Segern för Loreen Talhaoui och Sverige var förvisso väntad, favorittippad som hon och ”vi” var. Men sättet som den vanns på, med nästintill rekordpoäng, flest antal 12-poängare någonsin och med stöd över hela Europa (utom Italien) var minst sagt slående.

Och det var i detta ögonblick, när segern var bärgad och horder av journalister stod beredda med sina ”hur känns det”, som storheten hos Loreen visade sig. I hennes så typiskt svenska ödmjukhet, i hyllandet av laginsatsen och i tacket till ”oss” för det starka stödet.

Det typiskt svenska hos Loreen har självklart också varit hennes engagemang för mänskliga rättigheter i Azerbajan. Ett engagemang som var så starkt och manifesterat att det väckte regimens vrede. Så handlar en svensk att vara stolt över!

En intressant relief till Loreens stora framgång är också hennes invandrarbakgrund och uppväxt med bara en förälder. Mycket är möjligt även för den som kanske inte är ”etnisk svensk mitt i livet” för att nu citera statsminister Fredrik Reinfeldt (M).

Det ekonomiska värdet av en sådan här seger är självklart svårt att uppskatta. Högst troligt får vi inte sälja särskilt mycket mer kullager, last- eller personbilar, stål, papper eller något annat för att en svensk artist och hennes sång fallit miljontals européer på läppen. Sådana här vinster blåser ofta snart över och få av oss kan räkna upp de senaste tio årens vinnarländer, än mindre artisterna eller de låtar de vunnit med.

Nej, då det nog mer erfarenheter och lärdomar från själva seger- eller framgångskonceptet som det finns anledning att uppmärksamma. För det svenska schlagerundret och den musikexport med de intäkter som denna genererar är inte att förakta. Den är åtminstone delvis frukten av ett mycket målmedvetet, konsekvent och genomtänkt arbete från den så kallade schlagergeneralens, Christer Björkman, sida. Det har förvisso varit omstritt, det har inte varit gratis och det har med säkerhet krävt blod, svett och tårar från de inblandades sida.

För den svenska framgången i lördags i Baku kan givetvis inte betecknas som slumpartad, därtill var den alldeles för stark och överlägsen. Men den är faktiskt mycket större än bara segern, med svensk inblandning i inte mindre än tio låtar i finalen och med flera framskjutna placeringar. Sådant är inte tur, det är ren och skär skicklighet!

Kan vi med samma målmedvetenhet, energi och engagemang nå svenska framgångar på andra områden? Ja, närmast till hands ligger väl sportens värld där vårt befolkningsmässigt relativt lilla land gång efter gång visar att så är fallet. Förhoppningsvis snart igen i fotbolls-EM för herrar i Ukraina/Polen om bara några veckor.

Men det borde vara möjligt också med ett ”musiklyft” på kunskaps- innovations- och entreprenörsområdena. Om vi kunde visa samma intresse och uppskattning för de som lyckas inom dessa områden som vi nu allmänt gör inför Loreen skulle ett viktigt första steg vara taget. Men här sätter så ofta en annan och mindre nyttig del av vår nationalkaraktär, ”jante”, allvarliga hinder i vägen.

I Sverige är och förblir det berömvärt och positivt att bli rik på både lotto och som idrottsman eller artist men inte på en framgångsrik karriär i yrkeslivet eller som entreprenör. Det bör vi ändra på. Ödmjuka och stora i segerns stund bör vi, precis som nu Loreen, kunna vara fullt ut ändå!

Bengt Wernersson