Blogg - publik

Lagmansbloggen

Blogginlägg

1. Hur går det till att bli domare?
   Jag har svarat på denna fråga för bara en kort tid sedan i mitt svara till Emelie men den har dykt upp igen så jag återkommer här med svaret med lite ytterligare information.
   
   För att bli domare fordras det en genomgången juristutbildning vid något av de universitet där denna utbildning finns. Juristutbildningen är 4,5 år lång. Sedan är ytterligare ett krav att den som ska bli domare är notariemeriterad, dvs. att personen har varit tingsnotarie i två år, dvs. har tjänstgjort på tingsrätt i utbildningssyfte. Efter tingsmeritering krävs det att personen blir antagen som hovrättsfiskal vid en av landets hovrätter (eller kammarrättsfiskal vid någon av kammarrätterna för den som vill bli domare i förvaltningsrätt). Tjänsten som fiskal är ett år och det krävs ett godkännande för att få fortsätta. Nästa steg i karriären är att tjänstgöra som tingsfiskal vid en tingsrätt. Denna tjänstgöring som domare är en form av utbildning samtidigt som personen tjänstgör som domare. Den som blir godkänd från denna tvååriga tjänstgöring – och det blir i stort sett alla – fortsätter sedan under ett år i hovrätten där personen tjänstgör som domare (kallas adjungerad ledamot). Blir personen då godkänd förordnas hon eller han till hovrättsassessor och är därefter behörig att söka en egen domartjänst. Normalt fordras ytterligare ett antal års tjänstgöring vid domstol och/eller på annat kvalificerat arbete, t.ex. som föredragande i något riksdagsutskott, som rättssakkunnig i regeringskansliet eller utredningssekreterare, för att kunna få en tjänst som ordinarie domare, t.ex. som rådman vilket är en domartjänst vid tingsrätt eller förvaltningsrätt.
   
   Tingsfiskal, adjungerad ledamot, hovrättsassessor och rådman är alla domare. Den stora skillnaden är att rådmannen är ordinarie domare.
   
   För att bli ordinarie domare krävs, som ovan angetts, godkännande som hovrättsassessor och dessutom ett antal års ytterligare kvalificerat juridiskt arbete.
   
   När en domartjänst – exemplet nedan tar sikte på en rådmanstjänst – vid en domstol är ledig annonseras denna ut på bl.a. Domstolsverkets hemsida. Den som är intresserad, och kvalificerad, skickar in sin ansökan till Domarnämnden tillsammans med de betyg m.m. som sökanden vill åberopa. Domarnämnden är en egen myndighet som bereder alla ärenden om tillsättning av ordinarie domare; det är dock regeringen som beslutar om anställning som domare. När domarnämnden fått in ansökan hämtar den in skriftliga referenser från de personer som sökanden har angett. Alla sökande genomgår tester. Domstolschefen i den domstol som tillsättningen ska ske får tillfälle att yttra sig över de sökande.
   
   När Domarnämnden har fått in alla referenser, m.m. så beslutar de vid ett sammanträde om ett förslag när det gäller den aktuella tjänsten. Tre personer rangordnas och en motivering lämnas till varför rangordningen blivit som den blivit. Härefter skickas förslaget över till regeringskansliet (Justitiedepartementet). Där sker en förnyad genomgång av allt material som finns i ärendet och därefter fattats beslut i ärendet vid ett regeringssammanträde (dessa är nästan alltid på torsdagar).
   
   En domare anställs genom något som heter fullmakt och det innebär att domaren är i stort sett oavsättlig. Det är inte möjligt att säga upp en ordinarie domare. En ordinarie domare kan bli av med sitt arbete bara om hon eller han begår brott som inte är helt bagatellartade. Anledning till att domaren har en så stark anställningstrygghet och ett eget kapitel i Regeringsformen (kap. 11 Rättskipningen; en av Sveriges grundlagar) är för att hon eller han ska vara helt oberoende och ska inte kunna påverkas av någon att avgöra ett mål på ett visst sätt.
   
   Den väg till domaryrket som jag har beskrivit ovan är den traditionella vägen och alltjämt den vanligaste. Men för fullständighetens skull ska jag nämna att domaryrket sedan några år öppnats upp för andra jurister än de som jag nämnt ovan. Det är då främst åklagare och advokater men även ändra, t.ex. kronofogdar som har sökt och fått tjänst som domare. Det är då fråga om jurister som tidigare gjort i vart fall tingsnotarietjänstgöring, för det är ett absolut krav för att bli domare, och en del har även varit både tingsfiskaler och hovrättsassessorer.
   
   Tillsättningsförfarandet är detsamma oavsett vem som söker en domartjänst.
   
   • • Mats Sjösten
     • 20 jan 2013 12:33
     • Taggar: advokat domare domarnämnden fiskal. tingsfiskal. hovrätt hovrättsassesson lagmansbloggen mats sjösten regeringen. utnämning rådman åklagare
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (2)

2. Domarens arbete - svar på frågor från Emelie
   Jag har fått några frågor från en studerande på en gymnasieskola – Emelie – om domstolens organisation och domarens arbetsuppgifter. Jag svara på dem här.
   
   Fråga. Hur är arbetet organiserat i en domstol?
   
   Svar. Den största uppgiften för en domstol är att döma i (avgöra) brottmål och tvistemål. Brottmål är ett sådant mål där åklagaren har väckt talan (ansökt om stämning) mot en person och i stämningsansökan påstått att personen (den tilltalade) har begått (gjort sig skyldig till) ett närmare angett brott, t.ex. misshandel. Ett tvistemål är en tvist mellan två parter, ofta privatpersoner eller företag, där t.ex. ett företag vill ha betalt för en tjänst som det utfört åt privatpersonen. Bland tvistemålen finns också familjemålen, dvs. sådana tvister mellan föräldrar om vårdnad, boende och umgänge där föräldrarna inte själva eller med hjälp av samarbetssamtal hos socialtjänsten kan komma överens.
   
   När ett mål kommer in till tingsrätten så fördelas det slumpvis (lottas) på en av tingsrättens åtta rotlar. Att målen fördelas genom det som vi kallas lottning är för att ingen har rätt att välja eller välja bort en domare, och motsatsen gäller dvs. att domaren får inte välja sina mål.
   
   Domstolen är, som framgått, indelad i åtta rotlar där målen handläggs (dvs. förbereds för att avgöras antingen vid en förhandling i domstolen eller genom en dom eller ett beslut som meddelas utan förhandling). På varje rotel finns en domare som är ytterst ansvarig för målen, en domstolssekreterare som handlägger en stor del av beredningen av målet innan det avgörs och en tingsnotarie som biträder domaren t.ex. med att göra rättsutredningar och medverka som protokollförare vid en förhandling. En tingsnotarie är en jurist och tjänstgör vid domstolen under två år bl.a. i utbildningssyfte.
   
   Jag som domare är ansvarig för att de mål som kommer in till tingsrätten avgörs inom rimligt tid och korrekt. I första hand avgör jag målen som lottas in på min rotel, men eftersom belastningen mellan rotlarna varierar händer det ofta att jag handlägger och avgör mål även som lottats in på andra rotlar.
   
   Fråga: Hur ser en vanligt arbetsvecka ut för dig som domare?
   
   Svar: De flesta veckor består av förberedelse av mål, förhandlingar i en sal, efterarbete efter en förhandling (då ska domen i varje mål skrivas) och avgörande av (döma i) mål där det inte behövs någon förhandling (enbart skriftlig handläggning). En vanlig vecka kan se så ut att jag en dag med brottmålsförhandlingar, en dag med förberedande förhandlingar i tvistemål (förberedelser) och en dag med huvudförhandling i tvistemål. Övrig tid går åt till förberedelser, efterarbete, m.m. De flesta domares dagar ser ganska lika ut. För egen del har jag inte alltid lika många förhandlingar som övriga domare, och det beror på att jag även har administrativa uppgifter eftersom jag också är myndighetschef.
   
   Fråga: Vilka är utbildningskravet?, dvs. vilka har möjlighet att bli en domare?
   
   Svar: För att bli domare fordras det en genomgången juristutbildning på något av de universitet där denna utbildning finns. Den utbildningen är 4,5 år. Sedan är ytterligare ett krav att den som ska bli domare är notariemeriterad, dvs. att personen har varit tingsnotarie i två år (se ovan). Härefter finns det två olika vägar, men jag beskriver den vanligaste. Efter tingsmeritering krävs det att personen blir antagen som hovrättsfiskal vid en av landets hovrätter (eller kammarrättsfiskal vid någon av kammarrätterna för den som vill bli domare i förvaltningsrätt). Tjänsten som fiskal är ett år och det krävs ett godkännande för att få fortsätta. Nästa steg i karriären är att tjänstgöra som tingsfiskal vid en tingsrätt. Denna tjänstgöring som domare är en form av utbildning samtidigt som personen tjänstgör som domare. Den som blir godkänd från denna tvååriga tjänstgöring – och det blir i stort sett alla – fortsätter sedan under ett år i hovrätten där personen tjänstgör som domare (kallas adjungerad ledamot). Blir personen då godkänd förordnad hon eller han till hovrättsassessor och är då behörig att söka en egen domartjänst. Normalt fordras ytterligare ett antal års tjänstgöring vid domstol eller på annat kvalificerat arbete för att kunna bli rådman vid tingsrätt.
   
   Tingsfiskal, adjungerad ledamot, hovrättsassessor och rådman är alla domare. Den stora skillnaden är att rådmannen är ordinarie domare. Denna innebär att personen efter ansökan och sedan förslag från något som heter Domarnämnden utses till t.ex. rådman (vid tingsrätt) av Sveriges regering. En domare anställs genom något som heter fullmakt och det innebär att domaren är i stort sett oavsättlig. Det är inte möjligt att säga upp en ordinarie domare. En ordinarie domare kan bli av med sitt arbete bara om hon eller han begår brott som inte är helt bagatellartade. Anledning till att domaren har en så stark anställningstrygghet och ett eget kapitel i Regeringsformen (kap. 11 Rättskipningen; en av Sveriges grundlagar) är för att hon eller han ska vara helt oberoende och ska inte kunna påverkas av någon att avgöra ett mål på ett visst sätt.
   
   
   
   • • Mats Sjösten
     • 15 jan 2013 11:45
     • Taggar: domare domarnämnden fullmakt hovrättsassessor lagmansbloggen oavsättlig regeringen regeringsformen rådman tingsfiskal varbergs tingsrätt
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (1)

3. Tresits
   I morgon deltar jag i en tresits. Det vi i domstol – här håller jag mig till tingsrätten – kallar tresits är en huvudförhandling (en förhandling där ett mål avgörs slutligt) i ett tvistemål där rätten består av tre domare. Det är bara i sådana mål som rätten kan bestå av tre domare. I brottmål och familjemål är det oftast en domare och tre nämndemän.
   
   Utgångspunkten i rättegångsbalken är att rätten i tvistemål ska bestå av tre lagfarna domare om värdet på det som tvisten gäller är högre än ett halvt basbelopp, dvs. 22 000 kr i år eftersom basbeloppet är 44 000 kr. Detta innebär alltså att en tvist om 22 000 kr eller mer ska avgöras efter en förhandling med tre domare. Det finns dock undantag och det innebär att rätten, även om tvisten gäller 22 000 kr eller mer, kan bestå av en domare. För att detta ska vara möjligt fordras att rätten anser att det är tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller att målet är av enkel beskaffenhet.
   
   Idag är det så att de flesta tvistemål prövas fullständigt bara av tingsrätten. Att det är så beror på att det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska överpröva tingsrättens dom. Detta medför att många parter och ombud, för säkerhets skull, vill att målet ska avgöras av tre domare. Parternas samtycke till att målet avgörs av en domare lämnas därför många gånger inte. För att rätten, när samtycke saknas, ändå ska kunna bestämma att målet ska avgöras av en domare krävs som sagt att målet är av enkel beskaffenhet. Vad detta är går inte att få någon exakt klarhet i. En omständighet som kan gör att målet anses vara av enkel beskaffenhet kan vara att det inte rör mycket pengar, men så behöver inte vara fallet. Många mål som rör små belopp kan vara väl så svåra. En annan omständighet som kan utgöra grund för ställningstagandet att saken är av enkel beskaffenhet kan var hur omfattande bevisningen är, många vittnen är ett svårt mål. Men så behöver det inte heller vara, många vittnen kan göra att saken blir lätt att avgöra, medan få ändå kan göra att målet är svårt för att det innehåller en komplicerad juridisk fråga.
   
   Tingsrätten har ju alltid möjligheten att säga att målet är av enkel beskaffenhet och sedan kalla till huvudförhandling med en domare. Då uppstår emellertid risken att hovrätten, om den inte delar tingsrättens bedömning, efter ett överklagande återförvisar målet till tingrätten. En återförvisning innebär att hovrätten säger att tingsrätten har gjort fel, undanröjer (tar bort) tingsrättens avgörande och skickar tillbaka målet till tingsrätten som får hålla en ny huvudförhandling. Detta är givetvis till stor nackdel för parterna och förenat med stora kostnader för dem.
   
   Regelsystemets konstruktion är sådant att domstolen sällan, mot en parts vilja (uteblivet samtycke), beslutar att ett mål ska avgöras av en domare i stället för tre.
   
   Enligt min mening bidrar den beskrivna ytterst begränsade möjligheten att mot en parts vilja besluta att ett mål ska avgöras av en domare till att handläggningen av många mål fördröjs. Antalet tillfällen under ett år med förhandlingar där tre domare ska delta är begränsat. Det är mycket lättare att få till stånd förhandlingar där en ensam domare utgör rätten.
    
   Med en mer flexibel bestämmelse där domstolen i större omfattning än idag får möjlighet att bestämma att rätten ska bestå av en domare skulle tiden från att ett mål kommer in till tingsrätten till dess att det avgörs många gånger kunna avsevärt förkortas. En annan lösning för att uppnå denna effekt skulle kunna vara att sätta beloppsgränsen för tresits till ett avsevärt högre belopp än idag, t.ex. fyra basbelopp, dvs. 176 000 kr i år.
   
   • • Mats Sjösten
     • 8 feb 2012 21:57
     • Taggar: domare lagmansbloggen tresits varbergs tingsrätt återförvisa
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (0)

4. Ordet – domarens verktyg
   Det skrivna ordet är mycket viktigt för en domare. Det är genom språket i domar och beslut som vi förklarar varför vi har kommit fram till ett visst beslut. Inte bara hur en mening är uppbyggd utan även enskilda ords betydelse är avgörande för innehållet. Det innebär inte att en dom eller ett beslut måste var krånglig att läsa. Däremot innebär det att de enskilda ordens sammansättning och innebörd brukas på ett korrekt sätt. Jag ska ta ett par exempel.
   
   Det första är ordet ”själv” som ofta, av de flesta, används synonymt med ”ensam”. Jag kan som exempel ta den enkla meningen ”jag gick själv på bio”. Den meningen säger att personen – personen själv – har gått på bio men den säger inte något om personen har gått dit ensam eller tillsammans med någon annan. Sedan ligger de ju också i sakens natur att den som har gått på bio har gått dit själv. Däremot säger meningen ”jag gick ensam på bio” att personen gick på bio men också att personen gick dit utan sällskap med någon annan.
   
   Mitt andra exempel är ”från” och ”från och med” samt ”till” och ”till och med”. På min biljett på tåget står det att den gäller från den 29 december till den 27 januari. Enligt Hallandstrafiken betyder det att min biljett gäller även den 29 december och den 27 januari, men språkligt är detta fel. När ordet ”från” används innebär det att tidsberäkningen utgår från den dagen, dvs. att nästa dag är den första dagen. I mitt exempel med biljetten så skulle, enligt ett korrekt språkbruk, den inte gälla den 29 december utan först den 30 december. Däremot, och det är den stora skillnaden, innebär uttrycket ”fr.o.m.”, att beräkningen i mitt exempel börjar redan den angivna dagen. Motsvarande gäller ”från” och ”från och med”. Men, spelar detta någon roll? Kanske inte i dagligt tal, även om det kan vara irriterande att ibland inte få exakt besked om vad som gäller. I domar och beslut ska tidsuppgifter anges med absolut exakthet, t.ex. under vilken tid en person har varit frihetsberövad eller vilken dag som ska vara utgångspunkten för beräkning av ränta. Om detta får det inte råda något tvivel.
   
   Mitt tredje exempel tar sikte på sär skrivningar men det behandlar jag i morgon.
   
   • • Mats Sjösten
     • 25 jan 2012 15:00
     • Taggar: domare lagmansbloggen språk varbergs tingsrätt verktyg
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (0)

5. Lönesättande samtal
   Igår var jag på kurs. Den handlade om lönesättande samtal. Nästa år är det första gången som lönen för ordinarie domare ska bestämmas genom sådana samtal. Vi har idag gått igenom vad avtalet säger, lönepolicy för Sveriges domstolar och bedömningsunderlag. Sedan har vi diskuterat vilka faktorer som får respektive inte får ligga till grund för lönesättningen. Eftermiddagen har gått åt till övningar där vi har fått träna på att hålla lönesättande samtal. Det var skådespelare som spelade domare och med hjälp av dem höll vi samtal utifrån givna fall. Det var mycket lärorikt.
   • • Mats Sjösten
     • 9 dec 2011 13:35
     • Taggar: domare lön lönesättande samtal
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (0)