Armenier, assyrier och syrianer i Sverige jublade över riksdagsbeslutet. Det gjorde däremot inte det officiella Turkiet som kallade hem sin ambassadör och ställde in nästa veckas planerade besök av premiärminister Erdogan i Stockholm. Den hårda reaktionen från Turkiet var väntad, eftersom samma agerande skett senast efter att ett utskott i den amerikanska kongressen fattat samma beslut.

Att det begicks övergrepp som kan klassas som folkmord i östra Turkiet under första världskriget, när det ottomanska riket upplöstes, är de flesta historiker och folkrättsexperter överens om. Det finns all anledning att föra en historisk och folkrättslig diskussion omkring händelserna, för att om möjligt uppnå enighet mellan olika parter om det historiska skeendet. Men att göra frågan till ämne för en politisk strid är kontraproduktivt.

De senaste månaderna har det skett en upptining av relationerna mellan Armenien och Turkiet. Avtal har slutits om att gränsen mellan länderna ska öppnas och att relationerna ska utvecklas. Utspel som det riksdagen gjorde kan försvåra den här processen, eftersom krafter i Turkiet motsätter sig en normalisering av förbindelserna mellan länderna. Den nationalistiska oppositionen i det turkiska parlamentet krävde omedelbart efter det svenska beslutet att protokollet med Armenien ska rivas upp. I så fall skulle Armenien drabbas hårt av det svenska riksdagsbeslutet.

Beslutet kan också försvåra för Sverige att spela en aktiv och positiv roll för Turkiets strävanden att bli medlem i EU. Hittills har Sverige varit Turkiets ”bästa vän” i EU för att hålla dörrarna öppna och för att uppmuntra Turkiet till reformer, som skulle gynna inte minst de etniska minoriteterna, bl a armenier. Utvecklingen i Turkiet har varit positiv, även om processen varit långsam och hotas inifrån.

Tidigare har Socialdemokraterna tagit utrikespolitiskt ansvar även i opposition. Nu har den linjen övergivits. Även om partikongressen i höstas körde över partiledningen i den här frågan hade inte Mona Sahlin behövt driva debatten nu utan kunde fått sin riksdagsgrupp att avvakta den pågående processen mellan Turkiet och Armenien. Men så gjorde hon inte. Det visar att Mona Sahlin inte är vuxen att bli statsminister och därmed ansvarig även för Sveriges internationella relationer.

Yngve Sunesson

Ledare.