Fredrik Reinfeldt ansträngde sig för att framstå som statsman när han inledde presentationen av Alliansens valmanifest, som kallas jobbmanifest för hela landet. Visst kan man känna igen moderata krav i detta, inte minst att en femte etapp för jobbskatteavdraget ska genomföras när ekonomin tillåter. Men i övrigt är det Centerpartiet och i viss mån Kristdemokraterna som satt tydligast prägel på manifestet.

Det är inte bara rubrikens avslutning ”i hela Sverige” som bär tydlig Centerprägel. Vid presentationen ägnade Maud Olofsson en stor del av sin tid åt landsbygden, och det finns också löften bl a om en statlig fond för utveckling av Norrlands inland och om fortsatt satsning på bredbandsutbyggnad som bär tydliga spår av Centerinflytande.

Också betoningen av företagande och entreprenörskap känns bäst igen från Maud Olofssons arbete den senaste mandatperioden, liksom den sänkta tjänstemomsen. Det finns även tydliga markeringar om fortsatta satsningar på miljöområdet, främst kemikaliepolitiken, havsmiljön och klimatet.

Göran Hägglund har fått sitt genom ett förnyat löfte om skattereduktion för gåvor till ideella föreningar någon gång under perioden (annars inte ett förslag som borde prioriteras) och allmänt fina formuleringar om civilsamhället (däremot inte det patentsökta begreppet ”verklighetens folk”).

Den som satt minst synbara spår i valmanifestet är Jan Björklund, som visserligen får införa nationella prov i SO och NO i årskurs sex men annars får nöja sig med de redan presenterade skolreformerna. Lärlingsutbildningen är inte något specifikt FP-krav.

Däremot har Björklund fått besked om att hans krav på snabb euroanslutning avvisas. Ett eventuellt framtida inträde i valutaunionen ska föregås av en folkomröstning men först efter en bred diskussion om för- och nackdelar, slås det fast i valmanifestet. Därmed står det klart att euron inte är något som Alliansen prioriterar, snarare tvärtom.

Fredrik Reinfeldt talade statsmannamässigt om vikten av att ha stabila statsfinanser, att full sysselsättning är det viktigaste målet och att kvalitén i välfärden måste bli bättre. Han slog också fast, för att förekomma kritik från Mona Sahlin, att det råder stor enighet i svensk politik om att välfärden ska vara skattefinansierad och fördelas efter behov. Han nämnde inte det diffusa begreppet ”välfärdens kärna”.

Saknades helt i valmanifestet gjorde begreppet ”utanförskapet”. Det som var Alliansens viktigaste budskap för fyra år sedan är nu inget man stoltserar med, av förklarliga skäl. Även om antalet förtidspensionärer och långtidssjukskrivna har minskat kraftigt har den globala finanskrisen gjort att arbetslösheten är betydligt högre nu än för fyra år sedan (om än minskande). Därför talas det tyst om utanförskapet, trots att politiken för att ge alla en chans att arbeta efter sina förutsättningar i grunden varit framgångsrik och ska fortsätta.

48 sidor valmanifest innebär att nästan varje aspekt av politiken finns med, även en halv miljard extra till idrotten. Att det presenterades åtta timmar innan Mona Sahlin frågas ut i SVT är säkert inte utan baktankar. Nu måste hon reagera på Alliansens förslag utan särskilt lång betänketid.

Återigen är det Alliansen som är på offensiven och oppositionsledaren som tvingas på defensiven. Med det balanserade men ändå framtidsinriktade valmanifestet blir det svårt för Sahlin att hinna ifatt på de sista tre veckorna.

Yngve Sunesson