Björn Johnson tolkar i Dagens Nyheter de senaste årens uppmärksamhet kring segregation, hedersrelaterat våld och religiös extremism som centrala orsaker till SD:s framgångar. Han menar att SD kommer att gynnas om integration och invandring blir en stor fråga.

Det krävs knappast några kommentarer när vi nästan dagligen ser negativt vinklade artiklar och reportage från områden som Rosengård, Bergsjön, Rinkeby. Det är där väljarna hämtar sin kunskap och senare även skapar sina åsikter om integration och immigration.

Partierna har i integrationsdebatten hamnat i ett försvarsläge. I stället för att själva sätta agendan väljer man att se vad SD gör och vad de väljer att prata om. Det är ingen framgångsrik strategi. Förväntningarna på att sådana debatter ska fungera folkbildande bör skruvas ned.

Men det betyder inte att partierna måste välja tystnad och tiga ihjäl SD. Integrationsfrågan har blivit SD:s varumärke. Det har till och med gått så långt att de som vågar diskutera integration och immigration och ser möjligheter i stället för problem, löper risk att förknippas med SD.

I den politiska debatten behöver frågor om företagsamhet, vård, skola med mera få ökat utrymme. Att debattera integration och immigration med fokus på lösningar är positivt och nödvändigt, men den debatten får inte överskugga.

Det är ett allvarligt problem för partierna om de skulle välja att fokusera på SD:s hjärtefråga och deras opinionsframgångar. Nu gäller det att skapa distans genom att debattera även andra frågor och visa väljarna att SD inte har mycket att hämta där. Det räcker inte att endast gå ut med att man inte vill samarbeta med SD.

Valet 2006 blev SD:s genombrott på kommunnivå. Om valet 2010 skulle bli SD:s entré till riksdagen, kan övriga partier inte skylla på några andra än sig själva.

Mathias Grimpe

Kommentar.