Alla förändringar sedan februari, lite plus för oppositionen och lite minus för Alliansen, ligger inom den statistiska felmarginalen. Sak samma för de enskilda partierna. Inom Alliansen ökar Moderaterna till 30,8 procent medan alla de övriga partierna minskar. Mest problematiskt är läget för Kristdemokraterna, som ligger under fyraprocentsspärren med sina 3,8 procent.

Vare sig Centern eller Folkpartiet rosar heller väljarmarknaden. Centerns uppgång i förra mätningen efter de framgångsrika kommundagarna i Göteborg, är nu mer än utraderad. Folkpartiet får sin lägsta notering sedan mars förra året och ligger, precis som Centern, klart under valresultatet från 2006.

Men inte heller på oppositionssidan, i varje fall inte hela, har man någon anledning till större jubel. Socialdemokraterna ligger trots oppositionsställning, många mobiliserande kampfrågor och hög arbetslöshet, lägre än i valet 2006. Ett katastrofval som ju slutade med partiledarens avgång!

För framför allt Miljöpartiet, men i viss mån även för Vänsterpartiet, ser det däremot ljusare ut. Maria Wetterstrand & Co skulle mer än fördubbla sina siffror om det varit val nu istället för den 19 september. Och Vänsterpartiet nästan tangerar sina, vilket med tanke på hur det tidvis sett ut under mandatperioden, också får ses som en framgång.

Det vill sig alltså inte riktigt för Mona Sahlin. Vars agerande i frågan om Turkiet begick folkmord på bland annat armenierna 1915, på goda grunder ifrågasatts och inte precis stärkt sin position. I lördagens Eko-intervju tvingades hon också medge att detta, i varje fall inte på kort sikt, underlättar den nödvändiga – och angelägna – försoningsprocessen i området.

Nu är detta en utrikespolitisk fråga som endast i undantagsfall, läs 1968, får någon större betydelse när väljarna till slut bestämmer sig. Då finns det större anledning för S-leden att hysa oro för hennes, i sak riktiga men politiskt äventyrliga, besked om undantaget i las för småföretag.

Sahlin gör här nämligen ett rejält lappkast till förmån för Miljöpartiets uppfattning i frågan. De senare gjorde ju i maj 2000 upp med de borgerliga om ett undantag från turordningsreglerna för högst två personer. Detta i företag med färre än tio anställda. Ett beslut som kritiserades, och fortsatt att kritiseras, hårt av såväl Socialdemokraterna som fackföreningsrörelsen. Och som också verksamt bidragit till fortsatt stor misstro från många i dessa led mot att samarbeta med de gröna.

Det återstår att se hur Mona Sahlins besked kommer att tas emot i de djupa S-leden, runt om i landet. Från toppnivån, Metalls ordförande Stefan Lövdén, fick hon direkt stöd. Men ute bland de många ombudsmännen, klubbordföranden och lokala LO-funktionärerna är det inte säkert att uppställningen blir lika god. Inga här nämnda men för den skull inte glömda! Här kan ett nytt Waterloo, som i samarbetsfrågan 2008, ligga och lura för Sahlin. De närmaste dagarna får visa detta.

För Alliansen finns det naturligtvis ingen som helst anledning att ge upp. Skillnaden mellan blocken, förutsatt att KD kommer in i riksdagen, är som sagt bara fem procentenheter. Det krävs alltså endast en överflyttning på 2,6 procentenheter för att Fredrik Reinfeldt skall få regera vidare. Det är med tanke på förutsättningarna alls ingen omöjlighet. Men han måste också se till att få med sig sina ”bröder” och sin ”syster” på vagnen. Annars blir det till att packa ihop, hur bra det än går för hans eget parti.

Bengt Wernersson

Ledare.