Det var i Ekots lördagsintervju som Peter Eriksson pressades på sin syn på om de tre partierna måste bli överens i alla politiska frågor före valet. ”För att vi ska vara ett starkt alternativ” måste vi bli överens om ”de stora, viktiga frågorna”, förklarade Peter Eriksson.

Det är säkert en riktig bedömning. Ju fler frågor de tre partierna som vill bilda ny regering är oense om inför valet, desto lägre trovärdighet har Mona Sahlin som statsministerkandidat.

Men den tredje länken i kedjan, Lars Ohly, har inte samma syn. I sin lördagsintervju för några veckor sedan såg han det inte som något problem att de tre partierna har olika syn på många politiska områden och fortsätter driva olika linjer i valrörelsen.

Det handlar till exempel om betygen, där de tre partierna har helt olika synsätt. Socialdemokraterna har närmat sig Alliansens politik och accepterar nu betyg i årskurs sex, medan både MP och V är betydligt mer negativa till betyg överhuvudtaget.

En än viktigare fråga att enas om, men där motsättningarna är stora, är den svenska insatsen i Afghanistan. Vänsterpartiet har ända sedan starten motsatt sig svensk trupp. Miljöpartiet har däremot stött den militära insatsen, trots sin närmast pacifistiska grundinställning.

Nu svajar Peter Eriksson genom att hävda att Miljöpartiet är starkt kritiskt till insatsen. Han hoppas på enighet om en gemensam kritisk hållning. Kan verkligen Socialdemokraterna, som inledde den svenska militära insatsen i Afghanistan för snart tio år sedan och som stött den fortsatta insatsen utan reservationer även under Alliansregeringens tid, acceptera en sådan linje? Och räcker det för Lars Ohly, som vill dra bort de svenska trupperna omedelbart?

Att bli eniga om Afghanistanpolitiken är helt nödvändigt för att visa regeringsduglighet. Redan i höst måste nya beslut om Afghanistanpolitiken tas av regeringen, och om Mona Sahlin är statsminister då måste hon ha hela regeringen bakom sig.

Att det kan svida att kompromissa när man ingår i ett regeringsunderlag fick Peter Eriksson erfara då han pressades på varför Miljöpartiet släppt sin kritiska inställning till att införa EU:s datalagringsdirektiv som Thomas Bodström var starkt pådrivande för inom EU när han var justitieminister. Nu har MP accepterat Bodströms direktiv, vilket många inom MP (liksom inom V) är starkt kritiska till.

Även frågan om avdragsrätten för hushållsnära tjänster är en knepig fråga för de tre oppositionspartierna. Miljöpartiets förslag, att låta avdragsrätten vara kvar tills konjunkturen har vänt, kan kanske bli en gemensam linje. Så fungerade ju Rot-avdraget förra gången det fanns och det skulle avdramatisera frågan i valrörelsen, även om Moderaterna nu drar igång en kampanj för avdraget.

Det finns alltså många stötestenar för de tre partierna, om de ska kunna framstå som ett enat, hållbart regeringsalternativ i valet. Mona Sahlin hänvisar till besked i april, men risken är att beskedet blir ett aprilskämt, om inte Ohlys och Erikssons olika syn på hur eniga partierna ska bli kan föras samman till en gemensam rödgrön linje.

Yngve Sunesson

Ledare.