Blogg - publik

Lagmansbloggen

Blogginlägg

1. Hur går det till att bli domare?
   Jag har svarat på denna fråga för bara en kort tid sedan i mitt svara till Emelie men den har dykt upp igen så jag återkommer här med svaret med lite ytterligare information.
   
   För att bli domare fordras det en genomgången juristutbildning vid något av de universitet där denna utbildning finns. Juristutbildningen är 4,5 år lång. Sedan är ytterligare ett krav att den som ska bli domare är notariemeriterad, dvs. att personen har varit tingsnotarie i två år, dvs. har tjänstgjort på tingsrätt i utbildningssyfte. Efter tingsmeritering krävs det att personen blir antagen som hovrättsfiskal vid en av landets hovrätter (eller kammarrättsfiskal vid någon av kammarrätterna för den som vill bli domare i förvaltningsrätt). Tjänsten som fiskal är ett år och det krävs ett godkännande för att få fortsätta. Nästa steg i karriären är att tjänstgöra som tingsfiskal vid en tingsrätt. Denna tjänstgöring som domare är en form av utbildning samtidigt som personen tjänstgör som domare. Den som blir godkänd från denna tvååriga tjänstgöring – och det blir i stort sett alla – fortsätter sedan under ett år i hovrätten där personen tjänstgör som domare (kallas adjungerad ledamot). Blir personen då godkänd förordnas hon eller han till hovrättsassessor och är därefter behörig att söka en egen domartjänst. Normalt fordras ytterligare ett antal års tjänstgöring vid domstol och/eller på annat kvalificerat arbete, t.ex. som föredragande i något riksdagsutskott, som rättssakkunnig i regeringskansliet eller utredningssekreterare, för att kunna få en tjänst som ordinarie domare, t.ex. som rådman vilket är en domartjänst vid tingsrätt eller förvaltningsrätt.
   
   Tingsfiskal, adjungerad ledamot, hovrättsassessor och rådman är alla domare. Den stora skillnaden är att rådmannen är ordinarie domare.
   
   För att bli ordinarie domare krävs, som ovan angetts, godkännande som hovrättsassessor och dessutom ett antal års ytterligare kvalificerat juridiskt arbete.
   
   När en domartjänst – exemplet nedan tar sikte på en rådmanstjänst – vid en domstol är ledig annonseras denna ut på bl.a. Domstolsverkets hemsida. Den som är intresserad, och kvalificerad, skickar in sin ansökan till Domarnämnden tillsammans med de betyg m.m. som sökanden vill åberopa. Domarnämnden är en egen myndighet som bereder alla ärenden om tillsättning av ordinarie domare; det är dock regeringen som beslutar om anställning som domare. När domarnämnden fått in ansökan hämtar den in skriftliga referenser från de personer som sökanden har angett. Alla sökande genomgår tester. Domstolschefen i den domstol som tillsättningen ska ske får tillfälle att yttra sig över de sökande.
   
   När Domarnämnden har fått in alla referenser, m.m. så beslutar de vid ett sammanträde om ett förslag när det gäller den aktuella tjänsten. Tre personer rangordnas och en motivering lämnas till varför rangordningen blivit som den blivit. Härefter skickas förslaget över till regeringskansliet (Justitiedepartementet). Där sker en förnyad genomgång av allt material som finns i ärendet och därefter fattats beslut i ärendet vid ett regeringssammanträde (dessa är nästan alltid på torsdagar).
   
   En domare anställs genom något som heter fullmakt och det innebär att domaren är i stort sett oavsättlig. Det är inte möjligt att säga upp en ordinarie domare. En ordinarie domare kan bli av med sitt arbete bara om hon eller han begår brott som inte är helt bagatellartade. Anledning till att domaren har en så stark anställningstrygghet och ett eget kapitel i Regeringsformen (kap. 11 Rättskipningen; en av Sveriges grundlagar) är för att hon eller han ska vara helt oberoende och ska inte kunna påverkas av någon att avgöra ett mål på ett visst sätt.
   
   Den väg till domaryrket som jag har beskrivit ovan är den traditionella vägen och alltjämt den vanligaste. Men för fullständighetens skull ska jag nämna att domaryrket sedan några år öppnats upp för andra jurister än de som jag nämnt ovan. Det är då främst åklagare och advokater men även ändra, t.ex. kronofogdar som har sökt och fått tjänst som domare. Det är då fråga om jurister som tidigare gjort i vart fall tingsnotarietjänstgöring, för det är ett absolut krav för att bli domare, och en del har även varit både tingsfiskaler och hovrättsassessorer.
   
   Tillsättningsförfarandet är detsamma oavsett vem som söker en domartjänst.
   
   • • Mats Sjösten
     • 20 jan 2013 12:33
     • Taggar: advokat domare domarnämnden fiskal. tingsfiskal. hovrätt hovrättsassesson lagmansbloggen mats sjösten regeringen. utnämning rådman åklagare
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (2)

2. Alltjämt Sveriges effektivaste tingsrätt
   Så har äntligen överbalanssiffrorna för december 2012 redovisats för tingsätten. Och det är lika glädjande som under tidigare månader 2012. Den s.k. överbalansen har sjunkit litet till. Vi har nu kvar 16 mål till dess tingsrätten är på den nivå som tingsrätten ska. Tilläggas kan att vi nu har någon färre antal brottmål än som är nivån, medan vi har något för många tvistemål. Det är glädjande och positivt för all personal har intensivt bidragit till det goda resultatet. Och visar insatsen på resultat är det ju lättar att ta i lite extra.
   
   Tilläggas kan att tingsrätten även alltjämt, sett på årsbasis, är Sveriges effektivast tingsrätt. På året – 2012 – är tingsrättens index för ”Förändring överbalans sedan den 31 december 2011” 74. Normalvärdet är 100 och ett lägre värde visar att tingsrätten avgjort mer än vad som kommit in. Ju lägre värde ju högre effektivitet. Den tingsrätt som ligger närmst Varberg har värdet 81, och det ska sägas att det är också mycket bra.
   
   • • Mats Sjösten
     • 17 jan 2013 08:00
     • Taggar: effektivitet lagmansbloggen varbergs tingsrätt; överbalans
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (0)

3. Venezuela, m.m. del 1.
   Under några veckor i anslutning till jul- och nyår 2012/13 reste jag och min fru runt i Venezuela. Det var en fantastisk och annorlunda upplevelse; så fantastiskt att jag tänker dela med mig delar av den här på lagmansbloggen. Det blir några avsnitt, jag vet inte hur många, så jag numrerar dem löpande och börjar givetvis med del 1.
   
   Vi flög från Göteborg till Frankfurt och sedan vidare till Caracas. Redan innan vår resa hade vi blivit varnade för kriminaliten på och omkring flygplasten och inne i Caracas. På flyget över atlanten talade vi med flera trevliga Venezuelaner som entydigt betonade att vi inte skulle besöka Caracas. Nu var det inte aktuellt vid detta tillfälle. En av alla trevliga venezolaner som, precis som vi skulle flyga vidare inom landet, gick samma väg som oss till inrikeshallen och var väldigt mån om att inget skulle hända oss. Vi kom utan problem till inrikeshallen, checkade in och gick till gaten. En annan sak som vi blivit tillsagda var att hela tiden kontroller gaten för den kan ändras när som helst. Och det skedde. Vi gick till den som vi blivit hänvisade till vid incheckningen, men den visade aldrig den ort vi skulle till – Maturin – utan en annan. Vi letade då upp rätt och blev med inte allt för stor fördröjning släppta på planet och så kom vi äntligen till Maturin, 21 timmar efter att vi börjat resan. Nu skulle vi bara få vårt bagage – och det fick vi snabbt – och leta upp den person som skulle möta oss och köra oss till hotellet. Det borde inte vara svårt för vi var inte många passagerare som steg av i Maturin; de flesta följde med planet till Ciudad Bolivar.
   
   När vi kom till ankomsthallen, det var en liten flygplats, mötte oss en kvinna som bara talade spanska. Det visade sig snabbt att det inte var oss hon väntade på utan någon annan. Nåväl, vi satte oss och väntade men när inget hänt på en halv timme började vi ana ugglor i mossen. Tack och lov hade vi ett nödnummer till resebyrån där vi bokat biljetten – det var inte någon charter – och ringde dit. Det märktes att där hade de inte en aning om att vi eller någon annan som köpt biljett av dem skulle befinna sig i Maturin den kvällen. De bad att få ringa upp och efter 10 minuter återkom samma kvinna och sade att vi fick ta en taxi till hotellet och så skulle vi bli hämtade där dagen efter enligt avtal. Att få tag på en taxi var inte svårt och vi avtalade priset. Trötta, får vi förklara det med, missförstod vi priset på taxin. Jag trodde att taxichauffören sagt motsvarande 50 kr så det betalade jag när vi kom fram, och det hade inte varit oskäligt för den resan. Vi diskuterade sedan saken oss emellan och kom fram till att han hade begärt motsvarande 5 kr; inte undra på att ha blev så glad när jag betalade och inte ville ha några pengar tillbaka.
   
   Nu kändes det bättre. Vi var vid hotellet och skulle bara checka in. När vi kom till receptionen så talade inte heller där någon engelska och eftersom våra spanskkunskaper är något ytterst begränsade, tog vi fram våra pass och fyllde i den blankett som lades framför oss. Sedan ville de ha betalt. Detta kändes inte heller bra, till och med sämre än vad det känts på flygplatsen. Hotellet skulle vara betalt och bokat, det hade vi fått bekräftat, men det kändes då som om hela researrangemanget vi skulle med första veckan inte fanns. Nytt samtal till nödnumret och där fick vi inte någon annan hjälp än att jag krävde åtgärd och att personen jag talade med skulle prata med receptionspersonalen. Jag överlämnade min telefon till receptionsmannen som hade ett längre samtal med resebyråns företrädare. Det slutade med att vi fick rummet utan att betala och besked från resebyrån att de skulle fixa alla och att vi skulle bli mötta dagen efter.
   
   I detta nu kände vi inte någon större glädje för resan. Vi var trötta, mycket trötta, och tämligen ilskan för att inget fungerade. Visst, vi visste vad vi gav oss in i när vi bestämde oss för att åka till Venezuela, men när de två första bokade aktiviteterna inte fungerade undrade vi, hur ska det gå?
   
   Vi somnade emellertid som avsvimmade och sömn gör gott. Vi kände mycket större tillförsikt inför resan dagen efter och gick för att äta frukost. När vi letade efter nyckeln i samband mad att vi skulle gå till frukosten insåg vi hur trötta vi varit när vi kom till hotellet. Nyckeln satt i låste på utsidan av dörren.
   
   Tiden var då sådan att resebyrån i Sverige hade öppnat och jag ringde dit. Ganska vänligt men mycket bestämt krävde jag att de kontrollerade att vad de lovat också var beställt.
   
   När vi sedan ätit frukost och fått en kopp fantastiskt gott kaffe fick vi en bekräftelse på att bokeningen hade kommit ikapp oss; vi meddelades när vi försökte betala att frukosten ingick i hotellpriset. Det var i och för sig fantastisk för hotellrummet kostade enligt prislistan vid receptionen 280 Bolivares + skatt (drygt 150 kr och frukosten drygt 50).
   
   • • Mats Sjösten
     • 16 jan 2013 08:34
     • Taggar: lagmansbloggen mats sjösten venezuela
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (0)

4. Domarens arbete - svar på frågor från Emelie
   Jag har fått några frågor från en studerande på en gymnasieskola – Emelie – om domstolens organisation och domarens arbetsuppgifter. Jag svara på dem här.
   
   Fråga. Hur är arbetet organiserat i en domstol?
   
   Svar. Den största uppgiften för en domstol är att döma i (avgöra) brottmål och tvistemål. Brottmål är ett sådant mål där åklagaren har väckt talan (ansökt om stämning) mot en person och i stämningsansökan påstått att personen (den tilltalade) har begått (gjort sig skyldig till) ett närmare angett brott, t.ex. misshandel. Ett tvistemål är en tvist mellan två parter, ofta privatpersoner eller företag, där t.ex. ett företag vill ha betalt för en tjänst som det utfört åt privatpersonen. Bland tvistemålen finns också familjemålen, dvs. sådana tvister mellan föräldrar om vårdnad, boende och umgänge där föräldrarna inte själva eller med hjälp av samarbetssamtal hos socialtjänsten kan komma överens.
   
   När ett mål kommer in till tingsrätten så fördelas det slumpvis (lottas) på en av tingsrättens åtta rotlar. Att målen fördelas genom det som vi kallas lottning är för att ingen har rätt att välja eller välja bort en domare, och motsatsen gäller dvs. att domaren får inte välja sina mål.
   
   Domstolen är, som framgått, indelad i åtta rotlar där målen handläggs (dvs. förbereds för att avgöras antingen vid en förhandling i domstolen eller genom en dom eller ett beslut som meddelas utan förhandling). På varje rotel finns en domare som är ytterst ansvarig för målen, en domstolssekreterare som handlägger en stor del av beredningen av målet innan det avgörs och en tingsnotarie som biträder domaren t.ex. med att göra rättsutredningar och medverka som protokollförare vid en förhandling. En tingsnotarie är en jurist och tjänstgör vid domstolen under två år bl.a. i utbildningssyfte.
   
   Jag som domare är ansvarig för att de mål som kommer in till tingsrätten avgörs inom rimligt tid och korrekt. I första hand avgör jag målen som lottas in på min rotel, men eftersom belastningen mellan rotlarna varierar händer det ofta att jag handlägger och avgör mål även som lottats in på andra rotlar.
   
   Fråga: Hur ser en vanligt arbetsvecka ut för dig som domare?
   
   Svar: De flesta veckor består av förberedelse av mål, förhandlingar i en sal, efterarbete efter en förhandling (då ska domen i varje mål skrivas) och avgörande av (döma i) mål där det inte behövs någon förhandling (enbart skriftlig handläggning). En vanlig vecka kan se så ut att jag en dag med brottmålsförhandlingar, en dag med förberedande förhandlingar i tvistemål (förberedelser) och en dag med huvudförhandling i tvistemål. Övrig tid går åt till förberedelser, efterarbete, m.m. De flesta domares dagar ser ganska lika ut. För egen del har jag inte alltid lika många förhandlingar som övriga domare, och det beror på att jag även har administrativa uppgifter eftersom jag också är myndighetschef.
   
   Fråga: Vilka är utbildningskravet?, dvs. vilka har möjlighet att bli en domare?
   
   Svar: För att bli domare fordras det en genomgången juristutbildning på något av de universitet där denna utbildning finns. Den utbildningen är 4,5 år. Sedan är ytterligare ett krav att den som ska bli domare är notariemeriterad, dvs. att personen har varit tingsnotarie i två år (se ovan). Härefter finns det två olika vägar, men jag beskriver den vanligaste. Efter tingsmeritering krävs det att personen blir antagen som hovrättsfiskal vid en av landets hovrätter (eller kammarrättsfiskal vid någon av kammarrätterna för den som vill bli domare i förvaltningsrätt). Tjänsten som fiskal är ett år och det krävs ett godkännande för att få fortsätta. Nästa steg i karriären är att tjänstgöra som tingsfiskal vid en tingsrätt. Denna tjänstgöring som domare är en form av utbildning samtidigt som personen tjänstgör som domare. Den som blir godkänd från denna tvååriga tjänstgöring – och det blir i stort sett alla – fortsätter sedan under ett år i hovrätten där personen tjänstgör som domare (kallas adjungerad ledamot). Blir personen då godkänd förordnad hon eller han till hovrättsassessor och är då behörig att söka en egen domartjänst. Normalt fordras ytterligare ett antal års tjänstgöring vid domstol eller på annat kvalificerat arbete för att kunna bli rådman vid tingsrätt.
   
   Tingsfiskal, adjungerad ledamot, hovrättsassessor och rådman är alla domare. Den stora skillnaden är att rådmannen är ordinarie domare. Denna innebär att personen efter ansökan och sedan förslag från något som heter Domarnämnden utses till t.ex. rådman (vid tingsrätt) av Sveriges regering. En domare anställs genom något som heter fullmakt och det innebär att domaren är i stort sett oavsättlig. Det är inte möjligt att säga upp en ordinarie domare. En ordinarie domare kan bli av med sitt arbete bara om hon eller han begår brott som inte är helt bagatellartade. Anledning till att domaren har en så stark anställningstrygghet och ett eget kapitel i Regeringsformen (kap. 11 Rättskipningen; en av Sveriges grundlagar) är för att hon eller han ska vara helt oberoende och ska inte kunna påverkas av någon att avgöra ett mål på ett visst sätt.
   
   
   
   • • Mats Sjösten
     • 15 jan 2013 11:45
     • Taggar: domare domarnämnden fullmakt hovrättsassessor lagmansbloggen oavsättlig regeringen regeringsformen rådman tingsfiskal varbergs tingsrätt
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (1)

5. Uppmärksammad blogg
   Sverige Advokatsamfund ger ut tidningen Advokaten. Den kommer alltid till domstolen. Jag brukar läsa den och har några gånger skrivit debattartiklar som publicerats i den. I det senast numret, nr 9 från 2012, såg jag plötslig rubriken ”Lagman bloggar om juridiken och samhället” och i anslutning till artikeln finns en bild från Hallands Nyheter. I texten står att läsa bl.a. ”Mats Sjösten är inte bara lagman i Varbergs tingsrätt. Han är också en hängiven bloggarse och twittrare”.
   
   Jag ska inte sticka under stol med att det kändes bra med denna uppmärksamhet. Mediebruset är i dag så intensivt och alla som tycker till så många att det inte är lätt att bli hörd eller uppmärksammad. Lite har jag tydligen lyckats. Då gäller det att oförminskad kraft skriva vidare.
   
   Advokaten finns på advokatsamfundets hemsida: http://www.advokatsamfundet.se/
   
   • • Mats Sjösten
     • 14 jan 2013 12:08
     • Taggar: advokaten blogg lagmansbloggen mats sjösten sveriges advokatsamfund twitter
     • Till inlägget!
   • • Kommentarer (0)