Det är vanligt med eländesskildringar från Afrika och Asien. Och det är inte svårt att hitta fattiga människor i många av de afrikanska och asiatiska länderna, liksom i Latinamerika. Det gäller förresten också i USA.

Men det hindrar inte att situationen i världen utvecklas mot det bättre. Millenniemålet om att halvera fattigdomen till 2015 verkar fullt möjligt att uppnå.

En av dem som påpekat att allmänheten har dåliga kunskaper om den positiva utvecklingen är statistikern och professorn i global hälsa, Hans Rosling. Medan en majoritet av svenska folket enligt enkätundersökningar tror att mindre än hälften av ungdomar i det afrikanska landet Tanzania, ett av de länder som genom åren fått mest svenskt bistånd, kan läsa, är det i verkligheten 80 procent.

Liknande okunskap finns på många områden. Det allvarliga är inte okunskapen. Det viktiga är att det hänt så mycket positivt de senaste 50 åren.

Utbildningen har byggts ut till att omfatta de allra flesta barn inte bara i Tanzania utan i nästan alla världens länder. Än viktigare är att hälsoläget är mycket bättre. I ett annat av Sveriges viktigaste biståndsländer, Vietnam, kan ett nyfött barn numera hoppas på att uppnå sin 75-årsdag. Flera barnsjukdomar och de stora farsoterna har kunnat bekämpas där och i andra länder.

Samtidigt är barnadödligheten fortfarande stor i många länder, och varje år dör åtta miljoner barn under fem år – nästan som Sveriges befolkning. Det finns alltså ingen anledning att slå sig till ro med att det blivit bättre.

Men det är viktigt att notera de framsteg som gjorts, inte minst därför att det inger hopp om att det går att göra något åt problemen och missförhållandena. Ett område handlar om att befolkningstillväxten har stannat av. Det finns två miljarder barn på jorden nu och det antalet kommer inte att öka. Däremot lever dessa barn längre, vilket gör att jordens befolkning fortsätter att öka ännu minst 50 år.

I en stor del av världen – inte bara i Europa – föds nu färre än två barn per kvinna, vilket innebär att befolkningen långsiktigt inte kommer att fortsätta öka. I Kina har ettbarnspolitiken slagit igenom så att där väntas befolkningsminskning om inte så många år.

I Iran föds nu färre barn än i Sverige, bara 1,7 barn per kvinna. Även i andra av jordens största länder föds numera färre barn, exempelvis 2,6 barn per kvinna i Indien och 2,1 barn i Indonesien, världens största muslimska land. När barnadödligheten sjunker och den ekonomiska standarden höjs agerar kvinnorna ganska lika i alla länder. Då föds färre barn vilket gör att befolkningsexplosionen avtar.

Det finns dock undantag. I många afrikanska länder är födelsetalen fortfarande höga med mer än fem barn per kvinna. Det är också där, framförallt på landsbygden, som barnadödligheten fortfarande är hög. Och det är dit som det internationella biståndet i fortsättningen borde koncentreras mera. Inte minst måste det afrikanska lantbruket få bättre möjligheter att utvecklas.

Ändå är det många afrikanska länder som väntas få den snabbaste ekonomiska tillväxten under det närmaste decenniet. Och Botswana i södra Afrika är ett av de länder som hade den allra snabbaste tillväxten under 1980- och 1990-talen – tills aidskatastrofen begränsade utvecklingen.

Av avgörande betydelse är att det internationella regelverket skärps. Stora internationella bolag och brottsliga organisationer dränerar Afrika på betydligt större summor än vad kontinenten får i bistånd. Internationella överenskommelser om kapitalöverföringar liksom tydligare lagstiftning i länderna behövs för att sätta stopp för den här utvecklingen.

Handelsutbyte har också bevisat positiva effekter på utvecklingen. Därför är ett nytt WTO-avtal som tar hänsyn till de behov som finns i de länder som är i stark utveckling viktigt att komma överens om.

Så även om biståndet har haft positiva effekter räcker det inte med fortsatt bistånd koncentrerat till de fattigaste länderna. Rättvisare handelsvillkor och stopp för korruptionen är väl så viktigt för att den positiva utvecklingen ska fortsätta och omfatta alla världens länder.

Yngve Sunesson