Att blanda allvar och humor har väl inte precis varit någon framgång i årets valrörelse. Åtminstone inte i TV, med de underliga sånginslagen i SVT:s partiledarutfrågningar med Henrik Dorsin, som kanske både främsta och sämsta exempel på detta.

På teatern i Varberg i torsdags kväll, utmärkt arrangerat av Företagarna, var det däremot mycket bättre. Upplägget med ”Maktkampen” à la Parlamentet i TV4, och med medverkan av Per Andersson och Stefan Gerhardsson, var framgångsrikt, uppskattat av publiken och bitvis riktigt underhållande.

Förhoppningsvis fick den talrika publiken även en del politiskt matnyttigt till livs genom Jana Nilsson och Jeanette Qvist (båda S) i det röda laget samt i det blå, Jörgen Warborn (M) och Harald Lagerstedt (C).

Oppositionsrådet Jana Nilsson i Varberg, må vara vältalig, påläst och en driven debattör, men när det kommer till handling är det inte honom och hans parti företagarna bör välja. Och det av uppenbara skäl.

Det är förvisso stor skillnad på ”gamla” och ”nya” socialdemokrater när det gäller företagsfrågor. Det finns en helt annan och mera positiv inställning till småföretag idag än vad det gjorde på till exempel Gunnar Strängs tid. Nu talar man vitt och brett om sänkta arbetsgivaravgifter, att se över sjuklöneansvaret och riva upp den nya ordningen med som lägst sju karensdagar för företagarna. Man har dessutom talat om ett riskkapitalavdrag och i den Rödgröna regeringsplattformen, om än inte på förslag från S, finns förslag om halverad restaurangmoms.

Samtidigt sitter det väldigt djupt på S-sidan att man inte får lyckas med sitt företag, helst bör de nog inte ens gå med vinst, de bör inte bedrivas inom välfärdssektorn och definitivt inte vara hushållsnära. Har företagandet någon av de här inriktningarna skall de beskattas till döds eller i vart fall pressas tillbaka till den svarta marknaden, som med Rut.

Rent försåtlig blev Jana Nilsson i debatten när han utlovade en översyn av Las. För det är naturligtvis inte en uppluckring eller mer flexibel arbetsrätt han vill se. Nej, går det inte att få till stånd striktare regler avtalsvägen är det skärpt lagstiftning med ännu tuffare krav som väntar. Det är inte att ta företagarnas parti!

Nej, då ligger såväl Moderaterna som inte minst Centern betydligt bättre till för det epitetet. Det framgick också när debattledaren väl lät de lite mindre framfusiga i det blåa laget tala till punkt.

Det skulle gå att ägna hela det här utrymmet åt att bara räkna upp alla de åtgärder för att stimulera till ökat företagande som genomförts under den här mandatperioden, totalt 172 punkter! Bara på skatteområdet; avskaffandet av förmögenhetsskatten, den halverade arbetsgivaravgiften för ungdomar, generella sänkningen av arbetsgivaravgifterna, sänkta bolagsskatten, förmånligare beskattningen av utdelning från fåmansbolag (3:12), Rut- och Rot-avdragen.

Dessutom förenklade regler för företagarna, sju procent och ett trendbrott mot tidigare. Avskaffandet av revisionen för småföretag, lägre kapitalkrav, bättre utlåning till små och medelstora företag, särskild satsning på det kvinnliga företagandet är alla viktiga bidrag för att lyfta företagandet i vårt land. För att inte tala om alla de nya välfärdsföretagen med allt från vårdcentraler till apotek och fler friskolor.

Men mer finns att göra. Alldeles för ofta och på alldeles för många områden är det Moderaterna och deras ministrar, t ex Anders Borg, som bromsat. C:s Harald Lagerstedt var hänsynsfull nog att inte starta ”inbördeskrig” i det egna laget och kritisera M:s motstånd mot en flexiblare Las, ytterligare sänkningar av arbetsgivaravgifterna, utbyggt Rut och sänkt moms på fler tjänster än för restaurangbesök. Det var kanske rätt, för Warborn, med sin företagarbakgrund, har säkert den största sympati för C-förslagen. Och hade det inte varit för att han är kommunalrådskandidat för M hade säkert han också tagit företagarnas parti och lagt sin röst på Centern.

Bengt Wernersson