Det är fem fackliga ledare i såväl LO- som TCO- och SACO-förbund som skrivit artikeln i DN. Att de fem alla är kvinnor är kanske en tillfällighet. Men de leder kvinnodominerade förbund.

De fem fackliga ledarna konstaterar att den svenska arbetsmarknaden är tydligt könsuppdelad och att de kvinnodominerade sektorerna har lägre löneläge, oberoende av vilka krav som ställs på de anställda.

Självfallet drabbar detta även de få män som arbetar inom till exempel vården. Men eftersom det är en mycket stor majoritet av kvinnor som arbetar i låg-lönebranscherna blir den systematiska effekten att kvinnor får lägre lön än män. Man kan kalla det en diskriminering av yrken.

I DN-artikeln konstateras att 2010 tjänade kvinnor i genomsnitt 85,7 procent av männens löner. I all huvudsak berodde det på att kvinnor har andra jobb än män.

För LO-området är detta oerhört tydligt. Höglöneförbundet där är Byggnads med nästan hundra procent män, som har en snittlön på över 27 000 kronor. Övriga industriförbund med en klar majoritet män bland medlemmarna har också klart högre löneläge än Kommunal, med nästan 90 procent kvinnliga medlemmar, som ligger på en snittlön på bara cirka 21 000 kronor.

I tjänstemannagrupperna är situationen likartad. Där är lönespridningen större, såväl inom olika grupper som mellan yrken. Samtidigt står det klart att orsakerna inte ligger i lägre utbildnings- eller kompetenskrav på de kvinnodominerade jobben. Idag har kvinnor högre utbildningsnivå än männen.

De individuella skillnaderna mellan män och kvinnor på samma jobb har utjämnats de senaste årtiondena. Enligt lag är det förbjudet att diskriminera på grund av kön. Men när kvinnor och män har olika jobb hjälper inte lagstiftningen. Inte heller de kvinnopotter som brukar finnas i löneavtalen hjälper, när det är stora skillnader mellan olika avtalsområden.

För att det ska bli en ändring behövs, som de fem fackliga ledarna kräver, att lönerna för kvinnodominerade yrken värderas upp. Det kravet har förts fram på denna sida tidigare.

Om det ska gå att hantera i en avtalsrörelse där alla kräver så mycket som möjligt måste det skapas en acceptans över hela arbetsmarknaden för en sådan omvärdering av yrken. Därför är förslaget i DN-artikeln klokt, att Medlingsinstitutet ska få i uppdrag att kartlägga och analysera löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken på hela arbetsmarknaden och föreslå åtgärder för att förändra orättvisor.

De fem vill också att Medlingsinstitutets uppdrag ska ses över, så att det inte bara ska vara att se till att exportindustrin ska sätta ”märket” för löneökningarna. Uppdraget måste komplettras så att aktiva insatser för att bryta den strukturella lönediskrimineringen av kvinnodominerade yrken ska kunna göras samtidigt.

Bara så kan nedvärderingen av kvinnors arbete förändras och mer rättvisa löner införas på den svenska arbetsmarknaden.

Vad väntar näringsminister Annie Lööf och arbetsmarknadsminister Hillevi Engström på? Ta kontakt med de fackliga centralorganisationerna och Svenskt näringsliv och ge sedan Medlingsinstitutet det uppdrag som Annelie Nordström, Kommunal, Sineva Ribeiro, Vårdförbundet, Christin Johansson, Akademikerförbundet SSR, Anna Hertting, LSR och Annika Strandhäll, Vision, begär.

Yngve Sunesson