Hur skolorna ska fostra eleverna i demokrati har alltid diskuterats. Det viktigaste sättet är naturligtvis att skolans inre arbete fungerar demokratiskt och att eleverna kan påverka både undervisningen och hur skolan fungerar i stort. Elevråd, elevskyddsombud och klassråd är viktiga delar i detta demokratiska arbete.

Men skolans uppdrag omfattar också att lära eleverna hur ett demokratiskt samhälle fungerar och ge ungdomarna förutsättningar att påverka i samhället. Det är ett svårare uppdrag och kräver att skolan har ett utbyte med det omgivande samhället.

Demokratins viktigaste aktörer är utan tvekan partierna. Därför är det nödvändigt, om skolorna ska fullgöra sin demokratiska uppgift, att partierna får möjlighet att medverka i skolornas demokratiundervisning.

Då uppstår ibland ett dilemma: Vilka partier ska bjudas in eller beredas möjlighet att medverka i skolorna? Genom åren har problemet varierat.

På 1970-talet fanns det ett otal vänstersekter som bildat partier och i de större städerna krävde att få vara med på samma villkor som riksdagspartierna. Då var det vanligt att skolorna ordnade debatter. Skulle alla vänstersekter fått vara med skulle det blivit en ohanterlig debattsituation med mer än tio debattörer varav hälften företrätt olika tolkningar av marxismen. Därför beslutade de flesta skolor att följa tv:s regler och begränsa debatterna till riksdagspartierna. Detsamma gjordes med de på den tiden vanliga klassrumspresentationerna av partiernas program som ungdomsförbunden i allmänhet skötte.

I dag är det Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna som kräver tillträde till skolorna men inte är välkomna. Justitiekanslern har tidigare slagit fast att inget parti får utestängas från skolor som låter något parti komma in. Skolverkets rekommendationer, som redovisades förra veckan, bygger på JK:s ställningstagande och slår fast att skolan ska vara neutral.

Det sistnämnda måste vara en missuppfattning. Skolan ska stå för demokratiska värderingar och allas lika värde – det parti som inte står bakom detta har inte i skolan att göra. Men de flesta partier står, åtminstone programmatiskt, för demokrati och kan därför knappast stängas ute med den motiveringen.

Däremot står det skolorna fritt att planera undervisningen. Sveriges kommuner och landsting, SKL, har sedan länge rekommenderat skolorna att bjuda in partier som är representerade i riksdag, landsting/regioner och kommunfullmäktige till skolorna. Det är en rekommendation som är rimlig också i fortsättningen.

Men med Skolverkets och JK:s beslut kräver det att skolan blir mer aktiv i sin planering av demokratiundervisningen. Om skolans lokaler öppnas för partiernas/ungdomsförbundens aktiviteter går det inte att stänga ute något registrerat parti – alltså inte heller t ex Frihetspartiet som bildats av aktiva i motorcykelgäng med polisens ”förföljelsekampanj riktad mot bikers” som viktigaste programpunkt.

Skolorna får inte ta det bekvämaste sättet att följa Skolverkets rekommendation och stänga skolorna för alla partier. Det vore att medvetet bryta mot skollagens krav på demokratisk fostran.

Istället måste en mer aktiv linje väljas, där partiernas medverkan i undervisningen planeras bättre. Då finns alla möjligheter att bjuda in dem som anses viktiga i undervisningen, utan krav på att varje liten sekt ska få vara med på samma villkor.

Yngve Sunesson

Ledare.