Vart fjärde barn i världen lider av undernäring. Fler än två och en halv miljon barn dör varje år av denna orsak. Det är 300 barn i timmen. Det är skrämmande statistik som Rädda Barnens världsorganisation presenterar i en ny larmrapport. Man kan nästan inte ta in detta, att 300 barn dör i timmen.

Även om mycket har gjorts och görs för att förbättra situationen för barnen i världen, antalet barn som dör före fem års ålder har till exempel minskat från tolv miljoner till drygt sju miljoner, så finns det helt klart många problem kvar.

Från Rädda Barnens sida är man dock övertygad om att det går att motarbeta hungern. Man vet vad som orsakar den, och därmed går det att göra något åt den, hävdar man. Och så kan det säkert vara, men i och med att resurserna är bristfälliga är det svårt att, trots kunskap, komma till rätta med det hela. Mat kostar, vatten kostar, mediciner kostar, vård kostar. Fattiga föräldrar har svårt att skaffa tillräckligt med mat, de har svårt att få tag på en doktor om barnet blir sjukt. Så ser det ut.

Och undernäringen för med sig ett sämre immunförsvar och därmed en ökad risk för andra sjukdomar. De som överlever hämmas dessutom ofta i växten, både mentalt och fysiskt. Undernärda barn blir apatiska. De orkar inget och känner mest tomhet. Det räcker inte heller att erbjuda mat, om kosten är ensidig. Som den ju ofta är där fattigdom råder, och skördar slår fel.

På sikt blir undernäringen och den felaktiga kosten ett gigantiskt folkhälsoproblem. WHO, Världshälsoorganisationen, kan redovisa att 80 procent av dödligheten i diabetes och hjärt-kärlsjukdomar kommer att inträffa i utvecklingsländer om 15 till 20 år.

I Sahel-området, i Saharas södra kant, finns omkring en miljon barn som inom kort riskerar att dö av akut undernäring. Situationen är inte unik. Men här har FN gripit in och vädjat om drygt 450 miljoner kronor till motåtgärder. Det är tyvärr inte alltid som FN får gehör för sina vädjanden, för det är ju på så många håll som pengar behövs. Somalia är ett sådant område där undernäringen länge varit ett stort problem, och som visserligen får hjälp, men de flesta aktörer verkar ändå stå handfallna när det kommer till hur situationen på lång sikt kan lösas.

Tyvärr ser det ut så här på många håll. Och det finns också många frågetecken om hur pengarna bör användas för att komma flest till godo. Mycket handlar om politisk vilja och en rättvis fördelning. För även om man vet vad som orsakar hungern och hur man kan bota sjukdomar som relateras till denna, kan man inte komma åt hur pengarna, maten och för den delen kunskapen fördelas.

Som det här med matpriserna. I och med att kostnaderna på många håll i världen ökar, slår det med full kraft tillbaka på de fattigare länderna. Föräldrar har där helt enkelt inte råd att ge barnen mat, och de har heller inte råd att låta dem gå i skolan, utan barnen måste tidigt arbeta för att skaffa pengar. Det hela blir en ond cirkel, som tycks omöjlig att komma ur.

Men Rädda Barnen tror ändå att många problem går att lösa – om viljan finns. För 80 procent av de undernärda barnen bor i ett 20-tal länder, och de är inte alltid de allra fattigaste länderna. En tredjedel av världens undernärda barn finns till exempel i Indien. Ett relativt sett rikt land som har resurser att investera i barnens hälsa och överlevnad. Men som ändå inte gör det.

Inte bara i Indien  finns mycket att göra, för oss i rikare länder. Kunskap och information är kanske det vi kan bidra med för att den goda viljan att agera ska bli större. Ingen har råd att vänta, inte när 300 barn dör i timmen av svält.

Mikaela Munck