Ship to Gaza-konvojen var, för att citera statsminister Fredrik Reinfeldt, ”en humanitär insats” i syfte att försöka ”komma folk till stöd, människor som är i en oerhört svår situation”. Försöket att nå Gaza sjövägen, eftersom Israel sedan länge satt hela Gazaområdet i blockad, kan möjligen kallas en provokation men i grunden var syftet att nå fram till utsatta människor med varor som det finns akuta behov av i Gaza.

HN:s läsare har de senaste dagarna kunnat läsa både stödjande och ifrågasättande debattinlägg om Ship to Gaza.

Att Israel planerade någon motaktion för att förhindra de sex båtarna att nå sin destination i Gaza var väntat. Men att det skulle vara en militär våldsaktion utanför israeliskt territorialvatten var mindre väntat.

På sitt eget vatten har Israel – i likhet med andra länder – rätt att inspektera fartyg och också att beordra misstänkta fartyg i hamn. Men på internationellt vatten finns inte någon sådan rätt. Därför överskred Israel de folkrättsliga reglerna genom att borda fartygen.

Att det dessutom skedde med ett betydande övervåld, som kan ha lett till 20 döda och många svårt skadade, är än mer upprörande. Det finns inga ursäkter, helt enkelt.

De omedelbara internationella reaktionerna på Israels piratdåd har också varit hårda. Sverige har liksom många andra länder kallat upp Israels ambassadör till samtal. Turkiet, varifrån det fartyg kommer där de flesta (kanske alla) dödsoffren krävts, har kallat hem sin Israel-ambassadör och begärt att frågan ska tas upp i FN:s säkerhetsråd.

Ännu finns det många osäkerhetsfaktorer som gör att de definitiva reaktionerna från olika länder, liksom från EU gemensamt, inte har organiserats. Men det krävs en mycket tydlig och skarp reaktion, när alla fakta kommit på bordet.

Israels folkrättsbrott är inte det första. Landets ledning har tagit sig sådana friheter vid åtskilliga tillfällen med motiveringen att det handlat om säkerheten för landet. Framförallt har Israel brutit mot folkrätten i sin politik på de ockuperade områdena Västbanken och Gaza.

Det handlar till exempel om att stora landområden utnyttjas för israeliska bosättningar. Det gäller också den mur som byggts utmed gränsen mellan Israel och Västbanken men i huvudsak på ockuperad mark. Den internationella domstolen i Haag förklarade redan 2004 att murbygget strider mot folkrätten.

Världssamfundet har oftast haft större överseende med israeliska brott mot folkrätten än mot andra länders liknande övertramp. Att Israel skaffat kärnvapen har inte heller fördömts eller lett till blockader som skett med andra länder som gjort detsamma. Kan dessa reaktioner ha med det europeiska dåliga samvetet sedan Förintelsen att göra?

Denna ”positiva särbehandling” av Israel kan inte få fortgå. Israel måste behandlas på samma sätt som andra länder. Därför måste också såväl EU:s som FN:s reaktioner på den israeliska pirataktionen mot Ship to Gaza vara tydliga.

Folkrätten måste alltid försvaras. Dessutom kräver trovärdigheten i kampen mot terrorismen att även länders terroraktioner beivras.

Yngve Sunesson

Ledare.