Att Maria Wetterstrand inger större för- troende än Peter Eriksson är ingen nyhet. Den tendensen lär förstärkas efter Eko- utfrågningen igår. För en mer otydlig partiledare var det länge sedan man hörde i motsvarande situation.

En av de svåra frågorna för de rödgröna är hur den ”skatt på förmögna” som V tvingat fram ska utformas. Miljöpartiet vill inte att fastigheter ska omfattas av förmögenhetsbeskattningen, trots att de utgör huvuddelen av den samlade förmögenheten.

Men V och S har inte uteslutit att fastigheter dubbelbeskattas – både högre fastighetsskatt och förmögenhetsskatt – så att Eriksson inte kunde ge besked nu var inte förvånande. Däremot var det överraskande att han inte ville ge ett gemensamt besked om skattens inriktning före valet.

Skatteverket har redan sett effekter som kan antas vara en följd av hotet om en ny förmögenhetsskatt. Med en ny skatt som ska ta in fyra miljarder per år är det rimligt att väljarna får besked om åtminstone principerna för hur skatten ska tas ut.

Också inom miljö- och energipolitiken gav Peter Eriksson otydliga besked. Visst vill Miljöpartiet att en kärnkraftsreaktor ska stängas under den kommande mandatperioden men lova det kunde inte Eriksson. S vill ju inte göra det. Lika svarslös var han om vad som händer med den ansökan om att få höja effekten i Ringhals 4 som ska behandlas efter valet. Eriksson ville egentligen inte tillåta det men insåg att S har inriktningen att göra det – precis som S-regeringen gjorde under de år som Miljöpartiet samarbetade med Göran Persson utan att höja rösten mot de effekthöjningar som då godkändes och genomfördes.

De förändringar av strandskyddet som miljöminister Andreas Carlgren (C) drivit igenom och som fått hård kritik av MP var inte aktuella att riva upp, möjligen utvärdera och sedan förändra. En i sak välkommen inställning men förvånansvärt lam med tanke på den tidigare propagandan.

Än mer förvånande var att MP är inställt på att driva igenom EU:s datalagringsdirektiv om inte den ansvariga kommissionären Cecilia Malmström kan förhandla fram förändringar. En så eftergiven inställning till EU skulle inte MP haft före omsvängningen i EU-frågan. Thomas Bodström var ju pådrivande i EU för att få fram datalagringsdirektivet när han var justitieminister, så Eriksson inser förstås att han måste ge sig. Men nu göra han det utan att ta strid.

För MP-väljarna var inte utfrågningen uppmuntrande. Intrycket var att Peter Eriksson är beredd att kompromissa bort det mesta av det som tidigare varit en profilerad MP-politik även inom politiska områden där Mona Sahlin har berömt MP för att ha fört in nya perspektiv till S.

De opinionsframgångar som MP hittills har haft beror mycket på att partiet uppfattats som tydligt och radikalt. Med Peter Erikssons eftergivenhet gentemot Mona Sahlin och Lars Ohly kan det förtroendet snart raseras. Det finns tendenser i några opinionsmätningar som tyder på att MP redan en månad före valet passerat zenit. Erikssons insats lär inte bidra till någon ny uppgång.

Yngve Sunesson

Ledare.