Sedan flera år arbetar regeringen med att stärka konsumenternas ställning på elmarknaden. Klokt och bra eftersom vår ställning där liknar den som råder på de finansiella marknaderna. Med få och stora aktörer som i stort sett kan sätta villkoren för sina leveranser. Och det faktum att elräkningarna numera är uppdelade på förbruknings- och nätavgifter ändrar inte radikalt på detta.

Därför är det nödvändigt med politiska ingripanden, lagstiftningsåtgärder, som skapar ökade möjligheter för oss konsumenter att påverka våra elkostnader. En sådan åtgärd kom energiminister Anna-Karin Hatt (C) och regeringen med nu i torsdags. Detta i en sk lagrådsremiss ”Timmätning för aktiva elkonsumenter” (ett lagförslag för granskning av de höga juristerna i lagrådet).

Huvuddelen av förslaget handlar om att alla elkonsumenter, hushåll, från 1 oktober i år ska kunna begära att få sin elförbrukning mätt och debiterad per timme. Detta kommer i en del fall att kräva nya mätare och definitivt nya mätrutiner hos elföretagen. Men rege-ringen anser, med rätta, att detta är så viktigt att den kostnaden får elföretagen ta. Och naturligtvis, så långt de kan, vidaredebitera till alla elkunder.

Från elföretagens sida hade man önskat en total övergång till timdebitering, mätarbyten med mera. Men detta går regeringen helt riktigt inte med eftersom det skulle orsaka större kostnader än nytta när det då blir kostnader även för de som inte vill ha någon särskild timdebitering.

Nu går det förstås att invända att varför ska alla vara med och betala för något som bara vissa får nytta av genom lägre elkostnader. Svaret är att det dels är möjligt för alla att utan egna särskilda kostnader dra nytta av nyordningen, dels är det – inte minst av miljöskäl – bra för oss alla om den el som produceras kan användas och distribueras mer effektivt.

En av grundorsakerna till den elområdesindelning, med olika avgifter beroende på var vi bor som så hett debatterats och ifrågasatts, är att det är trångt i ledningsnätet. Om elkunderna på rätt sätt tar till sig de möjligheter som timdebiteringen medför, så minskar belastningen i näten. Och vi kan snabbare få ner skillnaderna i avgifter.

Åtgärder för att försöka påverka fördelningen av vår elförbrukning mer jämnt över dygnet är också en viktig ingrediens i arbetet med att förnya elproduktionen. Inte minst vindkraftsel förutsätter att elen förbrukas när den kan produceras. Andra produktionsanläggningar är mer styrbara, exempelvis vattenkraften där det inom vissa gränser går att styra med hjälp av magasinering. Men kanske allra viktigast är att detta ökar möjligheterna att slippa smutsig tilläggskraft.

Men nya mätare är förstås inte nog. Om vi inte skall störa vår sömn med att gå upp och tvätta eller diska mitt i natten krävs det också nya och mer smarta hushållsmaskiner. Och/eller ännu hellre, intelligenta kompletteringar av redan befintliga maskiner som gör att de kan startas på natten när elpriset är lägre. Det är en utveckling som regeringen, om inte marknaden omedelbart reagerar, också bör underlätta för att det här ska bli den goda och ändamålsenliga reform man tänker sig.

Bengt Wernersson