Statens mål är att ge en procent av Sveriges inkomster i bistånd. Det är i förhållande till vår rikedom en rätt modest och blygsam målsättning. Dock har den ofta stått i motsats till en effektiv användning. I jakt på att sätta sprätt på biståndspengarna har medlen gått till tveksamma projekt, ibland med resultat som tvärtom motverkat fattigdomsbekämpningen.

Därför är det glädjande att se att Alliansen nu tar ytterligare steg för att kvalitetssäkra biståndet. Större krav ska ställas på det bistånd som riksdagspartierna förvaltar själva. Idag får varje parti en pott pengar baserat på antalet mandat de har i riksdagen, som de sedan får utnyttja för att stödja systerpartier i fattigare länder.

Kraven på detta bistånd har varit betydligt lägre än på det bistånd som ges till frivilligorganisationer som bedriver projekt i andra länder. Man har helt enkelt litat på att partierna förvaltar pengarna på ett effektivt sätt och i stort sett gett bort dem utan villkor.

Medlen ska nu konkurrensutsättas. Partierna får söka biståndspengar för egna projekt och de projekt som ser ut att ha bäst chans att göra skillnad ska också få mest pengar. Det är en väsensvid skillnad från tidigare och pekar på de stora skillnader som finns mellan en rödgrön och en borgerlig biståndspolitik.

De tidigare S-regeringarna har haft som främsta prioritet att nå upp till enprocentmålet. Därför gavs pengar direkt till förtryckande diktaturer och till tveksamma projekt. Det såg bra ut på papperet. Sverige kunde skryta med ett högt och generöst bistånd, men i verkligheten visste ingen om det hade någon effekt.

Det partiknutna biståndet är ett typexempel där en ny rapport också visar att effekterna varit högst tveksamma. Visserligen är det viktigt att stödja partier och demokratiska rörelser i andra länder, men utvärderingarna av stödet har varit bristfälliga. Vill man vara elak kan man konstatera att systemet byggt på viss självgodhet bland partierna, som inte sett någon anledning att granska de pengar som de själva utnyttjat.

Att alliansen nu vågar ifrågasätta de partibundna biståndspengarna och konkurrensutsätter dessa är bra. Om partierna vill hjälpa sina systerpartier i andra länder måste de visa hur det hjälper utvecklingen i landet. Det är bra. Bistånd ska inte gå till partier som gjort bra riksdagsval utan till projekt som gör nytta i tredje världen.

Erik Hultgren

Kommentar.