I den lilla tätorten i lantbruksbygden vid Ätrans dalgång frodas företagsamheten i välmående och idyllisk miljö.

Tomal AB plockade nyligen hem en rekordorder samtidigt som expansiva Triventus-koncernen har stark medvind och hoppas att omsättningsmässigt kunna spränga miljardvallen inom ett par år. Vessigebro domineras av jord- och skogsbruk och det finns en rad exempel på idoga och framgångsrika entreprenörer i bygden. Längs ortens paradgata, Brogatan, finns serviceställen, affärer, mack och restaurang. Och efter sommaren ska den nya bron över ån vara klar att åter trafikeras fullt ut.

Hallands Affärer fortsätter sin reportageserie från A till Ö om näringslivet på mindre orter. Idag: Vessigebro i Falkenbergs kommun.

Den anspråkslösa delen av lokalbefolkningen brukar hävda att Vessigebro inte är stort, men tillräckligt.

Här finns många lantbruk, vindkraftbolag och tillverkare av miljöprodukter, konsulter och hantverkare, bygg- och partihandlare, smedja och restaurang, köpmän och frisörer, men också skolor och bibliotek, bank och vårdcentral, barnomsorg och äldreboende, fotbollsplan och golfbana.

Tja, vad mera kan man begära?

– Vessige har allt, eller åtminstone nästan allt som behövs för att klara tillvaron, anser den gamla fotbollsbacken Lennarth Alexandersson, företagsledare och något av okrönt ambassadör för sin hembygd.

Två av hans fotbollssöner har också bidragit till att sprida ortsnamnet och moderföreningen Vessigebro BK. Niclas Alexandersson har inte mindre än 109 A-landskamper, proffsliv i England och SM-guld med IFK Göteborg på meritlistan medan Daniel blivit svensk mästare för Elfsborg. Brovallen invid Ätran har onekligen varit vagga för många talanger även om representationslaget i år dväljs i ett så blygsamt sammanhang som division 6. Annat var det på 70-talet då klubben, med Lennarth Alexandersson som spelande tränare, marscherade från sexan upp till trean och hamnade på stryktipskupongen, minsann.

Även i näringslivet har Alexandersson varit framgångsrik i handel med lant- och jordbruksmaskiner, som sedan halvannat decennium nischats mot specialmaskiner för grönytor och gödselhantering.

– Vi har under årens lopp fått goda affärskontakter och importerar direkt från tillverkare i Italien, säger Lennarth. Energreen är namnet på en proffsmaskin för väg- och dikesklippning, som säljer mycket bra. Även en redskapsbärare med utbytbara delar har blivit en succé som kan användas bland annat till snöröjning, klippning och sopning.

Alexanderssons bolag omsätter cirka 22 Mkr och har fem anställda. Lennarth äger företaget ihop med hustrun Ulla och sonen Marcus på marknadsföringssidan står som aktiv representant för den tredje generationen.

Företaget grundades 1951 av Gustav Alexandersson, en sinnrik affärsman som med tiden övergick från att sälja bland annat bär, frukt och livdjur (gyltor) till handel med traktorer och maskiner för lantbruk. Under åren 1968-72 importerade och såldes cirka 2 000 ”grållar” från England. Yngste sonen Lennarth kom ganska tidigt in i rörelsen på Lassagård, utvecklade de internationella kontakterna och breddade utbudet av produkter. 1986 övertog han chefskapet och sedan 1992 även ägandet.

– Verksamheten har utvecklats, idag anlitar vi ett tiotal leverantörer från Italien och sköter oss själva utan mellanhänder. Förutom inköp och import ordnar vi med leveranser, service, reservdelar och finansiering. Våra kunder finns i hela Sverige, företrädesvis lantbrukare eller entreprenörer som kör på uppdrag åt vägverket, säger han.

På synavstånd från Lassagård ligger Triventus, ett blomstrande energibolag i en ung och gyllene bransch.

– Vindkraft är basen i vår verksamhet, men nu växlar vi upp till fler förnybara energikällor med pågående projekt och ägande även inom biogas och vattenkraft, förklarar Gert-Olof (Måns) Holst.

Idag har koncernen en struktur bestående av närmare 30 bolag och 65 anställda, varav ungefär en tredjedel arbetar i Vessigebro (Triventus Energiteknik och moderbolaget). Personalstyrkan har fördubblats bara under det senaste året och i år beräknas omsättningen öka från 400 till 500 Mkr.

– Utvecklingen går fort och potentialen är stor. Ifjol uppförde vi fem vindkraftverk, i år bygger vi 20. Håller prognosen beräknas vi 2012 nå en omsättning på över en miljard kronor, säger koncernchef Måns Holst.

Den svenska vindkraft-parken består i dagsläget av 1 200 verk. Utbyggnaden pågår ständigt och beräknas landa på 4 000 vindkraftverk. För att uppfylla EU:s klimatmål ska förnyelsebara källor ge 30 TWh el, vilket ska motsvara cirka 20 procent av landets totala elproduktion.

Måns Holst, uppvuxen i Vessigebro, har bland annat ett förflutet som yrkesofficer innan han kom in i vindkraftsbranschen 1996, då han jobbade på Vestas. 2003 bildade han Triventus ihop med hustrun Kajsa. Efter att ha varit ett renodlat konsultbolag har bolaget vuxit till att täcka in allt inom vindkraft, från förstudier, utredningar, tillstånd, projektering, byggnation fram till drift och underhåll.

Jämte satsningen på vindkraft har verksamheten breddats till att omfatta en rad andra områden, som en anläggning för vattenkraft i Bankeryd och en egen biogasanläggning vid en stor djurgård i Mariestad, för framställning av drivmedel (fordonsgas). Företaget har även lokalkontor i Östersund, Falun, Stockholm, Linköping och Falköping.

Triventus äger fyra egna vindkraftverk, bland annat en grupp på fem i Sotared mellan Långås och Tvååker.

– Vessigebro är basen för det övergripande arbetet och den strategiska planeringen. Det känns bra att kunna hålla till på hemmaplan, att slippa dyra ”over head”-kostnader, som ofta är förenade med flytt till andra och större platser, konstaterar Måns Holst.

Triventus grundare tillhör den samling av lokala företagsledare som för något år sedan gick samman och övertog ägandet av fastigheten mitt i byn där populära Restaurang Ekholmen huserar.

– Det känns angeläget, inte minst för oss näringsidkare, att det finns en lunchrestaurang på orten, dels för våra anställda och kunder, dels andra som bor här eller kommer på besök. Dessutom stärker det ju samhällsbilden att ha tillgång till ett matställe och möjligheter till övernattning i pensionatet, säger Måns Holst.

Restaurangen arrenderas av kockarna och kompanjonerna Jens Andersson och Karl-Johan Bengtsson, 26-åringar med starka kopplingar till bygden och som gick i samma klass på hotell- och restaurangskolan i Falkenberg. Tillsammans har de utvecklat rörelsen och skapat ett kök med mycket gott renommé.

– Hemlagad husmanskost är det bästa receptet, förklarar Jens. Vi kör efter gamla beprövade recept. Ska man göra bra mat finns det inga genvägar, även om vi för in en del nytänkande när det gäller den klassiska husmanskosten.

Ekholmen serverar inga halvfabricerade rätter. Här rullas köttbullarna för hand på traditionellt vis. Dagens lunch med salladsbuffé lockar ungefär hundra matgäster om dagen, utöver cateringverksamheten.

– Den dagliga utkörningen och leveranser till bröllop och större fester är en betydande del av verksamheten. Den biten kan vi utveckla ytterligare. Bara inför den här våren och sommaren har vi fått in 15 beställningar till bröllopsfester.

Kockarna på Ekholmen har själva gjort en del investeringar i köket, för att få en modern och funktionell arbetsmiljö. Tre kvinnliga anställda finns också på lönelistan på Vessigebros enda och bästa restaurang. På valborgsmässoafton är det pubafton och grillfest i trädgården när Jens Andersson och Karl-Johan Bengtsson slår ett slag för vårens meny.

Vessigebro har knappt 800 invånare. Många omkringliggande byar gör att genomströmningen är ganska stor. Till fyrvägskorsningen vid Sjönevad med sin årliga marknad med 400 knallar och uppåt 60 000 besökare, är det bara fem kilometer.

Närheten till köpmetropolen Ullared har också en viss betydelse. Ge-kås är för övrigt delägare i den lokala golfbanan, Flädje GK, som hämtat sig efter en konkurs.

Knappast någon kan passera Vessigebro utan att lägga märke till Loricks Smedja, som ligger strategiskt och nedanför kyrkan, med utsikt mot brobygget över Ätrans vatten.

Smedjan har anor sedan tidigt 1900-tal och grundades av Johan Petter Lorick. Nu drivs verksamheten i tredje och fjärde generationen av Per Anders och hans son Lars Lorick.

– Förr var det en vanlig bysmedja som utförde reparationer av verktyg och gödselspridare. Verksamheten har förändrats, även om vi i stort sett använder samma verktyg och metoder. Idag ägnar vi oss mindre åt reparationer och mest åt konstsmide eller tillverkning av staket, räcken och grindar, berättar Per Anders innan han tänder eld i ässjan där han hettar upp järnet som han med vana händer och hjälp av hammare och stöd formar till en spiselkrok.

Loricks utför både byggnadssmide och traditionell konstsmidestillverkning. Ovanför smedjan finns utställningslokal och ett ganska välbesökt eko-museum med en uppsättning av gamla verktyg och prylar.

Lars Lorick har ärvt den konstnärliga ådran och för familjetraditionen vidare som byns smed. Han går även i sin fars och farfars (Anders) fotspår i egenskap av att han är kårchef för Vessigebros stab av deltidsbrandmän.

Äpplet faller som bekant inte långt från trädet.

I synnerhet inte i Vessigebro.