Numera väljs Finlands president i direkt val. Tidigare var det elektorsval (som i USA), vilket öppnade för ett förhandlingsspel mellan partierna så att inte alltid den som hade mest folkligt stöd blev president.

Det är alltså historia nu, och folket avgör. Om ingen får majoritet i första valomgången blir det en andra omgång mellan de två som fick flest röster.

Efter den legendariske Urho Kekkonens (C) långa (26 år) presidenttid har tre socialdemokrater tjänstgjort under de senaste 30 åren. Nu blir det sannolikt en samlingspartist, den tidigare finansministern Sauli Niinistö, som väljs. Niinistö kandiderade redan förra gången, för sex år sedan, mot den sittande presidenten Tarja Halonen som nu suttit maximala två perioder, och förlorade då knappt, 52–48 i andra omgången.

Hans övertag i opinionen nu har minskat under valrörelsen, och beroende på vem som blir tvåa kan hans väntade seger kanske omintetgöras – om tvåan får stöd av många av de väljare som i första omgången valde någon annan.

Det ser ut som om striden om andraplatsen står mellan två överraskningar – Centerns veteran, den förre partiledaren, utrikesministern och EU-parlamentarikern Paavo Väyrynen, som ställt upp i presidentvalet flera gånger tidigare, och De grönas Pekka Haavisto, med erfarenheter som internationell fredsförhandlare och öppet homosexuell. De båda ligger lika i opinionsmätningarna.

Betydligt sämre till än sina partier ligger Sannfinländarnas partiledare Timo Soini och – framförallt – den förre S-ledaren och tidigare statsministern Paavo Lipponen som får bara runt sex procent i opinionsmätningarna jämfört med nästan 20 procent för partiet i det senaste riksdagsvalet. Timo Soini har i valrörelsen ställts till svars för sina partikamraters öppet rasistiska uttalanden utan att ta tydligt avstånd, vilket verkar straffa sig.

Den här utvecklingen gör att presidentvalet kan få konsekvenser inte bara för vem som blir president utan även för partierna. Det blir revansch för riksdagsvalets stora förlorare Centerpartiet, samtidigt som Sannfinländarnas framgångsvåg verkar ha brutits. Också De gröna (som det finska Miljöpartiet heter) ser ut att få en betydande framgång. Partiet som inte haft över tio procent i något riksdagsval har nu chansen att gå till slutomgången i presidentvalet, vilket skulle stärka partiet även i höstens kommunalval och i framtida riksdagsval.

Även om presidentens makt minskat i Finland är det inte oväsentligt vem som väljs. Presidenten har inte bara en stark opinionsbildande roll utan också reellt inflytande över utrikespolitiken och i viss mån EU-politiken. Därför är det intressant att den EU-skeptiske Väyrynen ser ut att nå en större framgång än någon trott. Skulle han bli president kommer det att påverka Finlands hittills EU-lojala inställning.

Så ur många aspekter blir söndagens presidentval mycket spännande.

Yngve Sunesson