För knappt en månad sedan lanserade C-ledaren Annie Lööf förslaget att komplettera arbetslinjen med en sparandelinje. Tanken med arbetslinjen har ju varit att via skattesystemet stimulera till ökade arbetsinsatser. Och det är en liknande tankegång som präglar sparandelinjen, även om det då förstås är sparande som ska stimuleras.

För vi har ett samhällsklimat och ett skattesystem som i dag mer stimulerar till slösande och att ta lån än till sparande. Det är absolut inte sentensen ”den som spar han har” som präglar de yngre generationerna. Tvärtom! Konsumera i dag och betala först i morgon!

Det tidigare C-förslaget handlade om att göra avkastningen på sparandet, oavsett om detta sker på räntebärande konton eller riskvilligt i fonder och/eller direktägda aktier, skattefri upp till en viss summa. Det sistnämnda nu särskilt underlättat genom det nya förenklade sparande på investeringssparkonton som införts från årsskiftet. Lööfs och Centerns förslag är måhända otillräckligt för att åstadkomma någon sparboom. För detta krävs det förmodligen att man, på liknande sätt som vid pensionssparande, kombinerar skattefrihet för avkastningen med ett direkt avdrag från inkomsten upp till en viss gräns. Förslagsvis densamma som för pensionsavdraget 12 000 kronor. Men ett bra första steg!

Just kombination en skattefrihet och avdrag har Annie Lööf däremot valt för sitt nya förslag som handlar om att stimulera ungdomar att bospara. I sitt utspel pekar Lööf här särskilt på de svårigheter att finansiera sitt bostadsköp som många ungdomar drabbats av efter att kraven på egeninsats skärptes för något år sedan. Numera är det normala kravet en kontantinsats på 15 procent. Enligt statistik från Svensk Fastighetsförmedling är det hela 57 procent av ungdomar under 25 år som inte klarar detta. I åldern 26-35 år uppgår denna grupp till 38 procent. För dem är då enda möjligheten till ett bostadsförvärv att de kan få låna från släktingar eller ta så kallade blancolån (utan säkerhet) och då till betydligt högre ränta.

Centerns och Lööfs förslag innebär att ungdomar under 35 år ska kunna bospara särskilt skattegynnat upp till 20 000 kronor per år och då få en skattereduktion på maximalt 4 000 kronor. Sparandet skall totalt få uppgå till 200 000 kronor och enbart få användas till egen bostad eller amortering på bostadslån. Om förslaget skulle bli lika populärt som i Norge skulle det kosta statskassan 2 miljarder kronor per år.

Ett alldeles utmärkt och klokt förslag! Möjligen kan man fundera över hur mycket begränsande regler som behövs runt sparandet. Den som istället för att köpa bostad använder medlen till att starta eget eller till att slippa ta studielån bör ju också kunna premieras. Framför allt är det viktigt med enkelhet, ju simplare desto bättre!

Men allvarligast av allt är att intresset från övriga partier, Kristdemokraterna undantagna (har ett liknande förslag), är så svalt. Folkpartiet med dess ekonomiskpolitiske talesman i spetsen, Carl B Hamilton, är avvaktande. Istället hänvisar han till att kapitalskatten generellt sett bör sänkas. Precis som det skulle vara någon framkomlig väg för ungdomar. Då blir ju deras bostadsfinansiering ännu dyrare!

Hallänningen Henrik von Sydow (M), ordförande i riksdagens skatteutskott, verkar att ha snöat in sig totalt på jobbskatteavdraget. Till Ekot säger han att Moderaterna har inget sådant förslag och ser hellre att ”skatten på arbete sänks ytterligare”. Ytterst märkligt, för vid Moderaternas riksstämma i höstas beslöt man ju, för övrigt på förslag från bland annat just von Sydow, att ”reformer för att alla ska kunna bygga upp en ekonomisk buffert” ska tas fram. Har han redan glömt detta?

Bengt Wernersson