Det var ingen hejd på de överbud, – större, längre, mer – som V-ledaren Lars Ohly gav uttryck för i Ekots partiledarutfrågning på tisdagen. Skattegapet skall inte bara slutas mot pensionärerna utan även mot arbetslösa, sjuka, föräldralediga och förtidspensionerade. Något De rödgröna inte har lovat.

Pensionsreformen från mitten av 1990-talet, en uppgörelse mellan fem partier, vill Vänsterpartiet genomdriva förändringar i. Skatteskillnaderna mellan löntagare och andra grupper skall inte enbart utjämnas genom skattesänkningar utan, vilket även framgår av Stina Hallbergs (V) brev till ledarsidan nedan, skall det också ske genom höjda skatter. Beredskapen för detta är alltid god i Vänsterpartiet.

Hallberg skriver vidare att ”Vänsterpartiets budgetförslag alltid är fullt finansierade”. Ja, över sedelpressen i så fall. För i intervjun med Lars Ohly framgick tydligt att han har resurser långt utöver vad övriga partier har.

Helt uppenbart är skattepolitiken för Ohly mer ett fördelningspolitiskt instrument än den metod vi har för att finansiera vår gemensamma välfärd. För, som med förmögenhetsskatten, även Lars Ohly måste inse att vissa skatter hämmar tillväxten. Ändå väljer han och Vänstern att ta sådana, precis som i andra sammanhang, högst skadliga återställare.

På samma sätt är det med avdraget för de hushållsnära tjänsterna. Trots att Ohly självklart vet att detta inneburit och kommer att innebära mängder av nya jobb så vill han avskaffa det. Därför att det är orättvist när inte alla kan utnyttja det. Men alla kan inte heller köpa de bilar som Volvo och Saab producerar (och köra på av samhället finansierade motorvägar), eller oxfilet (med momsrabatt), eller renovera sina hus (Rot-avdraget vill han ju tills vidare ha kvar). Livet är helt enkelt inte rättvist, men det som är bra för det stora flertalet, och för samhället i stort, måste vi ändå kunna satsa på.

Om inte Lars Ohlys besked handlade om att påverka uppgörelser som ännu inte har träffats av De rödgröna så gällde det sådant som han har gått med på men inte är nöjd med. Tala om att gå i opposition mot sig själv.

De rödgrönas Ohly, och den blivande ministern (om olyckan är framme), vill ha betyg från årskurs sju. V-ledaren Ohly är emot betyg och anser att de leder i fel riktning! I De rödgrönas uppgörelser finns inget absolut förbud mot vinster hos välfärdsföretag. Det vill Lars Ohly ha! Sjukhus ska ägas gemensamt förklarade han vidare. Det råder ingen tvekan om att med egen majoritet hade Ohly inte dragit sig för att lägga ned de nyöppnade apoteken och köpt tillbaka de andra. Då hade ideologin fått ta överhanden och resurserna till välfärden fått stryka på foten.

På liknande sätt är det med EU. Som statsråd efter en eventuell valseger för De rödgröna kommer Ohly, lite beroende på vilken ministerpost han får, att tvingas köpa klippkort till Bryssel och förhandla med företrädare för övriga EU-stater. Som Vänsterledare vill han lämna gemenskapen, ju förr desto bättre.

Stina Hallberg, Vänsterpartiets etta på listan i Halland, har helt tydligt uppfattningen att allt vad vi jobbar ihop tillhör samhället. Att sänka skatter blir då att ”vädja(r) till människors egoism och kortsynthet”. Lars Ohly har högst troligt samma uppfattning. Och då blir den naturliga följden också att avvisa varje stimulans eller satsning för att göra vår gemensamma kaka större. Hellre en mindre och minutiöst rättvist delad kaka än större bitar för alla.

Bengt Wernersson