Den börjar på att närma sig dagen då även jag sällar mig till den allt större gruppen 55+. Ett begrepp som jag, och många med mig, använder mer eller mindre slentrianmässigt när det handlar om att peka på någon form av problem som den här gruppen anses ha. Till exempel svårigheter att få jobb.

På relativt långt håll från denna milstolpe i livet har jag aldrig tidigare tänkt på mig själv i den situationen. När jag nu snart är där, lovar jag att aldrig mer använda detta uttryck. Det får fortsättningsvis, och i åtminstone fem år till, istället bli 60+...

Sen är det väl trots allt inte så att livet, vare sig det privata eller yrkesmässiga, är slut när man fyller 55. Jag kan ju se mig omkring och notera att även om en i den politiska 1957-generationen nyligen lämnade in, V-ledaren Lars Ohly, så är det ändå många kvar som satsar och tycks se sin yrkesframtid an med tillförsikt. På andra områden också för den delen.

I helgen kunde jag till exempel se landsbygdsminister Eskil Erlandsson (fyllde 55 i januari) på Centerns kommundagar, svänga runt som om han var blott 25. Ingen gikt där inte. Och inget fel på aptiten, när han regerar i sitt matland.

Förrförra S-ledaren, Mona Sahlin (55 i mars), föreslås av Alliansregeringen bli ny chef för ILO, FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor. I den hårda konkurrens som råder måste hon nu jobba hårt för att driva kampanj för sin kandidatur och förbereda sig för den tuffa utfrågning som väntar. Anställningsintervjuernas anställningsintervju, för om inte i direktsändning så lär den bli ordentligt refererad i medierna.

En annan som snart är 55+, tog ett stort steg i karriären för mindre än två veckor sedan. Den nye S-ledaren, Stefan Löfven, fyller visserligen inte förrän den 21 juli, och är ”junioren” bland de här nämnda. Men med det steg han nu tagit i sitt yrkesliv, och som hans mor med en kanske önsketänkande felsägning benämnde som statsminister, är det inte precis någon nedtrappning som väntar.

Så jag, och alla mina andra årskamrater, från när och fjärran, får nog också ta och bita i ett tag till. Med det här jobbet kan jag kanske, som statsministern vill, hålla på tills jag blir 75. Men frågan är om ni läsare står ut så länge...

Bengt Wernersson