Det skulle varit Lisebergshallen, men blev nedflyttat till Trädgår’n. Kanske snopet för bandet som tidigare fyllt sportarenan men ändå rätt val – det är roligare för såväl musiker som publik ju mer fullsatt ett spelställe är. Stämningen blir tätare, mer energistinn. Och partymusik som denna passar självklart bättre på klubb.
Genom åren har Hardcore Superstar vinklat sin sleazehårdrock åt olika håll, men nu verkar de ha vuxit i kostymen de alltid suktat efter. De har också en hel radda hits och fanfavoriter, som Last call for alcohol, att bjuda på, uppblandat med låtar från den färska plattan. One more minute med sin industriaktiga start är nog det enda som inte passar in. Above the law sticker däremot ut på rätt sätt. En skön vi-skiter-i-allt-dänga. En konsert mår bra av några "fuck".
Live blir det genomgående mer skitigt och ruffigt, vilket är passande. Den vassa eggen finns kvar - och blir svartkantad - när Jocke Berg och gitarristen Vic Zino ensamma framför en bit av Nationalteaterns Barn av vår tid som övergår i Someone special. En tidig hit som är kul att höra i en annan version.
Den musikaliska attityden är kaxig, och bandets självförtroende på topp. Men det kombineras med humor och ödmjukhet, på sant göteborgskt vis. "Göteborg, vi är här för eran skull", säger Jocke Berg efter ett par låtar. Kvartetten backar upp uttalandet i handling. Det är fullt ös och gott hantverk, och det märks att de har kul.
Varför Lisebergshallen inte fylldes kan bero på att Hardcore Superstar helt enkelt har spelat för ofta i sin hemstad. Det här är fjärde gången på femton månader. Men om göteborgspubliken blivit aningen mätt så gäller inte det bandet (eller de närvarande åskådarna).
My good reputation är passande nog sist ut. Och det är genom så här hårt jobb en grupp får - och upprätthåller - ett gott rykte.
