V-ledaren Lars Ohlys besked på fredagen att skillnaden i skatt mellan pensionärer och löntagare inte enbart skall tas bort genom skattesänkningar kunde inte ha kommit mera oönskat för S-ledaren Mona Sahlin. Eller för den delen de båda MP-språkrören, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. För det är ju inte precis det budskap deras partier har velat trumpeta ut och skrämma väljarna med.

Men i Svenska Dagbladet på fredagen står det svart på vitt. Om Lars Ohly får bestämma blir det så. I Ohlys värld är alternativet höjd skatt fullt gångbart.

Och vi kan förstå honom. Det löfte om sänkta skatter för pensionärerna som Mona Sahlin ställde ut i söndags skulle enligt uppgift kosta 17,5 miljarder kronor! Det är inte precis några felräkningspengar. Tvärtom. Det är ett belopp som ”sticker upp som en obelisk i den rödgröna löfteskatalogen”, för att nu citera SvD:s nyhetsartikel. Inget annat kommer ens i närheten av den summan.

Lars Ohlys svar på frågan om pensionärernas beskattning är Sveriges viktigaste samhällsproblem just nu är inte överraskande: ”Nej, och om det skulle bli så, då skulle vi nog inte kunna gå med på det.”

Det är en av den här valrörelsens stora paradoxer att det parti som gjort skatter till sitt främsta varumärke och har en partiledare som uttalat de berömda orden ”det är häftigt att betala skatt”, nu går till val med skattesänkning som främsta vallöfte. Och några stora skattesänkningar kommer det naturligtvis inte att bli, när vallöftenas bäst före datum väl passerats.

För den inställning som Ohly ger uttryck för känns väldigt socialdemokratisk. Christer Isaksson, som har undersökt många ledande socialdemokraters alternativa partipreferenser, redovisar i sin bok, ”Den nya vän(S)tern” hur de flesta har just Vänsterpartiet som sitt näst bästa parti och i många fall inte Miljöpartiet ens som tredje bästa.

Även i andra skattefrågor är det uppenbart hur S och V står varandra nära medan MP har en mer borgerlig syn. Ta förslaget om återinförd förmögenhetsskatt. Där vill Miljöpartiet att fastigheter inte skall ingå och själva formuleringen ”skatt på förmögna” är en eftergift till dem. Detta medan de egentliga vänsterpartierna vill ha en förmögenhetsskatt ungefär som tidigare och definitivt även vill ha med privata villor.

Redan utan höjda skatter på breda löntagargrupper som V vill, och som S med stor sannolikhet kommer att ansluta sig till, ligger det rejäla höjningar med i De rödgrönas förslag. Deras förslag om växling med höjd inkomstskatt och skattereduktion för A-kasseavgiften skulle ge cirka tre miljoner (!) löntagare höjd skatt.

Andra skatte- och avgiftshöjningar skulle allvarligt slå mot tillväxten, företagandet och därmed jobben. En återinförd förmögenhetsskatt skulle allvarligt försämra företagens möjligheter till riskkapital. Redan nu, före valet, har hemtjänstföretagen börjat varsla personal därför att vänstersidan vill avskaffa Rut-avdraget. Frågan är om dessa kan hoppas på återanställning som så kallade butlers i Stockholms tunnelbana?

Även Rot-avdraget vill MP, S och V avveckla, om än inte omedelbart efter valet. Då riskeras ytterligare flera tusen jobb. Ett allvarligt slag mot ungdomar är den straffbeskattning på företag som anställer dem som är under 26 år, något som snabbt skulle kasta ut tusentals i arbetslöshet.

Socialdemokraterna vill gärna ha fler jobb till ungdomar, ”vi kan inte vänta” heter det, men först måste de tydligen vara rejält arbetslösa... Sådana tokerier bör aldrig få bli verklighet!

Bengt Wernersson