Björklund backade åt rätt håll
20/8 2010. Det var en defensiv Jan Björklund som stod till svars i Eko-redaktionens partiledarutfrågning i går. Han backade från tidigare uttalanden i flera frågor.
Relaterat
Folkpartiledaren brukar vara tvärsäker på det mesta och ge förenklade lösningar på svåra problem – eller lyfta upp detaljfrågor som inte är några stora problem till principiell nivå och försöka ta politiska poäng, senast om förbud att bära burka i skolan, en fråga som handlar om bara någon enstaka elev i landet.
Men i Ekoredaktionens utfrågning var han defensiv och svarade eftertänksamt. Han erkände att friskolereformen hade vissa brister och att han ändrat sig i fråga om rätten till meddelarskydd i privata företag som arbetar på uppdrag av den offentliga sektorn.
Björklunds förslag att friskolor som inte motsvarar kvalitetskraven inte ska få dela ut vinst till ägarna är ett ganska milt sätt att tillrättavisa skolorna. Frågan är om det räcker, om det finns friskoleägare som tror sig kunna göra snabba vinster på att skaffa elever och sedan missköta skolorna i syfte att tjäna pengar.
Uppfyller inte skolorna kraven kan Skolinspektionen stoppa verksamheten. Men det är ett drastiskt steg. Det finns många positiva effekter med friskolor, särskilt med sådana som har en alternativ pedagogik i botten. Men det är viktigt att inte blunda för att det kan uppstå problem. Att Björklund inser att det kan finnas nackdelar med friskolornas utbyggnad är ett framsteg, och vinstutdelningsstopp kan vara ett kompletterande medel för att reglera friskolornas verksamhet.
Ännu viktigare är att Björklund backar från tidigare ställningstagande att meddelarfriheten, som gäller alla offentliganställda, inte bör gälla i privata företag som arbetar på entreprenad från offentliga organ eller friskolor. Även om många kommuner i upphandlingar ställt meddelarfrihet som villkor gäller detta inte generellt, och det gäller inte för friskolor som inte upphandlas av kommunen utan godkänns av en statlig myndighet som inte utan lagstöd kan kräva meddelarfrihet.
Björklunds nya linje, att villkoren för friskolor och kommunala skolor ska vara så lika som möjligt, är riktig och bör leda till snabba lagförslag. Att han inte tänkte längre när den nya skollagen utformades är beklagligt – men bättre sent än aldrig.
Björklund var också självkritisk till att flera Stockholmskommuner sålt skolor och förskolor till personal alldeles för billigt. Vad annat skulle han kunnat säga när domstolar kommit fram till just detta. Men att utbildningsministern nu tydligt markerar att det var fel och att det måste få konsekvenser för framtida avknoppningar är bra.
Även om Björklund var på defensiven i intervjun måste man säga att han backade åt rätt håll. Bland väljarna är det inte säkert att hans mer eftertänksamma framtoning är negativ. ”Majorstendenserna” att peka med hela handen tilltalar långt ifrån alla.
Yngve Sunesson















