Hela 580 C-politiker, mestadels från kommuner, landsting och regioner, är samlade i Västerås i veckoslutet. Här tog partiledaren chansen att peka med hela handen när det gäller hur äldreomsorgen ska hanteras av partikamraterna i kommunerna. Att hon samtidigt gjorde ett försök att bredda partiets profil var naturligtvis också rätt tänkt.

Hon citerade en annan tänkare som sagt att det finns tre utmaningar i välfärdspolitiken: Plånboken, personalen och pluralismen. I sitt tal uppehöll hon sig främst vid det sista P-et, pluralismen – mångfalden. Det är genom mångfald och valfrihet som äldreomsorgen ska utvecklas och få bättre kvalitet.

Det ligger mycket i det resonemanget. Men utan en tillräckligt stor plånbok och utan engagerad personal blir det inte kvalitet i omsorgen.

När det gäller pengarna lovade Annie Lööf att Centerpartiet driver på för att det skatteutjämningsförslag som en enig utredning tog fram förra året ska genomföras. Det gav henne den starkaste applåden under talet. Här finns en tradition av motsättningar med Moderaterna, som även om deras ledamöter i utredningen ställde sig bakom förlaget verkar obstruera i regeringsarbetet. Här har Annie Lööf en viktig kamp att kämpa med Reinfeldt och Borg för att det ska bli någorlunda likvärdiga förutsättningar i hela landet.

Ett personalbehov på 170 000 nya medarbetare inom äldreomsorgen de kommande åren utgör en stor utmaning. Passet efter partiledarens tal ägnades lämpligt nog åt möjligheterna att integrera invandrare i Sverige och att öka arbetskraftsinvandringen. Det kan behövas för att klara bemanningen, men sannolikt krävs framförallt att jobben görs mer attraktiva genom högre lön och möjligheter att påverka arbetssituationen. Varannanhelg-tjänstgöring och ensamarbete med ansvar för många sjuka gamla lockar inte ungdomar till äldreomsorgen.

Valfrihet för de gamla ska göra att äldreomsorgen utvecklas hoppas Annie Lööf. Hennes grundinställning, att även äldre ska ha rätt att välja hur de vill tas om hand, är riktig. De begynnande valfrihetsreformerna när det gäller hemtjänsten har gett positiva resultat på många håll, även om det i många mindre kommuner inte kommit fram några nya alternativ. Att valfrihetssystem är effektivare än upphandling för att utveckla kvaliteten har visat sig.

När man talar om äldreboenden blir det i praktiken svårare. Även om det i teorin är lätt att besluta om rätt att välja boende ska det också i praktiken finnas lediga bostäder när behovet uppstår, ibland plötsligt. Att det är fritt val av boplats för den som vill flytta till Stockholm hjälper inte när det inte finns några lägenheter att hyra. Så är det också för den gamla, sjuka som behöver en vårdplats, även om principen är fastslagen. Ska det finnas tomma platser ”på lager” ökar kostnaden mycket kraftigt.

Förslagen att personer som får vänta alltför länge på en beslutad plats eller som felbehandlas i vården ska kompenseras ekonomiskt – utdömda viten till staten räcker inte som ”straff” för kommuner som missköter sig – är rätt tänkt, liksom att Socialstyrelsens tillsyn måste skärpas av såväl kommunala som privata äldreomsorgsinsatser. Meddelarskydd även för anställda inom privat äldreomsorg är också ett viktigt förslag.

Så visst går C-förslagen i rätt riktning. Men för alla tre P-na finns det en hel del kvar att utveckla. Det görs nog bäst genom olika försök i kommunerna. Där kan de 580 centerpartisterna i Västerås spela en viktig roll.

Yngve Sunesson