Nej, debatt blev det kanske inte så mycket av när politiker från nästan alla partier, de flesta från Barn- och Utbildningsnämnden, häromkvällen möttes på Varbergs Teater. Mer då ett konstruktivt och framåtsyftande samtal och ett aktivt lyssnande på publiken, flertalet politiker de också, eller lärare.

Och varför inte? Allt i en valrörelse måste inte vara hetsig debatt med inslag av påhopp och pajkastning. Så stora är inte skillnaderna mellan flertalet av partierna i den svenska valrörelsen.

Att skolpolitiken varit i säkra händer, läs Jörgen Warborns (M) och Eva Pehrsson-Karlssons (C), under den här perioden råder det ingen tvekan om. De har båda full kontroll på vad som gjorts och inte gjorts i nämnden och har, givetvis tillsammans med förvaltning, skolledare och lärare, påtagligt lyckats förbättra resultaten.

Ja, övriga Allianspolitiker har förstås hjälpt till de också. För samarbetet i Varberg är gott och fruktbart inte bara mellan blocken utan också inom dem (i varje fall på den borgerliga sidan). Men när man som Folkpartiet har uppfattningen att skolan bör förstatligas, ställer man sig ju lätt lite utanför när det gäller hur det kommunala arbetet ska bedrivas.

Publiken på Varbergs Teater, kunde förstås ha varit betydligt större (var fanns till exempel de tidigare så aktiva föräldragrupperna?), var aktiv och frågvis med flera relevanta uppslag till politikerpanelen. Och reaktioner blev det. En viss uppluckring av F-9 reformen kan komma. Den tilltagande administrativa belastningen på lärarna ledde till många bekymrade miner på scenen. En öppenhet mot friskolor i kommunal regi, en utveckling mot mer ”makt” till professionen, rektor och lärare men även de lokala skolstyrelserna, visade flera av paneldeltagarna också.

Lite brände det ändå till, framför allt mellan Kristdemokraternas Robert Majlöv och Socialdemokraternas Jeanette Qvist. Detta när det gällde vårdnadsbidraget och vems barnen i kommunen är, föräldrarnas eller Socialdemokraternas. Det sistnämnda syftande på den ständiga misstro mot att människor kan fatta egna, kloka beslut som finns i detta parti. Inte bara i Varberg!

Qvist var annars ett både kunnigt och friskt inslag i diskussionen. Men när S-sidans enda politiska lösning är ”fler lärare” bör man inte anförtros ansvaret för Varbergs skolor. För skolans problem och möjligheter är mycket större än så!

Att Socialdemokraterna i Varberg när det gäller friskolorna står till vänster om den hållning partiet intar nationellt blev på nytt uppenbart. Enligt S i Varberg får friskolor inte gå med vinst, enligt S-ledaren Mona Sahlin är det inte vinsten utan kvaliteten som skall stå i fokus. En mycket rimligare uppfattning.

Bengt Wernersson