Mänsklighetens historia är full av våldsamheter. Våldet har tagit sig olika utryck och varit motiverad på olika sätt. Det finns också olika former av våld. Intressant nog finns inte en förklaring av ordet våld i våra moderna uppslagsböcker, bara till sammansättningar.

Det är inte lika enkelt att avskaffa alla de former som innehåller våld som att avskaffa förklaringar till det enskilda ordet. När vi ser till nuets alla våldsamheter och till de vi utsatt varandra för i historien är det lätt att känna obehag. Det är bedrövligt att det i generation efter generation ska förekomma så mycket av våld och förtryck.

Vi borde med generationers erfarenheter veta att våld och förtryck mot andra människor kan ge makt en viss tid men inte i längden. Vi har sett hur krig skapar elände och motsättningar i generationer. Hur goda tankar och goda möjligheter dränkts i blod, hat eller likgiltighet. Vi har sett hur förödande våldsmetoder, förföljelser och hat bränner broar mellan människor, broar som är svåra att bygga upp igen på svarta ruiner av medmänsklighet och empati.

Ändå lägger vi ner mer kraft och resurser på att skapa nya förstörelsevapen och hitta nya metoder att använda olika produkter till att förgifta eller förstöra för varandra, än att ägna samlad kraft åt att förebygga och åstadkomma fredlig utveckling i samverkan. Tävla om att värna de goda och konstruktiva möjligheterna i stället för att ha en knivskarp konkurrens om vem eller vilka som kan hitta de mest sataniska formerna av förtryck och underkastelse.

Det finns många goda uppslag och många goda möjligheter både i praktiskt utövande och forskning. Vid närmare eftertanke förstår de flesta människor det. Men plötsligt smäller det ett skott i ett hörn och alla beväpnar sig och springer åt samma håll. En härskare sitter i sitt palats och gläds åt sin makt. Han hör kanske invändningar från något håll, men i stället för att analysera och skapa dialog väljer han att krossa, fängsla eller ta livet av dem som opponerar sig. Han har en hord av drillade, liktänkande, som utövar hans anbefallda våld i sin rädsla för att inte vara härskaren till gagn och kanske förlora sina egna fördelar.

En grupp fotbollssupportrar förvandlas plötsligt till en vällande massa som vilt rusar iväg för att skada, döda eller skrämma och härska över alla som kommer i deras väg. Ett gäng elitsoldater tar chansen att våldföra sig på motståndarfångar och på det sättet få utlopp för sin egen rädsla och uppbyggda likgiltighet för dem som skulle ha dödat, som riktat sina gevär mot dem men övermannats.

En man som känner sig misslyckad eller har hatiska känsloupplevelser inom sig börjar plötsligt slå sin sambo eller fru. Känner en slags lustfylldhet i att se rädslan, skräcken i hennes ögon eftersom han saknar förmågan att visa kärlek och empati, bara har en vilja att härska och behärska och tror att enda sättet till det är att visa våld.

Vårt samhälle och vi själva får aldrig bli likgiltiga inför allt detta meningslösa våld. I stället visa att vi inte tolererar det och konsekvent försöka förebygga och visa vägar till konstruktivt ickevåld. Föregå med gott exempel i våra egna liv och vår egen verksamhet. Stimulera och stödja bekämpning av våld i alla former.

Tendenserna till våld i idrott borde vi vara överens om att bekämpa. Våldsamt underhällningsvåld och våldsamma spel likaså. Det är lätt att unga människor smittas av våldsamhet i de fallen. Våldsamma sparkar och slag i rygg och mage eller mot huvudet eller tacklingar som ger hjärnskakningar måste näpsas och straffbeläggas ordentligt i spelregler. Inte påhejas av referenter och lagledare som förklarar hur ”häftigt” det är med sådana beteenden.

Vid brottmål måste det finnas en vittnestrygghet så att de som sett våldsamheter, vågar stå upp och vittna mot sådant.

Vi måste ha nolltolerans mot våldsamheter!

Karl-Olof Andersson