En av den framstående ryska kejsarinnan Katarina II:s älskare och gunstlingar var fursten och fältmarskalken Grigori Potemkin. Han blir ihågkommen för att, enligt historieskrivarna, ha låtit tillverka fantastiska kulisser som skulle föreställa vilken enorm omvandling han under sin tid som furste över södra Ryssland genomfört på Krimhalvön.

Under en resa med kejsarinnan genom Krimhalvön hade Potemkin låtit tillverka fantastiska kulisser längs resvägen som visade sagolika byar i landskapet med en fantastiskt blomstrande utveckling i landskapet. Katarina charmades av intrycken och trodde att kulisserna var verklighet. Det var alltså ett för ändamålet lyckat drag att skapa bedårande kulisser som dolde verkligheten som inte var fullt så skön.

Också i vår tid finns det fullt av makthavare som gärna målar potemkinkulisser. Maktmänniskor av olika format som vill få sina undersåtar eller medborgare att se fullödigheten i deras verk och på det sättet blunda för bristerna bakom. Metoderna förändras men lusten att framställa verkligheten i ljusare och mera glänsande dager finns kvar. Ofta finns det bakom kulisserna en mera varierad verklighet.

I dagens svenska samhälle står möjligheter till arbete och sysselsättning i fokus. Vår regering talar om sin strävan till ökad sysselsättning och diskuterar dels hur läget är i dag, dels vad man gjort och gör för att det ska bli ännu bättre. Använder statistiken för att måla en ganska skön bild av dagsläget. Talar om hur många fler arbetstillfällen som tillkommit under senare år. Men allting är ju relativt. Befolkningen har ju under samma tid vuxit. Den procentuella sysselsättningsgraden i den arbetsföra åldern har inte ökat utan tvärtom minskat en del. Andelen arbetslösa ungdomar ligger på en historiskt hög nivå.

Om det är viktigt att förändra detta till det bättre gäller det förstås att hitta möjligheter, Hitintills har man kläckt idén att sänka momsen på mat som serveras på restauranger. Det skulle – enligt förslagsställarna – ha två goda sidor, dels billigare mat för de som äter ute, dels ge möjlighet för fler unga att få ett arbete.

Det verkar lite naivt att framställa denna begränsade del av verkligheten som helt förlösande för det allmänna sysselsättningsläget för ungdomar. Men hitintills har varken regering eller opposition kommit med mera genomtänkta förslag.

Spara eller investera sig ur en lågkonjunktur? Frågan är inte ny. Huvudtesen bland ekonomer har varit att i goda tider är det viktigt att stat och samhälle visar sparambitioner och lägger ekonomiska resurser i kassakistorna. I lågkonjunktur är det tvärtom, förutsatt att man sparat i de goda tiderna.

Men nu manar landets finansminister till försiktighet trots en god statlig ekonomi och trots skriande behov av viktiga investeringar. Försiktighet är en god dygd i alla tider. Men dumsnålhet är inte av godo. Ta våra järnvägar till exempel. Länge har vi talat om hur viktigt det är att flytta transporter från väg till järnväg. Men så länge nätet och driften inte fungerar blir det bara prat.

För små ekonomiska summor till underhåll och nyinvesteringar under lång tid. Omöjligt att frakta exempelvis malmen vid nya eller återöppnade gruvor på järnvägar som antingen inte har tillräcklig kapacitet eller inte är byggda. En så idiotiskt snedvriden sparsamhet!

Tänk så bra det är med vaccinationer mot vissa sjukdomar. Och så tokigt ibland det kan bli. När kampanjerna via media blir till hysteri och handlingskraften tar över förståndet. När stora läkemedelsföretag ska tjäna kosing i massleveranser och det för lite prövade vaccinets biverkningar blir men för livet för många ungdomar. Liksom när omsorgsgivare sparar miljoner på omsorgernas innehåll och skattepengarna går till fel fickor i valfrihetens heliga namn.

Det finns repor i välfärden bakom kulisserna!

Karl-Olof Andersson