Slagen är en viktig del av vår historia
Svar. I sin insändare den 4 mars anser Kurt Olofsson, att man bör lyfta fram frederna i stället för krigsslagen. Visst är det väl så, men i just ”Slaget vid Fyllebro” är det lite annorlunda.
Relaterat
Detta var nämligen ett slag, som starkt bidrog till slutet på krigshandlingarna mellan Danmark och Sverige. ”Ett krigsslag för freden”, skulle man kunna säga lite tillspetsat.
I en insändare i HN 25 januari 2008 framhöll jag, att man borde manifestera året 1612, ty efter slaget vid Köleryd i Skällinge detta år, så har inga som helst krigshandlingar ägt rum i Halland norr om Fyllebro.
Danmark förlorade vid freden i Roskilde 1658 sina svenska landskap.
Tanken att återta dessa kom till verklighet på 1670-talet då både Sverige och Danmark blev indragna i ett krig på kontinenten. Danmark passade då på att med en armé från Danmark falla in i Skåne och en armé från Norge ner i Bohuslän. Arméerna skulle mötas i Göteborg, var det tänkt.
Det blev dock inte så. De norska styrkorna erövrade Vänersborg och Marstrand, men sedan var det stopp. Den danska armén gick genom Skåne och upp genom Halland, men kom inte längre än till just Fyllebro. De danska styrkorna fick vända söderut igen och vid slaget vid Lund 1676 stod den avgörande, blodiga uppgörelsen och vi fick åter fred och Sverige fick behålla sina landskap.
Slagen bör vi kanske inte glömma av. De är en viktig del i vår historia, som kan påminna oss om att allting inte var bättre förr och att vi inte vill ha tillbaks detta ständiga krigande. Du nämner, att Hitler gasade ihjäl många människor och det är det ingen som hyllar. Nej hyllar gör vi inte, men vi glömmer det inte med den fasta viljan, att något sådant aldrig mer får hända. Så är det i Auschwitz .
Gert Nelje







