inte är uppe på samma nivåer som när båtarna seglade mot USA, så är det även nu många svenskar som söker sig utomlands. Enligt SCB:s prognos kommer det under 2011 att ha varit cirka 46 300 personer som utvandrat.

Själv begav jag mig till Nya Zeeland. Jag kom dit utan en hemresebiljett och skulle under det år som jag hade visum både uppleva alla turistaktiviteter och skaffa mig boende och jobb.

Att bege sig till Australien och Nya Zeeland för att jobba och resa är något som många svenska ungdomar gör. En orsak är förstås att ha kul och träffa nya människor. För mig blev det ett sätt att komma loss, lära mig stå på egna ben och visa för mig själv att jag klarar mig utan servicen hemifrån.

Under min tid på andra sidan jorden fick jag bland annat jobba på en vingård, där vi under skörden kom från alla världsdelar, från USA, Chile, Argentina, Tyskland, Turkiet, Frankrike, Sydafrika bl a. Det blev en mycket annorlunda konstellation men vi hittade varandra och tillsammans lärde jag mig otroligt mycket.

Vart vill jag då komma med denna lilla historia? Jo möten! Att människor möts, hittar varandra och skapar sig en förståelse för varandra. Alla möten kanske inte leder till stora internationella succéer men kan skapa förståelse för och insikt i hur andra människor tänker. Kanske det gör att nästa möte leder till något nytt.

Globalisering är inte bara ett ord som innebär att jobb flyttas, det är ett fenomen där världen i praktiken blir mindre. Med internet och möjligheter till snabba resor har världens alla hörn kommit att bli varandras grannar, ja nästan i alla fall. Det lilla verkstadsföretaget med 20 anställda blir minst lika påverkat av nedgångar någon annanstans i världen som stora företag som Volvo, ABB eller Astra Zeneca.

Möten skapar också möjligheter.  Kunskap, idéer och innovationer sprider sig snabbt, kontakter kan knytas på ett mycket enklare sätt än tidigare och människor kommer varandra närmare. Hur gör vi i Sverige för att ta tillvara det faktum att vi har kommit världen mycket närmre?

Med nya reformer för arbetskraftsinvandring har regeringen gjort det enklare även för människor utanför EU att komma till Sverige för att jobba. De nya reglerna är bland de mest generösa i Europa och ger en person som har fått ett jobberbjudande möjlighet att under en begränsad tid komma hit för att arbeta. Den nya reformen har gett ett trendbrott i typen av invandring. Det är fler som kommer för att de hittat ett jobb samtidigt som flyktingarna blir färre.

Tyvärr har samma regering också infört avgifter för utomeuropeiska studenter på våra högskolor. På grund av detta har antalet utländska studenter i Sverige drastiskt minskat.

I kunskapens egen bostad, alla våra högskolor och universitet, har mycket av det internationella perspektivet därmed försvunnit. Möjligheten för svenska studenter att träffa studenter från andra länder, skapa nya idéer och på så sätt lära känna den internationella värld de sedan ska ut och jobba i, har snabbt försvunnit.

När nu vintern kommer och vi firat början på ett nytt år vandrar mina tankar iväg mot framtiden. Kanske kommer jag att jobba i Bryssel, London, Singapore eller New York. Kanske kommer jag att vara kvar i Sverige och få möjlighet att träffa människor som söker sig hit. Hur det än blir är jag säker på att hela världen kommer att vara en viktig del av framtiden.

Därför kommer jag att glädjas åt att det är fler människor som kommer till oss i Sverige för att jobba, att de tar med sig kunskap och nya tankar som stärker oss och Sverige på vår vandring mot framtiden.

Men jag hoppas också att fler i världen får upp ögonen för vår lilla del av denna planet och att fler kan tänka sig komma hit och bidra till Sveriges resa framåt.

Isak Engqvist