Sverige är ingen bananrepublik skriver Socialdemokraternas partisekreterare, Ibrahim Baylan, i ett pressmeddelande. Därmed menande att vi är just det. Eftersom vi, i likhet med just många så kallade bananrepubliker, inte har någon lagstiftning som kräver att partierna redovisar från vem eller vilka de får bidrag.

Och inte lär vi få någon heller i rappet. För på torsdagen blev det känt att justitieminister Beatrice Ask låtit meddela Europarådets enhet mot korruption att en lagreglerad redovisning inte är nödvändig och därför heller inte kommer att genomföras. Ett besked som lämnades redan den 23 april men som varit okänt tills nu.

Om detta är de i regeringen ingående partierna inte överens, Centern och Folkpartiet vill ha lagstiftning medan Kristdemokraterna och Moderaterna beklagligtvis, och naturligtvis av egenintresse, är emot.

Nu är det dock knappast Baylan som bör ta till brösttoner i den här frågan. I så fall blir det som att göra ”bocken till trädgårdsmästare”. För även Socialdemokraterna tar emot stora hemliga bidrag, om än i natura genom de stora arbetsinsatser som LO-delen av fackföreningsrörelsen ställer upp med gratis och franko.

Ja, helt gratis är det naturligtvis inte. Facket förväntar sig naturligtvis leverans av en politik som inte bara, vilket är rimligt, gynnar deras medlemmar utan också gynnar de fackliga organisationerna själva. Som bibehållna fackligt anknutna a-kassor och skattesubventionerade avgifter.

Beatrice Asks resonemang om att människor ska kunna lämna stöd ”utan att avslöja hur man röstar”, är självklart rent nonsens. Det handlar inte om att registrera vilka småskärvor som helst. Den gräns som diskuteras är 20 000 kronor. Den som är beredd att ”oegennyttigt” bidra med större summor än så bör också kunna stå för det. I öppenhetens namn!

Bengt Wernersson