Alldeles för ofta i politiken är det som om den ena handen inte vet vad den andra gör. Handlar det om olika nivåer, en kommun visavi det landsting som den tillhör, eller mellan staten och en kommun, må det väl vara hänt. Det är självklart olyckligt då också, men lättare att förstå. Men när det här sker i regeringen, till och med i ett och samma departement, är det definitivt inte acceptabelt.

Det senaste, men förmodligen inte sista, exemplet på en sådan här intern röra handlar om beskattningen av vårt sparande. Där har finansmarknadsminister Mats Odell (KD) gått ut med det alldeles utmärkta beskedet att den idag så krångliga aktie- och fondbeskattningen skall förenklas kraftigt och utformas så att den stimulerar till ökat sparande. Men ungefär samtidigt kommer en utredning tillsatt av finansminister Anders Borg (M), Odells kollega i finansdepartementet, med förslag som skulle göra det motsatta! Om än i mindre utsträckning.

Det Mats Odell, och många med honom, insett är att dagens reavinstbeskattning för aktier och fonder inte är utformad på ett bra sätt. Det är inte särskilt besvärligt att deklarera, men det är hopplöst krångligt att hålla reda på alla uppgifter, ibland decenniegamla, om inköpspris, nyteckning, fondemissioner, splittar med mera. Tidvis har ordningar införts som gjort det hela ändå mera komplicerat och då förärats beteckningen ”djävulsblanketten”. Med all rätt!

Mats Odell vill göra upp med detta och införa en ny sparform, investeringskonton, där spararen istället för att betala skatt för sina vinster får betala en årlig schablonskatt, oavsett om det blivit plus eller minus på kontot. Ett bra och rimligt förslag förutsatt att inte skatten sätts för högt, den tas ju ut även under förlustår, och något som i mycket liknar de idag allt mer populära kapitalförsäkringarna.

Förslaget har också fått berättigat beröm. Det skulle kraftigt förenkla för spararna men framför allt minska inlåsningen av kapital i fonder som utvecklas mindre positivt och därför bör flyttas.

Borgs utredning är däremot av det mer klåfingriga och onödiga slaget. Nya EU-regler gör att det inte längre går att upprätthålla en ordning där det är olika skatt på sparande i svenska respektive utländska fonder. Regler som de svenska fondförvaltarna redan kringgår och som idag bara inbringar cirka fem miljoner (!) kronor till statskassan.

Men det skall det bli ändring på. Utredningen föreslår också en schablonskatt, en sorts förmögenhetsskatt på fondkapital, inte så hög men ändå tillräckligt för att även fortsättningsvis skapa krångel och diskriminering av svenska sparare. Dessutom till en orimligt stor kostnad i förhållande till intäkten.

Sparande i fonder eller aktier är idag inte bara en angelägenhet för ett fåtal kapitalstarka. Genom olika former av pensionssparande, via PPM, tjänstepensionsval eller privata pensionsförsäkringar, sparar idag miljontals svenskar med helt normala löner. Det bör de också uppmuntras till i fortsättningen, för det är bra – både privat- och samhällsekonomiskt.

Bengt Wernersson

Ledare.